Juronjaure skrev 2014-07-02 10:04:13 följande:
Vad KÄNNER ni nu när ni är hemma med era små knoddar? Min lilla ängel ligger här bredvid mig så ofattbart fin och jag KAN INTE FATTA att man kan ha så mycket känslor för henne och kring hela situationen. Massa rädslor (psd, måste lämna bort henne till dagis så småningom, tänk om nån är elak mot henne nån gång, tänk om hon börjar må dåligt, blir sjuk, deprimerad, råkar ut för olyckor......). Och så detta att vilja ha henne tillbaks in i magen... Älska mycket, men sådär lite på avstånd, med skyddande fostervatten och inga direkta möjligheter att göra FEL. Nu finns det många möjligheter att göra fel... Att glömma blöjbyten, missa signaler, införa felaktiga rutiner som slår tillbaks på en senare... Och att vilja ha förlossningen kvar... Och samtidigt en kärlek större än allt. En glädje över att hon äntligen är ute, vi väntade så länge! Hela situationen får mig att gråta och le om vartannat. Javisst, hormoner... Men ändå. Pappan jobbar för första gången sedan förlossningen, idag. Vi är ensamma och jag blir väl extra orolig därför... Suck.
Hormonerna spelar ett stort spratt. Man gråter åt massa trams :-P
De kommer gå super bra när ni kommer in i de rutiner som passar er. De finns inte massa rätt och fel. Blöjan bytar du säkert precis i tid. De tar ett tag och tolka bebisens signaler.
Jag har 2 barn sedan innan men känner mig fortfarande osäker. Mina andra barn är pojkar och nu har jag en liten flicka...känns jätte konstigt.
Och om man känner sig osäker kan man ju alltid fråga om tips och råd