3 månader nykter efter behandling. Nu vill han dricka igen. Hur skulle du reagera?

Anonym (?)

Äldre 25 Jul 18:45
139 svar

Visa endast Anmäl

3 månader nykter efter behandling. Nu vill han dricka igen. Hur skulle du reagera?

Han säger att det inte blir ett missbruk igen. Jag säger att han gör som han vill men att han också vet vart jag står.

Han hamnade på psyk pga missbruket. Därefter blev soc inkopplade då det finns barn i familjen som fixade behandling.
Jag stod kvar, lovade att finnas och stötta. Missbruket har funnits i många år, perioder mest.
Han lovade att nu skulle det vara på riktigt. Han har fått så många chanser att vara ren. Och jag har stått kvar varje gång han fallit tillbaka.

Idag är det sol. Idag ville han på bolaget och köpa alkohol. Jag blev mest stum, 3 månader nykter nu. Sedan blev jag ledsen och skärrad: nu börjar karusellen om igen.
Han blev förbannad och sa: Fan! Jag är en vuxen människa och kan inte ens få bestämma när jag ska dricka alkohol!
Först försökte jag vara pedagogisk och förklara allt som han lovat förr, alla gånger allt gått åt helvete. Han vill inte lyssna, svarar bara att NU är det annorlunda. Nu har han lärt sig en läxa (som han kallar det för)
Sen blev jag uppgiven, då började han säga att det är JAG som har problemen och inte han.

Hur jag än vrider och vänder på det så går det inte in. Han förstår inte att tre månaders nykterhet inte är såå väldigt lång tid och att ta till flaskan nu bara för att det är sol och sommar kan få förödande konsekvenser.

Men alla andra kan ju dricka? Alla jag ser på uteserveringarna? Är dom alkoholister?. - kontrar han med.

Och nu när jag inte kom längre så stack han hemifrån. Promenad kallar han det. Promenad när han inte pallar trycket.

Vad skulle du gjort?
- «
- ‹
- Sida 1 av 13
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- 11
- 12
- 13
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden 3 månader nykter efter behandling. Nu vill han dricka igen. Hur skulle du reagera?
Anonym (aaa)

Äldre 25 Jul 18:49
#1

Visa endast Anmäl

Man blir inte botad från alkoholism - någonsin! Nej, han kan inte sätta sig och dricka en öl i solen och vara säker på att det är annorlunda den här gången. Det kommer att gå åt skogen, precis som de andra gångerna. Tyvärr.
Du har rätt och det kommer han förhoppningsvis att inse. Frågan är om han gör det i tid.

Har du andra i din närhet som kan stötta dig - och honom - i det här?
Anonym (Dotter till nykter alkoholist)

Äldre 25 Jul 18:58
#2

Visa endast Anmäl

Som sagt. Alkoholism är en obotlig sjukdom. Man kan lära sig leva med den. Man kan leva som nykter alkoholist. På tre månader har han skuttat dricka, inte blivit nykter. Hans tankemönster etc. är säkert det samma. Han måste lär sig att hantera känslor och situationer som han tidigare vände sig till alkoholen för att lösa.

Du är som många av oss andra är eller har varit, medberoende. Så länge du finns kvar så möjliggör du hans drickande.

Det låter som en klyscha, men du måste ställa ultimatum. Och du behöver stöd. Antingen slutar han dricka, helt och för alltid. Eller skyddar du dig och framför allt era barn och går.

Går han på AA nu eller annan mötesgrupp?

Kan du tänka dig att kontakta Alanon (AA för anhöriga) på din ort för att få det stöd du behöver.
Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 25 Jul 18:58
#3

Visa endast Anmäl

Anonym (aaa) skrev 2014-07-25 18:49:24 följande:
Man blir inte botad från alkoholism - någonsin! Nej, han kan inte sätta sig och dricka en öl i solen och vara säker på att det är annorlunda den här gången. Det kommer att gå åt skogen, precis som de andra gångerna. Tyvärr.
Du har rätt och det kommer han förhoppningsvis att inse. Frågan är om han gör det i tid.

Har du andra i din närhet som kan stötta dig - och honom - i det här?
Tack så hemskt mycket för ditt svar! Börjar tvivla på mig själv och min "rätt" i detta när han är så övertygande. Alltid så övertygande..
Han kommer inte att inse det känns det som, han säger att han är annorlunda, han hamnar i dom där procenten som KAN dricka normalt igen. Jag försöker få honom att förstå att 1) det har gått alldeles för kort tid för att säga det. Och 2) Det har gått åt helvete alla andra gånger eftersom det är just periodalkoholism.

