Hur gör jag när 5åring gråter efter sin döda mormor?

Jag har en sjuåring som brukar gråta efter sin farbror som avled för några år sen. De träffades väldigt sällan, pga långa avstånd, så han har inte heller så mycket minnen av honom. 

Vi har insett att för vår son är det en enkel ursäkt till varför han gråter. Han behöver då inte prata om det som verkligen är jobbigt, även om vi hela tiden uppmuntrar honom till att berätta om sånt som känns jobbigt. 
Till och med när det är väldigt tydligt, typ storasyster är dum så blir förklaringen saknaden efter farbror. 

Kan det vara nåt liknande för er son?

Jag har inga direkta råd, försök att se efter mönster. Är det oro inför att gå till förskolan nästa dag eller nåt annat som kanske tar sig dessa uttryck? 

Han kan säkert sakna mormor och "bilden av en mormor", de allra flesta barn i hans ålder har ju mor/farföräldrar i livet (varierande grad av närvaro/frånvaro). 

Låna böcker om döden (och livet innan) så ni kan prata kring det. Sen kan ni hålla utkik efter om det finns nåt mönster i detta.