Sonen ska sluta med napp. Jag orolig... Behöver råd!!!
Min dotter var ungefär som din grabb - totalt beroende och flera skulle det vara. Vi försökte begränsa det, men det blev så jobbigt för henne att vi tänkte att det skulle vara lättare att få det avklarat en gång för alla. Vi började med att sätta ett datum, och räknade ner tillsammans. Vi läste böcker om att sluta med napp och pratade om att det snart var dags att sluta. Sen åkte vi till en leksaksaffär där hon fick köpa en leksak för sina nappar. So far so good.
På kvällen ångrade hon sig, förstås. Hon grät och skrek i ren och skär ångest, och jag grät nästan lika mycket jag, fast inte inför henne, förstås. Tre nätter tog det, med lite mindre gråt och lite mindre ångest efter hand, och det är något av det värsta jag har varit med om. Efter de tre nätterna var det lugnare, men hon var orolig ett tag efter, och det tog över ett halvår innan hon helt slutade prata om napparna och att hon saknade dem.
Efteråt har jag ångrat mig, och funderat mycket över varför det var så viktigt för mig att hon skulle sluta just då, men gjort är gjort, och hon verkar inte ha tagit någon större skada av det, även om det var jobbigt då, och saknaden var stor.