Bråkar med bröstet

Som #2 säger. Sen får man ju förstå att de små inte alltid begriper att det är de själva som puttar bort bröstet när de blir förbaskade för att maten plötsligt försvinner.

Det är också värt att veta att så små barns reaktioner kan ta bra lång tid på sig efter att det som orsakat reaktionen hänt. Det blir riktigt tydligt kring 5-6 månader då en främling framstår som läskig för barnet först efter att barnet tilttat på den i kanske 10 minuter. Då kan det bryta ihop fullständigt.

Spädbarn bråkar inte, utnyttjar inte och är inte illvilliga. De är bara långsamma och med få sätt att kommunicera när något inte stämmer: gråt och skrik. Man får ta det lugnt och försöka eliminera felorsaker tills barnet är nöjt när det sker. Är det för mycket/lite mat? Blev barnet för varmt när det åt? Kom det kiss? Var det något ljud som skrämde?

Min erfarenhet ser ut såhär:

Första månaden i ett barns liv är det väldigt inåtvänt: äter, sover, gråter, skriker, kissar och bajsar. Öppnar inte ögonen mycket. Andra månaden börjar det lägga märke till omgivningen: tittar och lyssnar, kan bli skrämt. Tredje börjar det interagera med omgivningen: ler medvetet, griper ev. efter saker.