BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Faan rent ut sagt vad less jag är nu!! Som ett vandrande åskmoln, arg och ledsen på samma gång. Jag orkar inte mer!!! Har ont i varenda kroppsdel särskilt ryggen, har svårt att gå och framför allt resa mig med den. Folk vill jag inte veta av alls men så ska vi ha kalas i helgen för dottern, så man får verkligen bita ihop... Inga känningar överhuvudtaget och bara det får mig att grina och bli förbannad. Min man säger att jag får sluta tänka på att få ut den, och koncentrera mig på annat. Vart fick du luft ifrån känner jag bara då!?! Hur kan man inte tänka på att man vill att det ska sätta igång? När hela kroppen värker vad man än gör, och man bara vill att det slutar... Ibland tänker jag att jag har så ont ändå så jag kommer inte känna skillnad på värk och värk utan föda i hallen fyy vad deppig jag är stort grattis till alla er som fått era mirakel på utsidan <3

Här är han också, lite lik figurerna i Snobben med sitt runda lilla ansikte :)

Bf 12/3.

Värkarna startade runt tiotiden ikväll. Var inne på fl vid kvart i 4. Då med 3 min mellan värkarna. Öppen 6 cm. Har fått spinalbedövning nu och dom tar hål på hinnorna om en stund. Snart är det min tur med bebismys<3

Igår morse började värkar från ingenstans, vid 22 började de tätna och vid 1 på natten var det dags att åka in. Vi ringde till BB Stockholm där vi skulle föda men det var fullt, Danderyd lika så så vi blev skickade till BB Sophia. Vi kom dit vid 2 och värkarna blev snabbt värre. Jag tappade koll på allting och var inte särskilt närvarande och trodde jag skulle dö i slutet av öppningsfasen, men jag överlevde och klockan sex imorse kom hon äntligen ut. Lilla Lucy, 50 cm, 3200 gram och älskad till tusen. Jag behövde inte sy och är stolt över att jag klarade det utan bedövning :)

Jag känner igen mig! Är på ökända dag 3 idag och känner mig deppig över att amningen inte funkar alls :,( han får inget tag alls nu trots napp. Igår lyckades vi två ggr och då ammade han i 20 min per gång men nu känns allt bara hopplöst. Vi har koppmatat sista två-tre målen och jag pumpar ur. Känns så otroligt frustrerande så jag gråter lite nör jag hör om hur alla andra tycks få till det från start :( fy vad usel man känner sig som mamma.

Skönt att höra från någon som har barn redan! Har ju haft fina nätter "peppar peppar" på rad nu, och dagarna är toppen... men varje kväll är ren skrikfest mellan amningarna och man kan ju bli knäpp för mindre! Minst 4 timmar i streck.. Blir en tidig kväll med hopp om ännu en bra natt!

Har alla bestämt namn? Vi har ingen aning om vad lilleman ska heta! Funderingar: Jonatan, Ilon, Elton, Vide... Storebror heter Noel.

Grattis först och främst till sötnosen!

Iom att du inte skall amma, tänker du ta tabletter eller inte? Jag tog inga tabletter så nu är brösten sprängfyllda och gör så in i helvetes ont! Vill bara att mjölken skall försvinna men ville inte ta tabletterna då de medför ökad risk för förlossningsdepression.

Är det någon mer som mått illa efter förlossningen? Känns öm och lite ont i magen och mår illa, antar att det är för att det just kommit ut en freaking människa men tänkte ändå höra :P känns så dumt att fråga personalen hela tiden om vad som är normalt :P

Hur var det första gången ni skulle bajsa förresten? Har känt lite tryck ibland och reagerar med lätt panikkänsla för minnet av de djävulska värkarna, tror aldrig jag kommer våga skita igen :P

Ni som åkt in och fått sovdos, vad exakt har det inneburit?

Ringde och pratade med fl för ett tag sedan och jag är välkommen in för en sovdos anytime, men det lät som att det innebar smärtstillande och något som stoppar förvärkarna, inget mer? Jag trodde man fick någon mildare sömntablett också?

Det är absolut ingen mening för mig att åka 14mil bara för smärtstillande, jag kan ändå inte komma till ro och sova. Har legat och försökt slappna av en bra stund nu och lyckades slumra till kanske en halvtimme men thats it. Känns som att kroppen går på högvarv just nu.