Han kan dricka 1 vecka, 2 veckor, 3 veckor i sträck. Varje dag. Tills jag säger stopp. 1:a veckan säger han ok men gör köper och dricker ändå. Andra veckan blir han arg och dricker oavsett och tredje så ställer jag ultimatum och då kan han lugna sig i ca 2 veckor.. Om ens det..

Nej tyvärr. Jag har ingen. Han hade en bra terapeut som han skulle träffa men har inte kommit till skott än..
Drottningen70

Äldre 25 Jul 19:01
#4

Visa endast Anmäl

Jag skulle konstatera att han valt att återfalla, informera socialtjänsten och avlägsna mig själv och mitt barn från missbruksmiljön. Det handlar inte om att han är ond, inte älskar er utan om att alkoholberoende är en extremt stark kraft. Att han är sjuk och i mångt och mycket själv inte kan "rå för" att det blir såhär är dock inget skäl att ha överseende eller att han ej ska få uppleva konsekvenser av sitt handlande. Det MÅSTE bli konsekvenser för att det ska få ett slut.
Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 25 Jul 19:03
#5

Visa endast Anmäl

Anonym (Dotter till nykter alkoholist) skrev 2014-07-25 18:58:01 följande:
Som sagt. Alkoholism är en obotlig sjukdom. Man kan lära sig leva med den. Man kan leva som nykter alkoholist. På tre månader har han skuttat dricka, inte blivit nykter. Hans tankemönster etc. är säkert det samma. Han måste lär sig att hantera känslor och situationer som han tidigare vände sig till alkoholen för att lösa.

Du är som många av oss andra är eller har varit, medberoende. Så länge du finns kvar så möjliggör du hans drickande.
Det låter som en klyscha, men du måste ställa ultimatum. Och du behöver stöd. Antingen slutar han dricka, helt och för alltid. Eller skyddar du dig och framför allt era barn och går.

Går han på AA nu eller annan mötesgrupp?
Kan du tänka dig att kontakta Alanon (AA för anhöriga) på din ort för att få det stöd du behöver.
Ser på ditt nick att vi är/har varit i samma situation. Jag är också dotter till en alkoholist. Skrev aldrig det i Ts då jag trodde att det kanske kunde påverka på något vis. Att jag är "skadad" från min uppväxt. Precis som han säger..

Han har lovat. Han har lovat så mycket och jag tror varenda gång. Sen står jag här, ledsen och besviken och känner mig totalt blåst. Jag är så dum.. Jag litar inte på honom för fem öre och det vet han. Går han på en promenad har jag konstant ont i magen. Går han hem till min pappa har jag ont i magen (där finns berusningsmedel) Går han hem till sina föräldrar får jag ont i magen..
Ja.. Jag har förlorat min tillit till honom totalt. Hade inte så mycket förtroende överlag till folk då jag är uppväxt med detta som sagt. Men att min egen make skulle bedra mig så hårt som han gjort. Nej, det får mig att kräkas av nervositet.

Jag har fått förfrågan om Alanon. Samtidigt som kommunen (soc) erbjöd stöd för anhöriga. Tackade ja till kommunen men det börjar inte fören till hösten..
Anonym (Dotter till nykter alkoholist)

Äldre 25 Jul 19:03
#6

Visa endast Anmäl

Såg nu att du inte skrivit om ni hade barn. Har ni inte det, hoppa över den biten.
Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 25 Jul 19:05
#7

Visa endast Anmäl

Drottningen70 skrev 2014-07-25 19:01:58 följande:
Jag skulle konstatera att han valt att återfalla, informera socialtjänsten och avlägsna mig själv och mitt barn från missbruksmiljön. Det handlar inte om att han är ond, inte älskar er utan om att alkoholberoende är en extremt stark kraft. Att han är sjuk och i mångt och mycket själv inte kan "rå för" att det blir såhär är dock inget skäl att ha överseende eller att han ej ska få uppleva konsekvenser av sitt handlande. Det MÅSTE bli konsekvenser för att det ska få ett slut.
Förlåt.. Men det känns väldigt överdrivet? Han har ju inte ens druckit nu utan han frågade och sa att han VILLE. Jag vet inte, men det känns inte okej att göra så. Han har visat att han vill. Sen idag blev det såhär och jag känner mig bara handfallen.
Det värsta är ilskan som han visar mig när jag säger vad jag tycker och tänker. Då är jag hans "morsa" och han får minsann inte göra NÅGONTING som han vill (hans ord) ..
Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 25 Jul 19:05
#8

