• Pommac

    Vi som försökt bli gravida i över två år och vill följas åt!

    Hej! Jag känner att jag inte hittar någon lämplig tråd att hänga i just nu så jag försöker starta en egen.

    Jag och min man har snart försökt bli gravida i 2,5 år. Vi har gjort utredning där det visade sig att mannens spermier var något trötta/slöa men att det inte skulle utesluta en normal graviditet. Så än lever hoppet. Vi bor i Norrland och väntar nu på att få göra ivf i Umeå (privat) dock har jag några kilon att brottas med (de har bmi gräns 30) och jag ligger på 32-33 just nu. Dock vet jag inte hur hårda de är när man gör privat. Men chansen ökar ju om jag går ner i vikt. Så jag kämpar tills de hör av sig... Vilket jag hoppas är snart!!!

    Berätta gärna lite om hur er situation ser ut och vad ni har för framtidsplaner! Det vore roligt med lite sällskap.

  • Svar på tråden Vi som försökt bli gravida i över två år och vill följas åt!
  • Pommac
    MiaIa90 skrev 2014-07-18 00:30:07 följande:

    Hej jag och min sambo har försökt få barn i 3 år nu.

    Har sett dug i en annan tråd med:).

    Kram


    Ja, jag har hängt i en del trådar men det är oftast så tyst i dem nu. Har ni gjort någon utredning?
  • Pommac
    Kaffekanna86 skrev 2014-07-19 13:34:59 följande:

    Hej!

    Vi har försökt i 2 år, jag är 28 år och inget händer. Dock säger läkarna på kvinnokliniken att det inte är något fel på oss? BMI 19,5 så jag ligger kanske för lågt istället. Dom sa minst 18 eller 19. Suck. Inget är bra verkar det som, får inte ligga för högt och inte för lågt.

    Om du läser på min sida ser du att vi provat allt utom IVF. Stressa ner säger alla, jo tjena! Har dom varit i samma situation hade dom vetat att det inte går att stressa ner när man försökt i över 2 år och ser alla andra lyckas utom vi. Det är hårt.


    Vi är båda 29 år, glömde skriva det. Vad skönt att det är fler som oss! För oss är det ingen som vet att vi ens försöker skaffa barn. Eller jo, en. Min bästa vän. Men annars vet ingen (men de har säkert sina aningar). Jag tycker det naturligtvis är jobbigt och jag vill gärna ha barn. Men jag känner mig inte stressad. Det är inte så att jag måste ha barn. Det är ganska skönt att kunna fara hur man vill å ha sig. Men som jag skrev tidigare är barn något jag alltid drömt om och velat ha tidigt. Dock har det inte blivit så. Jobbigt med BMI! Inte för lite och inte för mycket!! Kämpar du för att gå upp i vikt? Jag ska kika på din sida. Ska ni testa IVF? Eller vill ni avvakta?
  • Pommac
    Kaffekanna86 skrev 2014-07-19 21:50:12 följande:

    Vi ska avvakta med IVF. Tyvärr är jag för depremerad för att prova gå tillbaka till sjukhuset just nu och har varit det de senaste året. Dom har behandlat oss illa och jag är sjukt spruträdd sedan barndomen så någon IVF klarar jag nog inte av i mitt tillstånd just nu. Jag försöker gå upp i vikt lite grann dock, det fungerar väl. Du skrev att bara din vän vet vad ni går igenom, och det var samma för oss i början. För ca 1 år sedan började jag berätta för mamma och sedan min syster eftersom jag inte hade något val. Jag kom inte på familjefester, fika, högtider etc. Det tog slut med bortförklaringar. Nu är det bara makens sida av familjen som inte vet. Men jag skulle vilja att dom alla visste om vår situation för det är lättare att umgås då när ingen tjatar, när ingen frågar osv. Så tycker jag och jag önskar att min make kunde berätta för sin familj snart så att alla vet varför jag aldrig kommer när det är födelsedagar etc. för att jag helt enkelt inte klarar av det. Jag har försökt. Låste in mig på toaletten hos makens släkt efter jag sett makens kusin komma bärandes på en nyfödd bebis i händerna. Eller ja, jag klarade en stund utan att gråta men jag hade solbrillorna på utifall att...bryter ihop.


