PANIKÅNGEST

Hej,
För snart över 7 månader sedan drabbades jag, från ingenstans, av panikångest eller psykosomatiska besvär. Det började med att jag umgicks med en vän och vi var inne i en butik. Allt började gunga, jag fick ett jättetryck i huvudet och ögonen samt att pulsen ökade. Jag tänkte att nu svimmar jag. Efter ca 10 min gick det över och jag drabbades av en svår tryckande huvudvärk och ostadighetskänsla (gungningar). Jag höll ut med det i ca en vecka då jag försökte med mina möten etc. Men jag var helt tung i huvudet och ville sova hela tiden. Efter en vecka vaknade jag kl 16.30 på eftermiddagen och fick panik då jag gungade extremt mkt. Jag åkte in på SÖS och de trodde jag hade borelia men det var det inte. Efter ca 20 turer fram och tillbaka på akuten både SÖS och KS samt att ha varit inlagd på båda sjukhusen där man gjorde alla tester inom neurologin visade det sig att jag var fullt frisk! Jag fick Oxascand för att lugna ner mig lite och jag blev mkt sämre när jag kom hem. Jag började få konstiga symptom.
Innan jag fick oxascand hade jag dessa symptom

Huvudvärk
Gugningar
Muskelrykningar 
Trötthet 
Började isolera mig från vänner (jag är extremt social annars)

Efter oxascanden
Overklighetskänslor
Konstant berusad
Ljudkänslig (kunde inte med min egen röst ett tag)
Extrema gungningar 
Kunde inte se, allt var suddigt. Jag kan fortfarande tycka att ett upplyst rum är för mörkt.
Huvudet kunde kännas som bly, som om det skulle borra rakt igenom kudden eller kroppen
Jag hade noll tolerans mot förändringar (min mamma som bodde hos mig fick inte ens byta rum i min lägenhet) 
Inga telefoner fick vara på, ingen TV, ingen radio, inget ljud alls. 
Jag ville bara att kl skulle bli 20 så jag kunde ta sömntabletten för att sova bort dagen.
Det kändes som om jag flög när jag gick, kändes som om någon puttade på mig bakifrån (helt sjuka upplevelser)

Jag fick en månadskur med oxascand men det slutade med att jag satt på min soffa och skulle ta livet av mig (älskar livet annars)
Men jag ville bort från smärtan! Allt kändes som en mardröm.

Mina föräldrar tog mig in på psyk, jag fick fluoxetin och jag blev värre, jag började svimma, krampa, blev nästintill psykotisk. Åkte in med ambulans, fick tusen olika konstiga syptom. Vi halverade dosen till 10 mg istället och jag fortsatte i tre månader men jag slutade då det inte hjälpte något och jag vågade inte öka dosen igen. 

Idag lever jag med konstant panikångest, bokstavligen konstant! Jag har tagit lyrica i två månader men det hjälper knappt. 

Jag lever med dessa syptom dagligen

Domningar och stickningar i hela kroppen, från ansikte huvudet till tårna
Extrema ostadighetskänslor
Extrema hjärtklappningar och andningssvårigheter
Problem med synen, kan inte fokusera, ser suddigt 
Kvävningkänsla 
Tyngd på bröstet samt ont i bröstmuskeln
Berusningskänslor och overklighetskänslor samt obehagskänslor (vidrigt)
Svimkänslor
Muskelrykningar samt elstötsliknande ryckningar
Extrem rädsla oro och ångest, börjat även bli deprimerad. Gråter jämt. Får känslan av att vilja ta mitt liv. Det gör så ont själsligt! 

Snälla säg att det finns någon där ut som vart med om samma sak som har blivit återställd!?????? Jag är så desperat av att få veta att jag kommer bli bra. Det har gått sån lång tid nu 7 månader att jag inte längre tror att jag kommer bli frisk!

Jag är rädd för medicin och det hjälpte inte mig
Kommer jag bli frisk utan medicin, kommer jag bli frisk nån gång?
Snälla svara på detta.