Tyckte det var lite kliché att välja året som mitt barn föddes, så det blev året då jag skaffade hund tillsammans med min sambo istället. Var en jättestor grej då det var min första renrasiga och att vi hade planerat inför det i över ett år. Läst på om raser, gått på utställningar, träffat uppfödare etc. Hur som helst så var året 2010, så då fick jag rota fram en i min "vill-se-lista" från det året, och det blev denna igår natt:
Confessions av Tetsuya Nakashima
Filmen är baserad på en bok, och första halvtimmen utspelar sig i ett klassrum. Klassen dricker mjölk ur kartonger med sugrör, är allmänt stökiga och pratiga, men vår lärare inleder lektionen trots (inledningsvis) döva öron, och det visar sig vara ett avskedstal. Det eskalerar snabbt till att hon nu vet vilka det var som mördade hennes dotter, och att de två personerna går i hennes klass. Hon har en hämnd-plan som hon utför, och resten av filmen är det som händer efter hämnden.
Det finns lite irritaionsmoment med filmen. Som att det är extremt många scener som går i ultra-rapid, och att det är alldeles för mycket musik som hela tiden berättar hur en skall känna filmen igenom. Men trots detta så går det inte riktigt att värja sig. Detta är galet bra, spännande och gripande. Ett drama som sätter skräck i en på fler sätt än ett.
Rekommenderas! Och betyget blir 4 av 5 möjliga