Fick nyligen missfall och mår verkligen skit. Gör sjukt ont, och än mer ont gör de när alla runt om är gravida och är så glada. Vill så gärna bli gravid men är rädd för att det ska sluta på samma sätt.
Vill bara bli mig själv igen och kunna glädjas för mina vänner men min längtan efter ett syskon gör att jag distanserar mig. Är jag ensam och känna så här?
Jag var bara i vecka 7 så känns löjligt med tanke på att de ändå är rätt vanligt. Men hade längtat så länge efter att bli gravid igen och väntade länge på grund av byte av jobb.
Gick fort att bli gravid och är bara rädd art det ska vara något fel nu. Är domedags människa och hatar mig själv för att jag inte kan glädjas med andra, inte ens min egen syster. Grät när hon berättade och känner mig så elak för de. Vill bara att de blir som vanligt igen. Och vill så gärna ha en liten till :/
Låter ju fel att säga att de känns skönt att jag inte är ensam. Men menar nog mer att de är skönt att någon förstår.
Min syster förstår inte. Fick missfall någon månad innan mig och när jag sen berättade att jag var gravid så var hon jätte glad för min skull. Och nu när hon berättade att hon var gravid gratulerade jag men hon märkte att jag blev ledsen och frågade och jag börja stor böla. Vill ju bara glädjas för henne men de gjorde mig påmind om missfallet som jag nog inte bearbetat. Gick och jobbade dagen efter de hände och så har de bara rullat på.
Blir så arg och besviken på mig själv bara...
Jag var i v 16 när jag förlorade min graviditet. Den var efterlängtad men i omgångar kände jag att jag förlikat mig med det som hänt och ibland kom det tårar.
Det som hjälpte mig var att när jag såg en gravid kvinna så tänkte jag, att ja, hon kanske haft ett missfall innan och nu är hon gravid och ska ha barn. Dvs, snart är det kanske jag som går där med magen i vädret och kvinnor som har haft missfall tittar på mig och blir ledsna (utan att veta vad jag genomgått och hur jag mått).
Hoppas du förstår vad jag menar.
Vet att det kanske inte hjälper just nu men du har blivit gravid (och har barn sedan tidigare då du skriver om syskon?) är risken för att det händer igen är minimal, snart är det din tur!
Ps. Har en liten bebis på 6 månader hemma så det gick vägen till slut.