Totalt utestängd från min pojkväns sorg
Anonym (Utanför) skrev 2014-07-13 22:59:39 följande:
Min skulle inte heller gå till någon annan i sin sorg. Han kan däremot berätta för folk att han är ledsen, saknar den döde och allt sånt. Att berätta om sorgen och alla sina känslor och allt runtomkring är inga problem, varken med mig eller någon annan. Han är öppen på det viset. Men att visa självaste sorgen; gråt, förtvivlan, att bryta ihop eller att ramla i min famn... att ropa efter den döde och bara få vara ledsen. Det finns liksom inte. Den delen vill han knappt ens känna vid inför sig själv. Jag försöker respektera honom i det här. Men faktiskt så känner jag ändå att jag i ett av livets viktigaste ögonblick bara blir sågad... och då undrar man vad man gjort för fel?! Om jag skrämt bort honom eller så..
När min pappa dog, så reagerade jag exakt som din sambo. Jag ville vara ifred och bröt inte ihop det minsta.
Jag blev tokig på folk, hur mycket jag än tyckte om dom, när de inte respekterade mitt sätt att sörja.
Om du respekterar honom och älskar honom så får du också acceptera att hans sätt att sörja är inte ditt sätt att sörja