Visa endast Anmäl

Anonym (Dotter till nykter alkoholist) skrev 2014-07-25 19:03:44 följande:
Såg nu att du inte skrivit om ni hade barn. Har ni inte det, hoppa över den biten.
Jo vi har barn, snart två stycken...
Drottningen70

Äldre 25 Jul 19:07
#9

Visa endast Anmäl

Anonym (?) skrev 2014-07-25 18:58:27 följande:
Tack så hemskt mycket för ditt svar! Börjar tvivla på mig själv och min "rätt" i detta när han är så övertygande. Alltid så övertygande..

Han kommer inte att inse det känns det som, han säger att han är annorlunda, han hamnar i dom där procenten som KAN dricka normalt igen. Jag försöker få honom att förstå att 1) det har gått alldeles för kort tid för att säga det. Och 2) Det har gått åt helvete alla andra gånger eftersom det är just periodalkoholism.

Han kan dricka 1 vecka, 2 veckor, 3 veckor i sträck. Varje dag. Tills jag säger stopp. 1:a veckan säger han ok men gör köper och dricker ändå. Andra veckan blir han arg och dricker oavsett och tredje så ställer jag ultimatum och då kan han lugna sig i ca 2 veckor.. Om ens det..

Nej tyvärr. Jag har ingen. Han hade en bra terapeut som han skulle träffa men har inte kommit till skott än..

Alla missbrukare är suveräna på att bli martyrer, lägga problemet utanför sig själv och att få medberoende att tvivla på om de verkligen inte överdrivet. Gå inte på det. Du har rätt. Du resonerar inte med honom utan med alkoholberoendet. Sluta debattera, det leder ingenstans i det läget. Du ska bara konstatera ATT du kommer att agera på ett visst sätt om han inte tar emot hjälp.

Nästa steg blir antagligen att han kommer att dricka en mindre mängd, för att bevisa för dig att han nu har det under kontroll, och sedan använda det för att underminera dina argument.
Anonym (Dotter till nykter alkoholist)

Äldre 25 Jul 19:10
#10

Visa endast Anmäl

Anonym (?) skrev 2014-07-25 19:03:00 följande:
Ser på ditt nick att vi är/har varit i samma situation. Jag är också dotter till en alkoholist. Skrev aldrig det i Ts då jag trodde att det kanske kunde påverka på något vis. Att jag är "skadad" från min uppväxt. Precis som han säger..

Han har lovat. Han har lovat så mycket och jag tror varenda gång. Sen står jag här, ledsen och besviken och känner mig totalt blåst. Jag är så dum.. Jag litar inte på honom för fem öre och det vet han. Går han på en promenad har jag konstant ont i magen. Går han hem till min pappa har jag ont i magen (där finns berusningsmedel) Går han hem till sina föräldrar får jag ont i magen..

Ja.. Jag har förlorat min tillit till honom totalt. Hade inte så mycket förtroende överlag till folk då jag är uppväxt med detta som sagt. Men att min egen make skulle bedra mig så hårt som han gjort. Nej, det får mig att kräkas av nervositet.

Jag har fått förfrågan om Alanon. Samtidigt som kommunen (soc) erbjöd stöd för anhöriga. Tackade ja till kommunen men det börjar inte fören till hösten..

Jo tyvärr är det väldigt vanligt. Vi dras till alkoholister. Själv varit tillsammans med ett par som jag som tur är har brutit med. Min sambo är istället i samma sits som mig. Min pappa har varit nykter i över 20 år, men skulle han börja dricka igen skulle hag bryta kontakten direkt. Så mycket vet jag om sjukdomen idag. Han har en chans. Den enda chansen. Som han som tur är har valt att ta varje dag fram tills idag.

Det är viktigt att få fram att du menar allvar. Utan bråk. Utan att lyssna på hans motargument. Det är bara ett val han har.

«
‹
Sida 1 av 13
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden 3 månader nykter efter behandling. Nu vill han dricka igen. Hur skulle du reagera?

3 månader nykter efter behandling. Nu vill han dricka igen. Hur skulle du reagera?

INNEHÅLL