ensam vårdnad, hur stor chans?

Jag tänker att eftersom pappan inte visar ngt vidare intresse i barnet borde dina chanser till ensam vårdnad öka. Tryck på att det under 1års tid inte haft ngn kontakt alls.

Generellt är det väl svårt i överhuvudtaget att få ensam vårdnad i Sverige.

Men i ditt fall låter det ju som den kke bästa lösningen då pappan inte verkar bry sig så mkt - känns som att när 'gubben' väl tittar upp ur lådan rör det till det mer för barnet än vad det hjälper.

Kram

Tack för svar! "Tyvärr" var det när barnet var litet de inte träffades så jag tror att det kan vara svårt att trycka på det :/

Jag vill jätte gärna att de träffas så ofta det bara går och vill att de skall ha en så bra kontakt som möjligt. Det är själva vårdnaden med påskrivande av papper för skola, pass och alla andra små och stora beslut som det krävs att man är närvarande för att kunna ta som ställer till det. Han är inte närvarande i barnets liv 90% av tiden och då känns det också för mig (inte för hobom) som att han inte känner barnet och vet tillräckligt mycket om barnets livssituation för att kunna ta ett rättvist beslut.

Vi tycker ofta raka motsatserna till varandra och har överlag svårt att komma överens och jag kan tycka att han prioriterar sina nya barn före vårt.

Jag vill ju inte förstöra vår relation mer och hoppas få veta om det är realistiskt att söka vårdnad på dessa grunder.

Puffar

Hej

Chansen i detta fall såsom du berättade är stort sannolikt  att du får ensamvårdnad. Även han vägrar så väger
brist på umgänge etc. så mycket att Timgsrätten /Familjerätten kommer att ge dig ensamvårbad-

Om det är ett problem att ha gemensam vårdnad så ökar förstås chanserna, men annars är det inte givet bara för att de inte har något fungerande umgänge. Är det svårt att komma överens om saker, skriver han inte på papper som han måste, är det hindrande på annat sätt?

Han glömmer att fylla i papper och jag får tjata för att han skall göra det. Och när jag tjatar blir han givetvis arg och tycker att jag tjatar. Vi träffas max 4 gånger per år och oftast ringer han och ber barnet springa ner själv till bilen så då träffas vi inte heller. Vi pratar inte telefon och han engagerar sig inte alls i barnet utöver umgänge så samarbetet existerar inte, vi kommunicerar inte och han är aldrig delaktig i möten på skola etc. Eftersom avståndet är långt är det såklart svårt att delta men det gör också att Det hade varit ofantligt mycket enklare för mig att fylla i alla papper mm själv. Som det är nu så struntar jag i mycket saker där jag vet att han behöver skriva på också just för att jag orkar inte kriga.

Han glömmer att fylla i papper och jag får tjata för att han skall göra det. Och när jag tjatar blir han givetvis arg och tycker att jag tjatar. Vi träffas max 4 gånger per år och oftast ringer han och ber barnet springa ner själv till bilen så då träffas vi inte heller. Vi pratar inte telefon och han engagerar sig inte alls i barnet utöver umgänge så samarbetet existerar inte, vi kommunicerar inte och han är aldrig delaktig i möten på skola etc. Eftersom avståndet är långt är det såklart svårt att delta men det gör också att Det hade varit ofantligt mycket enklare för mig att fylla i alla papper mm själv. Som det är nu så struntar jag i mycket saker där jag vet att han behöver skriva på också just för att jag orkar inte kriga.

Ta kontakt med familjerätten i din stad för att få vidare hjälp & stöd i frågan. De måste kunna hjälpa till så att det aningen blir lättare för dig eller så att du får ensam vårdnad.!

Jag är i samma situation som du, mitt barn är dock ännu i förskoleålder. Hur jag ska gå till väga för att få egen vårdnad vet jag inte. Vill inte tömma sparkontot för att stämma honom om det inte finns en garanti på att jag får egen vårdnad.
Han har inte träffat vårt barn sedan början på augusti, å vi har gångavstånd till varandra.

Familjerätten säger till mig att de inte kan hjälpa mig med vårdnadsfrågan

Trist att familjerätten säger att de inte kan hjälpa dig - är det inte situationer som dessa bland andra som de ska hjälpa till med.?

Vart tycker de du ska vända dig då.? Direkt till en advokat & stämma honom eller.?

Jag har delad vårdnad om mina två äldsta barn, pappan har bara träffat dem sporadiskt under de senaste 4åren, någon timme här & någon där. Däremot samarbetar han vad gäller papperspåskrifter etc - men visst man får ju jaga. Dessutom är det värsta att mkt annat stöd uteblir, att han liksom är pappa när det 'passar' honom & att barnen ska anpassa sig efter honom hela tiden.

