BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Jag hoppar in här om det är okej? Har läst i tråden men inte skrivit något ännu så det är väl dags nu :)

Jag är gravid i vecka 17 (16+5) och är beräknad till 2 mars. Vi har varit på KUB som gav låga siffror så nu inväntar nu på RUL som är 9 oktober. Jag är 27 år och maken är 28 år och det är vårt första barn. Det är faktiskt en "smekmånadbebis" för vi gifte nämligen i början av juni och i början av juli så blev plus på stickan.  Även om vi hade försökt några månader blev jag faktiskt väldigt förvånad för jag trodde det skulle ta längre tid att bli gravid. Men det var den bästa tänkbara bröllopspresenten
 
Jag håller fortfarande graviditeten hemligt på jobbet då jag hoppas att kunna få ändrad anställning (från bemanningsföretag till att bli anställd av uppdragsgivaren): Borde redan ha fått svar men det har dragit ut på tiden så förhoppningsvis ska jag få svar kommande vecka hur det blir med anställningeni kommande vecka. Men magen syns redan så den är svår att dölja på jobbet. När jag skulle berätta för min farmor hann jag inte ens säga nåt innan hon sa direkt att "jag vet, det syns på din mage" men än så länge verkar ingen misstänka något på jobbet. Planerar att berätta efter RUL eftersom då borde det vara klart efter anställningen annars berättar jag efter bröllopsresan som är lite senare i oktober. 

Jag har ingen hormonlinje på magen. Finns nåt skrock om att linjen talar om vad det blir för kön, har jag för mig. 

Ang förskylningen så påstår min pappa att skölja näsan med saltvatten ska vara bra. Alltså hälla i ena näsborren så det rinner ut i den andra. Jag brukar vara för lat att använda det sättet utan tar alltid till nässpray. Men det ska man ju undvika som gravid så då kanske det är ett bra sätt? 

Gällande jobb och berätta så verkar aldrig min uppdragsgivare kunna ge nåt svar om jag blir anställd av dem eller inte. (anställd via bemanningsföretag). I går sa min avdelningschef att jag skulle få veta på eftermiddagen men inte ett ord. Saken är att mina kollegor (alla med fastanställning, då det bara är jag som är inhyrd) tröttna på att varken jag eller dom får veta hur det ska bli och frågade vår närmsta chef hur det skulle bli med mig. Men då svarade de att jag skulle få svar under veckan. Så sa de för tre veckor sedan också. Jag vill ju berätta på jobbet men vill ha klart med allt först. 

Har försökt. Även bemanningsföretaget är på dem om svar och mina kollegor. Ingen får ett ordentligt svar. Ska försöka med närmsta chef i morgon igen. Tyvärr har jag noll i förtroende för personen i fråga. Och nästa chef verkar inte tycka inte det är dennes jobb. :/ De ger mig dock antydningar att jag ska bli anställd men det anser inte jag räcker utan jag vill ha på papper.

Oj jobbigt att ha en sån chef man är rädd att berätta för. Skönt att de på facket ställer upp och stöttar dig iaf.

Idag fick jag "svar" om jobbet. Jag får förlängt en månad via bemanningsföretaget och sedan kommer de låta mitt bemanningsföretaget söka rekryteringen av två tjänster. Min och min kollegas som sagt upp sig.  Närmsta chefen sa att jag troligen inte behöver oroa mig. Hur svårt var det att vara att informera mig (och mina kollegor) om att denna tjänsten måste gå via annons innan de kan tillsätta någon. De har nämligen i veckor fått mig att tro att jag ska få vara kvar utan problem och inte nämnt att jag ska behöva söka min egen tjänst. Det är helt okej att de måste gå via en viss process men jag anser att de kan informera mig om den. 

Jag kommer ju inte kunna vänta en hel månad till innan jag kan berätta om att jag är gravid. Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag funderar på att berätta efter RUL som planerat. Det är ju diskriminering om de nekar mig jobbet bara pga graviditet och det blir svårt att påstå nåt annat då jag både har utbildning, erfarenhet och är bra på jobbet. Dessutom väldigt omtyckt på arbetsplatsen. Men får väl se vad som står i arbetsannonsen innan jag bestämmer mig. 

Det är precis det den inte gör. Jag har dock lyckat trolla bort den genom att bara hålla mig till koftorna bland arbetskläderna men har jag bara t-shirt på mig så syns det väldigt tydligt. En av killarna frågade på jobbet igår om jag blivit tjockare. Låter oförskämt men han har svårt för språket och jag tror han undrade om jag var gravid och menade inget illa. Jag skrattade bara bort det medan vår andra kollega (också manlig) som var med "läxade" upp honon för så kan man inte säga till en kvinna. Situationen var mer komisk än pinsam så jag tog inte illa vid mig :)

Kan du inte ha nån kofta som du sedan tar av dig? Så slipper du ha ett ombyte med dig.

Vet inte själv hur man berättar på enklast sätt. Jag personligen kommer nog ta det lite pö om pö och sedan ta det på lunch när de flesta är i samma rum samtidigt. Men då berätta för dem runt samma ord och låta ordet spridas där i från. Vilket sällan är ett problem. Många har stora öron ;)

Härligt! :)

[quote=74055337][quote-nick]Tussludd skrev 2014-09-24

Hemskt att behöva tänka så alls i vårt "jämställda" samhälle, men jag hade nog mörkat så länge det gick iom osäkerheten. Även om du säkert är den som de tänker sig till tjänsten så kan det ändras om de får veta tänker jag väldigt cyniskt.

Men jag hoppas innerligt att jag har fel och bara är fördomsfull, det skulle vara så mycket roligare för dig och många andra kvinnor som inte känner sig fria att skaffa familj när de känner för det.

Jag håller tummarna för dig iaf![/quote]

Tack! Om det skulle krångla så har jag oavsett ett jobb då är anställd av bemanningsföretaget. De kommer har sagt innan att hitta nytt uppdrag till mig är inga problem tanke på utbildning och erfarenhet. Skulle de inte hitta nåt innan föräldraledigheten så har jag rätt till garantilön. Men nu trivs jsg vra på min arbetsplats och vill vara kvar bland mina kollegor.