Yllraz skrev 2014-09-06 22:20:05 följande:
Men hjälp!
Min hormoner är INTE snälla mot mig denna graviditet! När jag väntade ettan hade jag väl lite mer humör än vanligt, men inte såååå farligt liksom!
Men nu... Jag känner inte igen mig själv!! Försöker att andas och lugna ner mig, men jag kan bli rosenrasande för petitesser! Jag skäms ju!
Häromdagen fick jag ett raseriutbrott på pappersinsamlingen i tvättstugan. Påsen ramlade, jag ställde upp den, ramlade, jag ställde upp den, ramlade... Jag slängde ut hela påsen i tvättstugan. Sen på en gång kom tanken "Va fasiken håller jag på med?"
Om någon tränger sig på stan brukar jag vanligtvis inte bry mig, men nu kan jag (innan jag hinner hindra mig) mumla att "ja, det va ju trevligt att bli knuffad utan anledning"
Men igår tog nog priset! Visserligen bölar jag för det mesta nuförtiden (söta kattungar, facebookfilm med en gammal tant som dansade glass, Idol... ja det mesta) men igår tappade jag fattningen helt.
Hamnade i en hätsk diskussion om politik med svärmor här hemma när vi bjöd på middag. Jag brukar älska att prata politik och allra mest med anhängare till partier jag inte röstar på. Förespråkar alltid rösträtt och åsiktsfrihet!
Men så igår... min svärmor uttrycker sig väldigt klumpigt ibland och jag säger om och om igen att "snälla jag vill inte prata om detta mer" och efter massa hets börjar jag tokböla! Och då skrattar hon åt mig!??
Det blev för mycket så jag skrek bölandes att hon är en rasistkärring och sen tog jag bilen och drog. Kunde sluta böla på en halvtimme.
Jag blir ju för fasiken rädd för mig själv hahaha
Är det fler som haft problem med hormonerna på det här sättet?? Eller borde jag låsa in mig själv? haha
Jag har inte råkat ut för något lika dramatiskt, tack och lov, men för en eller två veckor sedan skrev jag och berättade om en märklig hormonepisod. Väldigt obehagligt att inte känna igen sig själv! Sedan dess har jag varit mer stabil, men väldigt lättirriterad speciellt på jobbet. Säkert hemma också förresten, men min sambo är så himla snäll och hänsynsfull nu, så det blir liksom aldrig något.
Men att hon skrattar åt dig när du börjar gråta? Det låter ju inte så himla trevligt. Är ni sams nu?