    Vad jobbigt det låter. Jag hittar inte din sida? Ja, det ända de gör på sjukhuset är att ta prover. Jag har aldrig varit spruträdd utan jag har mer tyckt att det har varit intressant och spännande att ta sprutor. Men jag förstår dig! Första gången jag skulle upp på gyn så stack det tre gånger i vänsterarm och tre gånger i höger arm (var svårstucken just då) och då höll det på att svartna för mig! Så jag förstår vad du menar. Jag kände mig halvt misshandlad när vi gick därifrån. Senare gånger har det gått bättre som tur var. Tror hon som stack första gången var dålig på just det. Jag tyckte personalen var lite gnällig och så där i början men sedan på senare tid har det blivit bättre. Varför ska det vara så? Att man känner sig illa bemött?

    Det låter jobbigt att folk håller på att tjata och fråga dig om barn. Här är det knäpptyst tror inte någon i min bekantskap skulle våga fråga ens. Jag skulle nog tycka att det blev jobbigt isåfall. Skulle fnysa nåt om att alla kanske inte kan få barn! Det låter tråkigt att du inte kan fira högtider och födelsedagar osv. Får du någon psykologisk hjälp med detta? Eller är det något du inte vill? Ni funderar inte på att göra en utredning på en annan klinik? Er klinik kanske har missat något?
  • Pommac
    Kaffekanna86 skrev 2014-07-21 09:22:31 följande:

    Nja, det är inte alla som tjatar, mest jobbarkompisar som frågar, släkten har slutat för ett tag sedan, men på min makes sida frågar dom inte. Dom bara PRATAR om sina egna eller sina barnbarn hela jävla tiden! Det är det som tar kål på mig. Om vi pratar om vädret så kan dom leda tillbaka frågan till sina barnbarn etc. Så jävla irriterande. Skönt för dig att de inte tjatar på er. Jag får hjälpå dock, har varit hos en KBT terapeu och nu är jag hos en beteende terapeut. Den första ville att jag skulle träna bort min spruträdsla genom att se och ta på sprutor - nej tack, så där slutade jag att gå. Den som vi har nu pratar om hur jag kom att bli så spruträdd och hur jag växt upp. Men tycker inte det fungerar då hon hela tiden säger att hon hade det svårt men fick 2 barn tillslut - grattis tänker jag bara. Kul.

    Hur gör ni för att leva normalt? Vad tänker ni?


    Vad tråkigt att det inte har hjälpt så bra med terapin. Vi har inte så många barn i vår släkt ännu. Jag har en systerdotter som jag står väldigt nära. Hon är nästan som mitt egna barn. Fast jag passar på att skämma bort henne rejält. Jag jobbar även med små barn. Annars så har vi inga barn att tjata om. Vi passar på att leva livet nu när vi inte har barn. Göra spontana saker och resa. Jag försöker tänka att det är skönt att vara barnfri då man får sova länge på morgonen osv. Passa på att njuta av friden.
  • Pommac

    Självklart! Roligt att vi blir fler! Dock inte roligt att vi inte blivit gravida än. Men förhoppningsvis blir vi det. Bra när man får erfarenheter och historier av andra! Och tips och ideer! Vad är det för kräm? Det känns som att vi har testat allt. Dock inte den krämen. Vi har kört på nåt fertilitetsglidmedel men det har inte gett något resultat än. Vet inte om det hjälper eller stjälper. Har ägglossning nu igen. Så nu börjar hoppet tändas igen för att sedan slockna så fort den bruna flytningen kommer innan mens.

    Vi har också gift oss (snart två år sedan) jag hade drömmen om att vara gravid brud men det fick jag inte! Jaja. Jag tror alla runt om oss väntar också.


    Fröken Smilla skrev 2014-07-29 21:45:41 följande:

    Hej!

    Jag hänger gärna på här om det går bra

    Jag och min man har precis nått 2 års försök och har inte fått plus på stickan en enda gång.

    Jag är 33 och min man 31. Vi är väl rätt lugna men nu efter vi gift oss stressar folk på som tusan... När ska ni få barn? Osv osv.

