PANIKÅNGEST

Hej :)

Jag förstår precis vad du går igenom, har haft panikångest sedan tonåren och sedan 2010 medicineras jag mot det. Det blir bättre man hittar små knep mot att dämpa känslan när den kommer och ett hett tips är att gå och prata med någon, typ en kurator. Det har hjälp mig otroligt mycket och nu det senaste halvåret har jag kunnat halvera min medicin dos som varit maxdos en längre tid. Har även "lugnande" vid behov men det behöver jag aldrig använda längre.

Jag var/ är precis som du, en glad social tjej med aptit på livet men när jag och min man var utomlands för fyra år sedan så mer eller mindre small det bara till, ville inte leva längre. Trycket över bröstet, andningssvårigheterna och den konstanta gråten, det var bara för mycket.

Allt kommer bli bättre, bara du har viljan så fixar du detta <3

Jag har sedan dess gått och utbildat mig till frisör som varit min dröm, gift mig, skaffat hus och nu för sju veckor sedan kom vår älskade lilla prins till världen :)

Jag tror på dig och jag finns om du vill prata för bara man har någon så känns det bättre och ännu bättre om man har någon som varit med om liknande sak.

Kramar till dig från mig :)

Förstår hur du känner precis men ge inte upp det tar tid och man känner just för tillfället att det aldrig kommer bli bra men det blir det! Älskar att du säger fuck panikångest för det är en kämparglöd och glöm inte det. Detta är något som kommer göra dig starkare med tiden och du orkar mer än du tror :)

Jag kunde inte gå ut, fick en social fobi, yr och svimmfärdig. Ville spy och mådde illa ä, tryck över bröstet och andningssvårigheter, kunde börja hyperventilera och gå på affären var en ren pina. Kunde börja toksvettas av paniken över att känna mig instängd och grät mer eller mindre hela tiden men visste väl inte varför, ovissheten över varför man mår dåligt är nog värst. Men tillslut fick jag nog, jag valde livet började andas, såg till att jag aldrig var ensam, just gör att jag inte litade på mig själv men även för att sakta kunna vara mer social och tvingas möta rädslorna jag hade och att inse att i det stora hela är det ingen fara. Att andas med magen och inte med bröstet och ge det fokus så glömmer kroppen och huvudet vad det år rädd för just för att det måste bli en koncentration på något annat. Promenader, läsa korsord, läsa böcker är sånt som får hjärnan art koppla ifrån alla andra tankar. Men det som har hjälp mest är nog musik, glad musik, party musik ingen lugn låt över huvudtaget för det blir bara tokigt.

Hoppas du fick svar på din fråga :)

Jo då jag kan än idag få panikångest attacker men man lär sig hantera dem :) vilket gör det enklare att klara av vardagen och livet :)

Tänkte precis likadant men ibland måste man få medicin för att må bättre. Man kan alltid trappa ner och sluta när man mår bättre :) har du provat sertralin? Ge inte upp :)