• Diamant

    Vi runt 30 som siktar på vårt första plus NU

    Hej Ammela!
    Det är därför du har oss ;) 
    Vi kan nojja ihop! Hur många gånger har man inte varit skengravid liksom, tyckt att man haft ALLA symtom som man läst om så många gånger samtidigt. Önsketänkandet vet inga gränser!
    Och sen sitter man där besviken på toa och tar fram månadens tampongpaket..

    Men nu ser vi framåt! Jag har läst att man inte nödvändigtvis behöver tänka varannan dag för spermiekvaliteten, vissa studier har visat på att spermier som förnyats från dagen innan kan ge samma resultat så man behöver nog inte vara fast i att det måste vara varannan dag man myser till det ;) 

  • Diamant
    ammela skrev 2014-08-04 22:31:58 följande:

    Näe varannan dag kanske inte är så noga men problemet är att sambon tyvärr har erektionsproblem så för att inte stressa honom mer än nödvändigt har vi bestämt oss för varannan dag. Har läst på många sidor att det räcker med varannan-var tredje för att hela tiden ha levande spermier som väntar på ägget.


    Ahaa, ja men det låter vettigt! Inte stressa någon i onödan eller lägga press! 
    Ja det är klart det räcker, läst att spermier kan överleva i typ tre dar och vänta på ett ägg!
    Det var bara att jag sett i många trådar att folk slaviskt följer varannan dag för att det stått om det i en studie så jag ville bara sprida info, finns knappast något rätt eller fel utan det handlar nog främst om rätt tajming och att ta hand om varandra så ingen känner press. Det ska ju vara roligt att skapa barn också ;) 

    Här kom mensen idag, en dag för tidigt :( 
  • Diamant

    Precis så tänkte jag också ammela, att det var bättre att den kom en dag tidigare så jag slapp hoppas fler dagar! 
    Men klart det är lite knäckande varje gång, man undrar ju om något är fel. Kommer man någonsin bli gravid? Funkar ens kropp som den ska? 

    Jag har haft problem med hälsan och har några autoimmuna sjukdomar samt en kärlsjukdom. Allt är under kontroll, det är inget som smittar, är ärftligt eller farligt för barn på något sätt eller som kan överföras.  
    (utom att de kanske kan bli glutenintoleranta för det kan vara ärftligt men det är inte farligt, de flesta skulle må bra av att äta glutenfritt). Mediciner som jag tar är något som inte påverkar förrän i slutfasen av en graviditet och jag tänker sluta ta dom direkt när/om jag blir gravid.


    Men det gör ju ändå att jag tvivlar på min egen kropp och på om jag ska klara det. 

    Hur fungerar det med heminsemination? Hur görs det? 
    (Du behöver inte svara om du inte vill) 

    Det finns flera olika typer av appar om du vill få hjälp med att räkna ut när du har ÄL också :) 

  • Diamant
    Fippla skrev 2014-08-05 22:47:15 följande:
    Någon mer som känner sig lite extra sexig i hela "barnskapar" grejen!?
    Ja! 
    Har funderat lite på det och tror du inte att det är så att våra instinkter väcks till liv lite när vi använder sexet till det som det är "tänkt" för? ;) If that makes sense?
  • Diamant
    ammela skrev 2014-08-06 11:33:18 följande:

    Hur har ni gjort med att berätta för andra att ni försöker bli gravida? Jag har så himla svårt för att vara tyst men det är egentligen bara 2 vänner som vet, ingen annan, trotts att jag undvikande vid varje tjat om att alla tycker att vi ska skaffa barn får svara ingen kommentar så skulle jag gissa på att några i familjen/omgivningen gissar att det är på g men vad vet jag. 


    Vi har inte berättat för någon att vi försöker, trots precis som du skriver, EVIGT tjat från omgivningen att "nu måste det ju vara ER tur snart!" och liknande. Alla frågar om vi VILL ha barn och om vi tänker något på att skaffa barn, "Är det snart dags för er att börja skaffa eller?" osv.. 
    Varje gång svarar jag undvikande och att "man vet aldrig vad som händer i framtiden" och annat.. Någon som har ett bra svar man kan ge? 

    Kan ju inte säga till dom att vi gängar HELA tiden och tänker på barn KONSTANT och jag skaffar appar, gråter när jag får mens och är orolig för att jag är infertil? 

    Tycker att den här barnhetsen som är runt omkring en är lite jobbig, kan ju inte säga till någon heller att vi försöker, för då kommer man ju få frågan hela tiden om hur det går, och det är jobbigt nog att undra SJÄLV liksom! 
  • Diamant
    Fjällsippa skrev 2014-08-07 18:18:03 följande:

    Mensen kom tyvärr den här månaden också. Åh jag är såå besviken! Känslorna åker verkligen berg-o-dalbana. Som nån skrev här innan så kan jag känns mig ursexig och verkligen villig under de fertila dagarna och tycker sex är så mycket roligare och bättre nu när det är skarpt läge då att säga. Men nu när man sitter här menssvullen och ogravid så vet jag inte hur jag ska orka med att ta nya tag och försöka igen. Vi tänkte iaf prova SMEP den här månaden. Någon som provat eller känner till det? Största problemet blir nog att övertyga mannen om att varannan dag är bättre än varje dag i början.


    Beklagar mensstarten :( 


    Hur länge har ni försökt? 

  • Diamant
    Fjällsippa skrev 2014-08-08 05:11:10 följande:
    Sen april. Jag vet att det inte är så länge, känns trist ändå.

    Klart det känns tråkigt! :(


    Ny månad, nya tag <3 För mig blir det stickor denna månaden och köra helhjärtat efter ÄL om två veckor, kroppen behöver visst lite hjälp! 

  • Diamant
    Fjällsippa skrev 2014-08-08 22:09:38 följande:
    Ja, ny månad, nya tag! Jag tillät mig deppa en dag, men det är väl bara upp i sadeln igen, eller vad säger man.

    Vad menar du med att kroppen behöver lite hjälp?

    Ja alltså lite mer hjälp med rätt tajming ;)

    Använda ÄL-stickor denna månaden istället för att hoppas på att man träffar rätt dag när man räknar dagar och så med hjälp av appen, den är ju inte 100% kanske :) 

  • Diamant

    Om alkohol tänker jag att efter ÄL och nytt försök så blir det helt utan.


    Men denna helgen t ex så gick mensen över i fredags så när jag var ute igår blev det några glas men är ju garanterat INTE gravid så det är ju ok :) 

  • Diamant
    Sserena86 skrev 2014-08-12 10:20:06 följande:

    Åhh nu kom mensen. Suck!!! Då misslyckades femte försöket också. Varför kan vi aldrig få till det?? Vi är båda 28, normalviktiga, rör på oss regelbundet och äter någorlunda nyttigt. Jg har regelbunden mens på 27 dagar och enligt ägglossningstesten så har jag ägglossning varje månad. Ändå lyckas vi inte få till det där plusset! Så otroligt frustrerande!


    Nej vad tråkigt Sserena! :( 
    Men det är som de andra säger att det kan ta upp till ett år utan att det är något konstigt för många, misströsta inte! 

    Asså jag funderar på om det finns några bra tekniker för att 'hjälpa till' så att säga? 
    Typ någon ställning som är extra bra? Ska man ligga ner med benen högt direkt efter? (Så dom får "nerförsbacke" in till ägget liksom!?) :P Låta bli att gå på toa direkt och så vidare.. Finns det några såna knep?
Svar på tråden Vi runt 30 som siktar på vårt första plus NU