    Vi har genomgått utredning och allt såg bra ut förutom TSH som låg i övre gränsen och nu äter jag levaxin sen november. Min gyn vill gärna att vi försöker ett tag nu när levaxinet gjort att TSH hamnat på en bra nivå, men rent tekniskt är vi klara för IVF. Jag drar mig dock för det, ser inte alls fram emot hormonbehandlingen.

    Jag har en kollega som försökt blivit gravid i sex år och de hade börjat ge upp hoppet men så började hon med en progesteronkräm och nu är hon gravid. De hittade inte heller nåt fel på dem vid utredning, så nu har jag också köpt denna kräm och började smörja in mig i söndags. Man får upp hoppet men jag är rädd för att bli besviken IGEN. I vilket fall som helst hoppas jag det hjälper mot min PMS...


  • Pommac

    Det är klart du får hänga i tråder ändå. Det är ju snart december! :) å huvva för vinter snart. Usch vad jobbigt att folk verkar tjata. Om någon skulle fråga mig så skulle jag inte kunna vara tyst utan då skulle jag gå rakt på sak och säga: har du tänkt på att alla kanske inte kan bli gravida? Eller nåt i stil med att kan inte du fixa fram en unge åt mig då? Vad svara ni när folk frågar? Vi funderade/funderar också på insemination men det är frågan om spermierna är för trötta för att ta sig igenom ägget. Vi ska höra på vårt första samtal.


    MissDreamer skrev 2014-07-30 00:20:29 följande:

    Jag och min man har försökt aktivt sedan december 2012 samt genomgått en fertilitetsutredning som inte visade någonting. Hoppas få vara med här trots att det i praktiken inte gått två år ännu. Om vi inte räknar in att vi ju hela året innan vi aktiv började försöka slarvade ordentligt med skydd med inställningen "händer det så händer det". ;)

    Månad efter månad har nu gått utan ett endaste litet plus och i princip alla vänner har nu hunnit få barn, eller är gravida och väntar barn nu. Är glad för dem men klart det känns tungt!! Folk i vår närhet, speciellt kollegor och bekanta, bevisar konstant hur okänsliga de är genom att tjata om att vi också borde "skaffa" oss en liten snart. Sen vi sålde vår lägenhet och köpte hus har frågan om inte vi ska ha barn snart blivit ännu mer påtaglig.

    Jag är 26 år och min man 28 år förresten. Och planen nu är att efter sommaren testa insemination privat två eller tre gånger och om det inte funkar testa ivf, står i kö genom landstinget men är nästan ett års väntetid här i Sthlm...


  • Pommac

    Nej det är inget tjat här tack och lov! Jag är rätt rak på sak så jag skulle nog ställa den som frågar mot väggen direkt. Som tur och skönt är att ingen frågar. De kanske förstår att det kan ta tid av egna erfarenheter? Jag är mina föräldrars tredje barn och de hade precis gett upp hoppet då min mor blev gravid med mig. ???????? annars har vi inte så många runt om oss med barn och så.

    Förstår att ni börjar få slut på ursäkter. Om ni ska göra ivf. Tänker ni berätta det?


    MissDreamer skrev 2014-07-30 09:48:28 följande:

    Då de efter utredningen förklarade oss som oförklarligt barnlösa och inte hittade något fel hoppas vi verkligen att insemination ska räcka, speciellt med tanke på de långa köerna för ivf.

    Tycker absolut ni ska fråga om insemination om det är makens spermier som är för slöa, kanske behöver de bara den där extra skjussen för att ta sig fram. :)

    Fram till nu har vi mest svarat svävande om att vi inte är redo eller att vi ska hinna med någon först. Att byta ämne eller bara säga nej brukar folk inte nöja sig med. Tidigare har vi sagt att vi är för unga, sen att jag vill ta examen, hitta jobb, jobba minst ett år först. Nu är det mer att vi vill renovera upp huset som vi precis köpt först. Börjar dock få slut på ursäkter... Inga som tjatar på er?


  • Pommac
    Fröken Smilla skrev 2014-07-30 20:20:03 följande:

    Krämen heter ProgesterAll och finns att läsa om på www.femalebalanceshop.com

    Den höjer progesteronet som är hormonet som behövs för att ägget ska fästa. Det finns väldigt mycket att läsa om det, många kvinnor lider av östrogendominans utan att veta om det och att lösningen är lätt. Jag hoppas nog för mycket på krämen, men det känns skönt att prova iaf!

