• Anonym (mamma)

    ensam vårdnad, hur stor chans?

    För att göra en lång historia kort så har jag och mitt barns pappa delad vårdnad.
    Vi bor i olika städer, gjorde Slut innan barnet var året, (nu är barnet i skolålder) och barnet har bott heltid hos mig sedan dess. Barnet var varannan helg hos sin pappa, men under en period av ca 1 år träffades dom knappt alls. Pappan flyttade till en annan stad och har nu en ny familj och träffar barnet enbart på lov och då under premissen att jag betalar halva resan. Han är inte aktiv i barnets liv utöver när det hälsar på honom och ringer tex inte eller håller sig uppdaterad på annat sätt.
    Vägrar skriva över vårdande på mig. Eftersom avståndet och bristen på umgänge göt att vi inte träffas speciellt ofta är det svårt för oss att ha ett bra samarbete. Hur stor är chansen att jag får hela vårdnaden om jag ansöker om den?
    Samarbetsamtal på FR har inte hjälpt då pappa inte dykt upp mer än på 1 möte och sen vägrat.
    Vill inte ansöka och sen ändå förlora och bara ha delad vårdnad och då ha förstört vår relation och samarbete ännu mer :/

  • Svar på tråden ensam vårdnad, hur stor chans?
  • Anonym (mamma)
    Anonym (Sommar 2014) skrev 2014-06-05 19:10:33 följande:
    Jag tänker att eftersom pappan inte visar ngt vidare intresse i barnet borde dina chanser till ensam vårdnad öka. Tryck på att det under 1års tid inte haft ngn kontakt alls.

    Generellt är det väl svårt i överhuvudtaget att få ensam vårdnad i Sverige.

    Men i ditt fall låter det ju som den kke bästa lösningen då pappan inte verkar bry sig så mkt - känns som att när 'gubben' väl tittar upp ur lådan rör det till det mer för barnet än vad det hjälper.

    Kram



    Tack för svar! "Tyvärr" var det när barnet var litet de inte träffades så jag tror att det kan vara svårt att trycka på det :/

    Jag vill jätte gärna att de träffas så ofta det bara går och vill att de skall ha en så bra kontakt som möjligt. Det är själva vårdnaden med påskrivande av papper för skola, pass och alla andra små och stora beslut som det krävs att man är närvarande för att kunna ta som ställer till det. Han är inte närvarande i barnets liv 90% av tiden och då känns det också för mig (inte för hobom) som att han inte känner barnet och vet tillräckligt mycket om barnets livssituation för att kunna ta ett rättvist beslut.

    Vi tycker ofta raka motsatserna till varandra och har överlag svårt att komma överens och jag kan tycka att han prioriterar sina nya barn före vårt.

    Jag vill ju inte förstöra vår relation mer och hoppas få veta om det är realistiskt att söka vårdnad på dessa grunder.
  • Anonym (mamma)

    Puffar

  • Anonym (mamma)
    ZsaZsa skrev 2014-06-10 14:52:41 följande:
    Om det är ett problem att ha gemensam vårdnad så ökar förstås chanserna, men annars är det inte givet bara för att de inte har något fungerande umgänge. Är det svårt att komma överens om saker, skriver han inte på papper som han måste, är det hindrande på annat sätt?

    Han glömmer att fylla i papper och jag får tjata för att han skall göra det. Och när jag tjatar blir han givetvis arg och tycker att jag tjatar. Vi träffas max 4 gånger per år och oftast ringer han och ber barnet springa ner själv till bilen så då träffas vi inte heller. Vi pratar inte telefon och han engagerar sig inte alls i barnet utöver umgänge så samarbetet existerar inte, vi kommunicerar inte och han är aldrig delaktig i möten på skola etc. Eftersom avståndet är långt är det såklart svårt att delta men det gör också att Det hade varit ofantligt mycket enklare för mig att fylla i alla papper mm själv. Som det är nu så struntar jag i mycket saker där jag vet att han behöver skriva på också just för att jag orkar inte kriga.
  • Anonym (mamma)
    ZsaZsa skrev 2014-06-10 14:52:41 följande:
    Om det är ett problem att ha gemensam vårdnad så ökar förstås chanserna, men annars är det inte givet bara för att de inte har något fungerande umgänge. Är det svårt att komma överens om saker, skriver han inte på papper som han måste, är det hindrande på annat sätt?

    Han glömmer att fylla i papper och jag får tjata för att han skall göra det. Och när jag tjatar blir han givetvis arg och tycker att jag tjatar. Vi träffas max 4 gånger per år och oftast ringer han och ber barnet springa ner själv till bilen så då träffas vi inte heller. Vi pratar inte telefon och han engagerar sig inte alls i barnet utöver umgänge så samarbetet existerar inte, vi kommunicerar inte och han är aldrig delaktig i möten på skola etc. Eftersom avståndet är långt är det såklart svårt att delta men det gör också att Det hade varit ofantligt mycket enklare för mig att fylla i alla papper mm själv. Som det är nu så struntar jag i mycket saker där jag vet att han behöver skriva på också just för att jag orkar inte kriga.
  • Anonym (mamma)

    Bland annat och oftast allt från skola och fritids, och åtminstone i vår skola är det en del. Skall inte påstå att det är super många men tillräckligt mycket problem när det gäller för att det skall vara påfrestande och påverka på ett negativt sätt. Sen är det pass, grejer från myndigheter mm.

    anledningen till att han inte vill skriva över vårdnaden på mig är att jag kan vilja flytta långt bort vilket är skrattretande med tanke på att det var precis vad han gjorde

  • Anonym (mamma)
    Anonym (P) skrev 2014-06-13 20:21:38 följande:
    Menar du lovpapper och ledighetsansökningar?`Passansökan gör man vart 5:e år. Skriver han inte på? Vilka "myndighetspapper" skriver han inte på i övrigt?

    varje större lov måste båda vårdnadshavarna fylla i att de inte kan vara hemma. Fyller han inte i i tid står jag där utan barnomsorg. Alla barn i barnets klass var med i en hälsoundersökning men pappan glömde skriva under och skicka pappret trots att jag skickade dit det och påminde flertalet gånger. Barnet fick inte vara med på undersökningen. Ingen biggie för oss kanske men ur barnets perspektiv var det det. Detta är några exempel som hänt senaste året. Jag förstår inte riktigt syftet till din fråga?
Svar på tråden ensam vårdnad, hur stor chans?