Inlägg från: Anonym (Dotter till alkoholister) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Dotter till alkoholister)

    3 månader nykter efter behandling. Nu vill han dricka igen. Hur skulle du reagera?

    Anonym (?) skrev 2014-07-25 19:05:24 följande:
    Förlåt.. Men det känns väldigt överdrivet? Han har ju inte ens druckit nu utan han frågade och sa att han VILLE. Jag vet inte, men det känns inte okej att göra så. Han har visat att han vill. Sen idag blev det såhär och jag känner mig bara handfallen. 
    Det värsta är ilskan som han visar mig när jag säger vad jag tycker och tänker. Då är jag hans "morsa" och han får minsann inte göra NÅGONTING som han vill (hans ord) ..
    Det betyder tyvärr att han inte alls tillrisknat på något sätt. Han förnekar fortfarande, annars hade han inte blivit arg.
  • Anonym (Dotter till alkoholister)
    Anonym (?) skrev 2014-07-25 19:03:00 följande:
    Ser på ditt nick att vi är/har varit i samma situation. Jag är också dotter till en alkoholist. Skrev aldrig det i Ts då jag trodde att det kanske kunde påverka på något vis. Att jag är "skadad" från min uppväxt. Precis som han säger.. 

    Han har lovat. Han har lovat så mycket och jag tror varenda gång. Sen står jag här, ledsen och besviken och känner mig totalt blåst. Jag är så dum.. Jag litar inte på honom för fem öre och det vet han. Går han på en promenad har jag konstant ont i magen. Går han hem till min pappa har jag ont i magen (där finns berusningsmedel) Går han hem till sina föräldrar får jag ont i magen.. 
    Ja.. Jag har förlorat min tillit till honom totalt. Hade inte så mycket förtroende överlag till folk då jag är uppväxt med detta som sagt. Men att min egen make skulle bedra mig så hårt som han gjort. Nej, det får mig att kräkas av nervositet. 

    Jag har fått förfrågan om Alanon. Samtidigt som kommunen (soc) erbjöd stöd för anhöriga. Tackade ja till kommunen men det börjar inte fören till hösten.. 
    Tyvärr verkar du vara väldigt medberoende då jag ser att du tar på dig ansvaret för att han ska lyckas, inte vara arg ( du kan ju ha fel tänker du förmodligen ) osv.

    Tyvärr kommer jag inte göra det lättare för dig.
    Exakt så som du beskriver det ovan, såg mina dagar ut hela min uppväxt. Ont i magen, kommer de, kommer inte, gör de det de säger, hur blir julafton, hur blir semestern, vågar jag gå ut och leka tänk om under tiden jag är borta osv. Hela tiden varje dag året om under min uppväxt hade jag ont i magen.

    Nu var båda mina föräldrar alkoholister så jag är lika besviken på båda idag. Men jag är tyvärr helt säker på att hade den ena inte varit alkoholist och ändå valt att stanna, valt att låta min uppväxt bestå av ont i magen, så hade jag varit mer besviken och arg på den föräldern. För den föräldern är visserligen medberoende, men inte sjuk och missbrukare på samma sätt som alkoholisten.

    Du kan inte göra din partner nykter. Inte på något sätt, det kan bara han göra. Du har försökt stötta och hjälpa och faller han tillbaka den här gången kanske du måste inse att han inte vill. Och då är din prioritet barnen. Han är sjuk, men ändå vuxen. Han har ett val, det har inte dina barn.  


  • Anonym (Dotter till alkoholister)
    Anonym (det kan gå!) skrev 2014-07-25 20:18:03 följande:

    Det går återgå till normalt drickande av alkohol efter missbruk.


    I stadiet ts partner är i med förnekelse, skuldbeläggande och ilska så vågar jag nog påstå att det inte är möjligt i detta fallet.
  • Anonym (Dotter till alkoholister)
    Anonym (Ts från mobilen) skrev 2014-07-25 20:26:23 följande:
    Skulle jag visa min make detta så skulle han kontra med: SE! Nu gör du såhär igen, drar mig över samma kant som hennes föräldrar! Jag är inte så! Jag har inget sånt beroende! Jag kan sluta när jag vill! 

    Han har inte tagit till flaskan än.. Ringde hem honom nu då jag började störtblöda (är gravid) och då kom han hem.. Men hur håller man honom från flaskan? Jag KAN inte bestämma över honom. Han blir jättearg.. 
    Precis. Du kan inte bestämma över honom, så enkelt och svårt är det tyvärr. Han väljer själv och utifrån det valet väljer sedan du hur du vill göra =(

    Om jag fick snefylla varje gång jag drack, att jag började misshandla grannen tex, då skulle jag sluta dricka. Naturligtvis, det är ju det man gör. För utan spriten misshandlar jag inte grannen utan vi är goda vänner.
    Den dagen jag inte kan sluta med spriten trots att jag tack vare den gör grannen illa, så har jag problem med spriten eller hur? Då är jag troligen alkoholist.