    Ja man blir lite trött av alla frågor. Har många bebisar i släkten också, och nu är vi de äldsta utan barn... Suck.


    En utredning borde inte ha visat det då? Hmm... Jag måste nog läsa på lite.
  • Pommac
    MissDreamer skrev 2014-07-31 01:57:57 följande:

    Varken mina eller makens föräldrar eller syskon tjatar eller frågar om det, och de allra närmaste vännerna känner till situationen. Det är mest släktingar i form av kusiner och morföräldrar samt bekanta och kollegor som är extremt klumpiga och okänsliga. Vill inte att det ska komma ut på mitt jobb (relativt ny och hoppas på att snabbt på avancera) och inte heller till familjen så därför vi inte säger som det är rakt ut när folk frågar.

    Vi kommer ju testa insemination först men här inte det kommer vi nog vara öppna inför föräldrarna allafall om det blir IVF.

    Skönt att ni slipper folk som tjatar! Är ni generellt Öppna med att ni försöker och vad har ni isåfall gått för reaktioner? Eller har ni sluppit vara öppna tack vare att ni verkar ha närstående som är förstående och inser att det är privat.

    När tror du att ni kommer få påbörja er IVF och har ni fått testa någon annan behandling innan? Även jag har ett par kilon att gå ner för att optimera chanserna för att bli gravid men kraven för att få göra IVF här är bara ett bmi under 35 vilket jag klarar med marginal (har precis 30) så känns riktigt skönt. Trodde det var samma krav överallt och att de kunde bortse från kraven om man valde att ta det privat? Men av det du skrivit verkar det jag trodde inte alls stämma...


    Ja vi har ingen släkt som tjatar heller. Mycket skönt. Ja, det är klart är man ny på jobbet så får man kanske ta det lite lugnt. Vi har inte berättat för någon att vi försöker. Ska vi göra ivf vill jag berätta men mannen är inte lika positiv till att berätta. Men det känns som att vi måste det enligt mig. Jag har alltid kunnat prata med min mamma om saker å ting så jag vill fortsätta med det. Vi måste göra ivf i Umeå. Gör man igenom landstinget måste man ha bmi 30 som högst. När vi ringde och frågade om privat så lät det som att de helst ville att jag skulle ha 30 i bmi. Det för att öka chansen till graviditet. De har ju sin statistik att tänka på också tror jag. Men bmi 31 gör nog inget heller. Det lät mer på dem att det är värdelöst att ens försöka på bmi över 30. Men jag fattar inte. Några landsting i Sverige har bmi 35 som gräns. Mycket bortkastat isåfall?
  • Pommac
    PiOmiO skrev 2014-07-31 12:02:33 följande:

    Hej

    Vi kastade ppillerna år 2009. Visste att det kunde bli problem då mannen hade cancer som barn. Dröjde dock 2år innan vi sökte "professionell hjälp"

    Sedan efter lång utredning och 2 behandlingar så upptäckte de att de inte fanns några alls spermier hos min man (som de först hade konstaterat genom en operation i testiklarna) så vi fick tillbringa ett års tid i spermiedonations kön (längsta tiden i mitt liv) under den tiden åkte vi till danmark och prövade insemination 6st..alla negativa. Så 80 000kr fattigare så kom vi äntligen fram i kön i sverige (som för närvarande är 2år lång!!!) Gjorde min 3dje hormon/IVF behanling i maj. Negativt även det. Nu har vi 6st eskimåer i frysen som vi fpr hoppas på. Ska få tillbaka ett ebryo i nästa cykel då jag är helt hormonfri. Jobbigast av allt är all väntan däremellan sommarstängning, julstängning.. dessutom drar de ner på personal under höstlovet, sportlovet och påsken..jo jag pratar om landstinget.

    har ni frågor om behanling så svarar jag gärna.

    kram på er!


    Ojoj. Förstår att det är tufft. Och det känns ju på när det kostar en heldel också. Men det låter härligt med 6 eskimåer i frysen! Hoppas de klara sig! Spännande!
  • Pommac
    Fröken Smilla skrev 2014-07-31 19:11:30 följande:

    Kanske, men det kanske inte visar en östrogen-dominans. Progesteronet behöver inte vara lågt, men om östrogenet är högt blir det en dominans. Jag har ju lite småproblem med hormoner, därav levaxinbehandling.

