Hur gör jag när 5åring gråter efter sin döda mormor?

Jag är inne på ett liknande spår som de ovan.
Ofta när mitt barn gråter kan hen säga att det är för att hen saknar farmor (som bor i en annan del av landet och som hen har en mkt nära relation till) allt som oftast är hen då trött, osams med syskon eller ngt annat som gör hen ledsen utan att hen förstår varför och använder farmor som en förklaring. Vi pratar då om det och försöker komma fram till vad det egentligen är som är jobbigt och sätta ord på det. Det hjäper massor. 
Andra gånger längtar hen verkligen efter farmor och då brukar vi mysa en stund och prata om hur snäll farmor är och klart att man är ledsen när man saknar hen så mkt sen brukar vi göra någonting annat tillsammans, läsa bok, leka eller ngt som distraherar... det hjälper massor.

Jag fundrar också på om inte din sorg speglar sig lite i din sons...? Vad tänker du om det?