    Han gör er familj illa genom att dricka. I och med att han nu vill dricka, så måste du tyvärr erkänna att problemet är oförändrat, eftersom han vill dricka trots att han gör er illa.

    Jag tycker verkligen du ska gå med i en anhöriggrupp för att professionellt stöd och även råd från andra med samma erfarenheter.
  • Anonym (Dotter till alkoholister)
    Anonym (Ts från mobilen) skrev 2014-07-25 20:59:19 följande:
    Jo så fungerar ju en "normal" hjärna som inte är beroende av alkohol eller andra substanser. Du har ju så rätt i det du skriver men det känns så otroligt jobbigt att kasta bort allt kämpande, alla år, vårt äktenskap och allt vi har för att han KANSKE dricker. För att han VILL dricka och för att han ANSER att han klarar det.. Alltså, han tror verkligen att han kan klara av att dricka normalt. Önskar ni kunde höra honom. Han är så övertygad att han inte har problem längre..
    Jag har hört honom. År efter år efter år när jag hört mina föräldrar förklara varför, att det inte är nåt problem, ursäkterna ( det är ju sommar, jag ska bara ta en, min kompis kusin dog och vi sörjde tillsammans, det är ju min födelsedag ) osv osv tills öronen blöder.

    Och det är klart att han VILL dricka och att han ANSER att han klarar det. För han är ju inte alkis på samma sätt som a-lagarna på bänken, han klarar ju faktiskt att vara utan sprit ( tills han inte klarar det längre ).

    Han tror att han kan dricka normalt eftersom han egentligen inte inser/tycker att han har problem. Han kanske HADE problem, men det är ju löst nu...Tills nästa gång då exakt samma harang ( jag gissar att du egentligen hört allt detta förut av honom ) kommer om varför det kommer funka bättre den här gången.
  • Anonym (Dotter till alkoholister)
    jordgubbsflickan skrev 2014-07-25 22:20:43 följande:

    Jag menar inget illa men HUR kan du som barn till en alkoholist veta så oerhört lite om just det???

    Jag vet att du är medberoende MEN du är rent av NAIV. Hur kan du gå på alla hans förklaringar??


    För att hon är medberoendetill och har fortsatt vara det.
  • Anonym (Dotter till alkoholister)
    Anonym (Dotter till alkoholister) skrev 2014-07-25 22:25:13 följande:
    För att hon är medberoendetill och har fortsatt vara det.
    Och för att klargöra ur ett barns synpunkt. Det är ingen ursäkt att fortsätta vara medberoende och stanna kvar.
  • Anonym (Dotter till alkoholister)
    Holler skrev 2014-07-25 23:11:10 följande:
    Det kommer dom inte göra. Om du nu undrar.
    Vet inte vad du baserar dina åsikter på, men från mitt håll kan jag säga att jag gör det. Älskar dem.
    Men, jag hatar dem också. För att de från barndomen fått mig att bli vuxen. Fundera på om det är bättre att gå hem direkt istället för att träffa kompisar, eftersom det var större chans att de höll sig mindre fulla med mig hemma osv.

    Barn tar ofta på sig ännu större ansvar och skuldkänsla än oss vuxna när det gäller attt dölja och förekomma alkoholisters beteende.
  • Anonym (Dotter till alkoholister)

    TS det kan låta hemskt. Men jag vill verkligen att du tar till dig orden som sägs här om alkoholistbarn. Det kan bli så att de hatar alkoholistföräldern, men ännu värre att de faktiskt hatar dig mer eftersom du hade större valmöjlighet.

  • Anonym (Dotter till alkoholister)
    Anonym (Ts från mobilen) skrev 2014-07-25 23:50:08 följande:
    Nej jag älskar honom. För den han VAR. Här älskas inte mer eller mindre. Men det är inte lätt att bara kasta in handduken och ge upp efter allt vi gått igenom. Efter allt jag stått ut med och att han tagit tag i det genom att gå behandlingen. Att han ville ta några öl idag var ett ENORMT bakslag för mig, det har inte ens varit på tal om alkohol under dessa månader. Därför sökte jag kanske svar här.. Hur man ska förhålla sig till det. För han kan omöjligt vara den enda som blir sugen på alkohol med ett beroende. Oavsett hur mycket han ville dricka nu så gjorde han det inte. 

    Kanske han gör dte imorgon. Kanske nästa månad. Kanske om 3 år. Jag vet inte. Jag vet ingenting om framtiden MEN får han ett återfall så tar jag självklart barnen och går. Då har jag gjort allt i min makt för att iallafall försöka få honom nykter. Jag kan inte ändra hans tankar eller beteende nej, men jag kan försöka sporra honom och det gör jag INTE genom att packa en väska och ta våra barn när han tänker tanken och blir sugen... 
    Naturligtvis behöver maninte lämna vid tanken av ett återfall. Den dagen han eventuellt tar ett återfall är en annan sak.

    Något du nog får räkna med tyvärr är dessa funderingar, och i samband med det anklagelser och ilska.
Svar på tråden 3 månader nykter efter behandling. Nu vill han dricka igen. Hur skulle du reagera?