Han lider av psykisk sjukdom & det är vi medvetna om - dock verkar han inte så pigg på att ta den hjälp han kan få, vilket känns trist. Åren går & barnen blir större & tappar mer & mer intresse i honom - men inte ens det biter tag i att ta den hjälp han kan få.

Är också lite inne på detta med ensam vårdnad, då det ändock sett ut så de senaste 4åren & ser så ut nu.

Svårt på sätt & vis det här, men ibland är det nödvändigt.!

Ja det är vad de säger till mig, att jag måste göra en stämning i tingsrätten och anlita en advokat. Jag fråga dem m de har någon aning om vilken advokatbyrå jag ska vända mig till. Har googlat lite själv men är inte så duktigt på sånt där. Jag vill ju isf ha en som kan sin sak, om familjerätt.

Dina barn är iaf större, mitt är bara 3 år. Många år kvar till studenten.

Kan du inte bara fråga honom m han kan skriva över vårdnaden helt på dig?  

Pappan till mitt barn kan inte skylla på missbruk eller liknande, han tycker bara inte det är värt besväret (hans tid). 

Tror faktiskt att enda anledningen till att han ville att vi skulle skaffa barn var för att han skulle få tillstånd i Sverige beviljat, fick permanent uppehållstillstånd när barnet var 4 månader då vi sökte om efter födseln, det var ju en lättnad, trodde jag. Han gick ut genom dörren och brydde sig inte mer när jag hade skrivit under papperna och godkänt... Blivit blåst. Men vårdnad ska han ha

Vad är det för papper egentligen? Hur många saker måste han verkligen skriva under? Vanligen är det ju väldigt få dokument som båda vårdnadshavarna verkligen måste skriva under.

Bland annat och oftast allt från skola och fritids, och åtminstone i vår skola är det en del. Skall inte påstå att det är super många men tillräckligt mycket problem när det gäller för att det skall vara påfrestande och påverka på ett negativt sätt. Sen är det pass, grejer från myndigheter mm.

anledningen till att han inte vill skriva över vårdnaden på mig är att jag kan vilja flytta långt bort vilket är skrattretande med tanke på att det var precis vad han gjorde

Menar du lovpapper och ledighetsansökningar?`Passansökan gör man vart 5:e år. Skriver han inte på? Vilka "myndighetspapper" skriver han inte på i övrigt?

Det handlar inte bara om papper för skola, pass å flytt.
Om det finns två vårdnadshavare men den ena skiter fullständigt i ungen skulle det skapa troliga problem om det faktiskt skulle hända något med den vårdnadshavaren som tar hand om sitt barn.

Skulle det hända mig nått så har jag ingen aning om vad som kommer hända med mitt barn, jag har sagt till min familj vem som "får mina barn" om det händer mig något. Har jag en dålig dag och tänker på vad som ska hända, att mitt barn inte har något skyddsnät om jag ramlar av pinnen, det äter liksom upp än. Hon skulle bli så förstörd så hela hennes liv skulle bli förstört för all framtid om myndigheterna lämnar över henne till hennes andra vårdnadshavare 

varje större lov måste båda vårdnadshavarna fylla i att de inte kan vara hemma. Fyller han inte i i tid står jag där utan barnomsorg. Alla barn i barnets klass var med i en hälsoundersökning men pappan glömde skriva under och skicka pappret trots att jag skickade dit det och påminde flertalet gånger. Barnet fick inte vara med på undersökningen. Ingen biggie för oss kanske men ur barnets perspektiv var det det. Detta är några exempel som hänt senaste året. Jag förstår inte riktigt syftet till din fråga?

Det är väldigt få papper som skolan faktiskt kan kräva bådas underskrift. Genom åren kan jag inte komma på en enda blankett faktiskt. De sätter ibland egna regler för detta, troligen för att slippa ha med tjafsande föräldrar att göra, men har inget stöd i lagen. Kolla med Skolverket så får du veta att Skollagen inte innehåller det. Under vissa omständigheter kan det vara rimligt att skolan efterfrågar den andre vårdnadshavarens uppfattning (eller samtycke), men inte generellt.

Föräldrabalken är det som styr och enligt den är det föräldrarnas sak att samarbeta, inte skolans eller dagis eller kommunens sak att lägga sig i. Så om du ställer en fråga och inte får svar så har du som vårdnadshavare och boendeförälder stort utrymme att fatta besluten själv.

När det gäller pass så kan man vända sig till tingsrätten och få ett pass utanordnat om den andra vårdnadshavaren obstruerar. Det är också en sådan sak som kan vara bra ammunition om man vill begära ensam vårdnad senare.