Anonym (?) skrev 2014-07-25 19:03:00 följande:
Ser på ditt nick att vi är/har varit i samma situation. Jag är också dotter till en alkoholist. Skrev aldrig det i Ts då jag trodde att det kanske kunde påverka på något vis. Att jag är "skadad" från min uppväxt. Precis som han säger..
Han har lovat. Han har lovat så mycket och jag tror varenda gång. Sen står jag här, ledsen och besviken och känner mig totalt blåst. Jag är så dum.. Jag litar inte på honom för fem öre och det vet han.
Går han på en promenad har jag konstant ont i magen. Går han hem till min pappa har jag ont i magen (där finns berusningsmedel) Går han hem till sina föräldrar får jag ont i magen..
Ja.. Jag har förlorat min tillit till honom totalt. Hade inte så mycket förtroende överlag till folk då jag är uppväxt med detta som sagt. Men att min egen make skulle bedra mig så hårt som han gjort. Nej, det får mig att kräkas av nervositet.
Jag har fått förfrågan om Alanon. Samtidigt som kommunen (soc) erbjöd stöd för anhöriga. Tackade ja till kommunen men det börjar inte fören till hösten..
Tyvärr verkar du vara väldigt medberoende då jag ser att du tar på dig ansvaret för att han ska lyckas, inte vara arg ( du kan ju ha fel tänker du förmodligen ) osv.
Tyvärr kommer jag inte göra det lättare för dig.
Exakt så som du beskriver det ovan, såg mina dagar ut hela min uppväxt. Ont i magen, kommer de, kommer inte, gör de det de säger, hur blir julafton, hur blir semestern, vågar jag gå ut och leka tänk om under tiden jag är borta osv. Hela tiden varje dag året om under min uppväxt hade jag ont i magen.
Nu var båda mina föräldrar alkoholister så jag är lika besviken på båda idag. Men jag är tyvärr helt säker på att hade den ena inte varit alkoholist och ändå valt att stanna, valt att låta min uppväxt bestå av ont i magen, så hade jag varit mer besviken och arg på den föräldern. För den föräldern är visserligen medberoende, men inte sjuk och missbrukare på samma sätt som alkoholisten.
Du kan inte göra din partner nykter. Inte på något sätt, det kan bara han göra. Du har försökt stötta och hjälpa och faller han tillbaka den här gången kanske du måste inse att han inte vill. Och då är din prioritet barnen. Han är sjuk, men ändå vuxen. Han har ett val, det har inte dina barn.