Sonen ska sluta med napp. Jag orolig... Behöver råd!!!

Vi tog det ganska försiktigt. Först begränsade vi användandet till bara nattetid och i sängen när han var 2,5 ungefär. Han tuggade på napparna dagtid och efter att ha tjatat om det i eviga tider fick jag tokspel och tog helt enkelt bort dem dagtid. Det gick helt över förväntan.

Därefter pratade vi ibland om att när man är stor har man inte napp på natten längre och att nappfén kommer och hämtar dem och lämnar en present istället. Men det var han inte alls med på, han ville hellre ha sina nappar än en present. Min man ville forcera med jag var precis som du nervös och kände att sonen inte visste vad han gav sig in på om han skulle ge bort sina nappar.

När han var på treårskontroll sa läkaren att han hade lite öppet bett men att det inte var så allvarligt om han bara hade napp på natten. Men vi bestämde att forcera det lite ändå.

Vi tog upp temat igen och trots att han vareviga kväll varit jättenoga med att ha minst tre nappar så var han betydligt mer positivt inställd. Så råkde han somna mitt i kvällsmaten en kväll och nästa dag pratade vi om att det ju gick bra att somna utan napp. Den kvällen ville han gå ut till pappa i trädgården sent på kvällen. Jag tyckte först att det var för sent, men sa sedan att om man är så stor att man kan gå ut så sent, så kan man också somna utan napp. Det var han förstås snabb att lova, men det blev lite gnäll sen när det var sovdags (dock ingen gråt). Den dagen tog vi upp historien med nappfén igen och att om man visar att man kan somna utan napp en hel vecka så är hon säker på att det alltid kommer att funka och kommer med en fin present (vi hade redan valt ut en stor lastbil som han egentligen skulle fått som välkomstpresent av lillebror som föds om ca 4 veckor) och hämtar napparna. Napparna skulle nappfén ge till apungarna på zoo... Vi var noga med att säga att det var hans beslut och att hon bara kommer om det verkligen är det han vill.

Från och med det frågade han bara när hon skulle komma och frågade aldrig mer efter napp. Helt otroligt...

Jag tror att det gick så bra just för att vi väntade in att han var mogen och var noga med att det var hans beslut och att han visste vad det innebar.