Vad är felet?

En till här där det bara inte verkar funka.

Min man och jag har försökt i över ett och ett halvt år utan resultat. Vi avslutade en utredning i våras utan att de hittade något, utan läkaren sa att vi har goda chanser att bli gravida på egen hand. Visserligen var det ett bra besked, men det är så frustrerande att det ändå inte händer något. Vi röker inte, snusar inte, är normalviktiga, jag dricker måttliga mängder kaffe, vi tränar regelbundet osv. Jag känner bara att det inte finns något vi själva kan påverka. Hade vi rökt hade vi ju fått sluta med det, men nu...?

Igår fick jag veta att två nära vänner väntar barn. Jätteroligt för dem, jag missunnar verkligen ingen att få det jag själv vill ha, men när jag fick veta det kände jag mig barnlös för första gången.

I landstinget där vi bor får man hjälp med två ivf-försök när man har försökt bli gravid i två år utan resultat. Vi går visserligen hos en privat klinik, men samma regler gäller om man inte vill betala allt själv från början. Vi hoppas ju att det ska gå av sig självt ändå, men annars är det nästa steg för oss.

Usch, idag känns det verkligen tungt.

Har du ringt och frågat om utredning förresten? Jag tänker att tidpunkten för cellprov och tidpunkten för när man kan få hjälp med barnlöshet borde vara annorlunda, det känns inte riktigt som samma sak. Jag tror att det är så att man ska vara 25 år för att få hjälp med ivf i landstinget där jag bor, men jag är inte säker, och det skiljer sig ju från landsting till landsting.

Men även om det är för tidigt för sådana insatser, om det nu skulle bli aktuellt, kan det ju vara värt att få kollat innan att det inte är något annat fel. Har man t.ex. ingen ägglossning alls eller igenvuxna äggledare kan man försöka bli gravid hur mycket man vill utan att det leder någonstans. Kan ju vara skönt att få veta OM det är något fel och förbereda sig på vad man kan göra åt det, eller som vi bara få besked om att inget ser ut att vara fel.

När vi hade försökt i lite drygt ett år ringde jag en mottagning här och de var väldigt förstående och hjälpsamma. Jag blev förvånad över att vi fick hjälp på en gång, även om vi nu när utredningen är klar inte får någon mer hjälp för närvarande, jag var nog lite beredd på att de skulle säga att vi skulle försöka ett tag till. Frågan är ju fri menar jag. Det värsta som kan hända är att du får ett nej, och då är du på samma plats som nu.