    Min kollega hade inte heller några tester som visade på nåt fel. Jag tänker iaf att det inte är nåt fel i att prova :)

    Det låter skrämmande med så långa köer för IVF, är det i hela landet?


    Ja det kan ju vara värt att testa. Men just nu vågar jag inte testa nåt ifall vi får göra ivf snart så vill man vara så "ren" som möjligt. Alltså så naturlig man bara kan. Vet inte hur långa köerna är men vi har väntat i fyra månader på att de ska höra av sig.
  • Pommac
    sommarbarn88 skrev 2014-07-31 20:16:19 följande:

    Hej. Här finns en till som e ofrivilligt barnlös:( 6 år har gått utan minsta tillstymmelse till något plus. Har gjort 4 ivf... alla misslyckade. Vi e nu inne i adoptionssvängen. Läste tidigare att de va nån/några som va från Umeå om jag minns rätt. Vi e några tjejer som ska träffas senare i höst så den som e intresserad får gärna skicka pm till mej. Vi tänkte träffas å utbyta tankar, funderingar och frågor. Å såklart peppa varandra. De e så ofta man känner sig ensam i detta.


    Har ni fått någon förklaring till varför ni inte blir gravida? Det låter toppen med gruppen! Hur länge har ni stått i kö för adoption?
  • Pommac
    Thotis90 skrev 2014-08-05 11:46:23 följande:

    Jag hänger på här. Vi började försöka jan-12 och än har vi inte lyckats. Förra sommaren avslutades vår fertilitetsutredning och de kunde inte hitta några fel, av de få undersökningar/prover de gjorde.... 

    Jag har varit gravid förut, med en annan man, och då tog det sig på första försöket. Jag valde dock att göra en sena bort i v.15 och efter det har jag inte blivit gravid igen (försökt med två karlar efter aborten).


    Hej Thotis90. Dig känner jag igen. Vad trist att ni ännu inte har lyckats. Bökigt också när de inte hittar nåt som fel som man kan åtgärda. Hur går ni vidare?
  • Pommac
    Fröken Smilla skrev 2014-08-06 09:07:07 följande:

    Hormonet försvinner ur kroppen väldigt fort, därför måste man smörja två gånger varje dag, så jag kommer också vara "ren" när (eller om) vi påbörjar IVF. Rent tekniskt får vi ju ställa oss i kö nu, men jag vill gärna avvakta lite och hoppas på krämen ett par cykler :) En positiv biverkning är att min allergi för katten nästan försvunnit. Har inte känt av något sen jag började med krämen och jag antar att det är pga att slemhinnorna nu mår bättre. Så något positivt har den medfört iaf även om den kanske inte får mig gravid...


    Aha okej. På så vis. Det låter ju bra. Bra att din allergi nästan försvunnit också! Vilket trick! Jag tror ju fortfarande att vi har problem att bli befruktade då de är trötta. Så jag tvivlar på att krämen skulle fungera. Känner mig väldigt negativ just nu. Suck! Känns som att vi testat allt!
  • Pommac
    Thotis90 skrev 2014-08-06 17:46:26 följande:

    Vi har blivit erbjudna IVF, men vi känner oss inte redo för det så just nu känns det som att vi står och trampar. Jag har en tid hos kvinnokliniken i september för att förhoppningsvis kolla om jag har endometrios, mer än så har vi inte planerat. 


    Okej. Vi står också mest bara och trampar. Väntar på att tiden ska gå. Den här sommaren har verkligen varit en evighet för mig! Misstänker du att du har endrometrios?
  • Pommac
    Thotis90 skrev 2014-08-06 22:46:04 följande:

    Jag har haft extrema menssmärtor och extrem smärta vid gaser i magen sedan jag var 14 år. När jag hade mens sist så hade jag så ont att jag var millimeter ifrån att ringa akuten. Det kändes bokstavligen som att magen skulle sprängas. 


    Ojoj. Då förstår jag att du misstänker det. Det låter verkligen inte kul.
Svar på tråden Vi som försökt bli gravida i över två år och vill följas åt!