Jag har precis fått reda på att jag är gravid med vårt tredje barn. Är bara i vecka 5. Men joho så kul med ett syskon till!!
Storasyskonen är snart 4 och 2 och de kommer att vara lite dryga 4.5 och 2.5 när bebisen kommer. Beräknat 8/2 2015. Fler som väntar tredje???
Jag är också kvar men får väl erkänna lite att jag fastnat på fb, har inte heller haft så jättemycket att berätta.
Var på rul den 26 och allt såg bra ut, fick nytt bf datum till den 18 januari istället för 20-21 januari. Allt såg bra ut iaf och kollade inte könet trots att jag var nyfiken!
Gick mest in här för att höra hur det går med mullemeck? Känns lite tråkigt att skriva i hennes tråd när hon får gå igenom så mycket :(
Sista inlägget här och sen lämnar jag tråden tror jag. Har haft svårt att släppa den men nu får jag försöka acceptera att det inte kommer någon bebis till oss.
Hoppas ni stannar kvar och berättar för och peppar varandra.
I lördags tog jag den första tabletten som skall avsluta graviditeten och det var hemskt. Grät och grät och grät efteråt.
Sen fick jag ställa om för att ladda inför "förlossningen". Natten mellan söndag och måndag hade jag en del molvärk och jag tror att kroppen redan för lite förberedd för vad som skulle hända. In kl 8.30 på avdelningen.
Tyvärr blev denna dag alldeles fruktansvärt hemsk på alla sätt och vis känslomässigt. Inte bara för att vi miste vår lilla flicka på riktigt utan för att vi blev iskallt och känslokallt bemötta. Inga varma ord, inget peppande, inga tröstande trots att jag och mannen storgrät. Det var som en fabrik. Vi satt och grät framför barnmorskan men hon ville bara komma igång att ge mig igångsättningstablettern för att få igång det hela. Tillslut insåg vi att vi inte kommer att få något som helst stöd så vi fick torka våra tårar och sätta igång och fixa det själva. Förloppet gick snabbt och "bra". Jag fick tabletterna 8.45. Efter att jag fått tabletterna fick jag ligga minst 15 min för att de skulle värka och sen vandrarde jag runt till ca kl 10 för att få igång det. Kl 10 började jag få kraftiga värkar och en ihållande kramp som aldrig släppte. Det stegrades och stegrades och jag fick enorm frossa. Då ringde vi på klockan och jag blev tillfrågad om jag ville ha en värmekudde, vilket var superskönt. Bm gav mig den men frågade ingenting, sa ingenting, bara gick ut igen. Min man fick hålla i mig för jag frossade så mkt att jag hoppade i sängen. kl 10.30 satte jag mig på toaletten och tog kramperna och värkarna som kom varje 10 sekund. Kl 11 kom allt ut i pottan på toaletten. Helt galet ont men jag klarade det och det var en enorm lättnad när det släppte. Vi fick se vår flicka efter att de torkat av henne och hon var liten och jättesmal för att vara i vecka 17 och moderkakan var också lite liten. Hon var missbildad i ansiktet och vi såg att hon hade trisomi 18. Vi var så chockade efteråt och tomma att vi knappt fattade vad som hänt. Min gråt kom aldrig ut på sjukhuset efter att vi pratat med barnmorskan i början. Det känns som att hennes fruktansvärda bemötande tog sorgen och bekräftandet av våran flicka ifrån oss. Vi fick själva be om en kurator som kunde komma kl 14 på sjukhuset och det var jätteskönt. Igår var vi hos en annan kurator på kvinnokliniken i Lund och det var superskönt att berätta om händelsen och hur vi blev bemötta och vi kom överens om att skicka ett brev till ansvariga på avdelningen.
Nu såhär 4 dagar efteråt kommer sorgen och känslan av orättvisa. Hur kunde det hända??? Det är ju så ovanligt! Jag fattar ingenting och kroppen har avslag och eftervärkar men jag har ingen bebis...
Mulle meck: vilket otroligt oprofessionellt bemötande ni fick! Stackare att behöva gå igenom något sådant och sedan bemötas på ett sådant känslokallt sätt. Jag har ju inga positiva erfarenheter av förlossnings barnmorskor överhuvudtaget men detta är ju bara fel! Tur art ni hade varandra och hoppas kroppen läker fort så du slipper påminnas varje dag av kroppen åtminstone. Stor kram till er båda och all lycka till i framtiden med vad ni bestämmer er för!
Kära Mullemeck så fruktansvärt, allt - att er bebis var sjuk, bemötandet, att behöva gå igenom en förlossning med allt vad det innebär utan att få sin bebis i slutändan. Jag beklagar å det djupaste. Lycka till i framtiden! Många kramar
Amen näää så får det inte gå till!! Var detta förl i Lund!? Sänder er all världens styrkekramar!! Var rädda om varandra.
I dag var vi på Rul. Vår lilla bebis ville inte alls samarbeta ;) ena armen och båda i mellan åt över huvudet så vi kunde inte riktigt se profilbilden blev bara suddigt då armen låg i vägen. Sen la den ena armen vid magen så hon kunde inte granska hjärtat tillräckligt men såg att där var 4 kammare och att det låg rätt. Denna gången är vi lite nyfikna på könet och ville veta det. Men näää bebis knep ihop låren så inte det i heller hahah... jag fick gå och kissa hoppa lite mm för att den skulle ändra läge. Tror ni det hjälpte!? Haha nix!! Allt såg bra ut annars och bebis hade växt. Har tyckt att fosterrörelserna känts så annerlunda denna gång. Men moderkakan låg i bakvägg denna gång och det har den inte gjort de andra ggrna så det är nog förklaringen. Tillbaka på ulj på måndag och då hoppas vi att den sammarbetar lite bättre :) Känns väldigt mycket som en liten tjej. Får se om den vill avslöja sig på måndag.
Mullemeck: vad starkt av dig att du orkade berätta här. Kram på dig!
Mullemeck: Vilket dåligt bemötande! Man blir ju lite upprörd över att de inte kan agera proffsigare i en sådan utsatt situation. Skönt att det som skulle göras ändå gick så bra det nu kunde. Hoppas ni återhämtar er och jag vill också önska er lycka till med det ni bestämmer er för framåt i tiden!!
Stampe: Vilken busig en 
Nej, det var inte på förlossningen i Lund. Där har jag fött de två andra och jag tycker de är underbara där. Det här var på mottagningen i Malmö (aborter sker andats där). Tycker de borde skilja lite på abort och abort beroende på om det är önskat eller ej, men nej. Vi skall skicka brev till ansvarige på den avdelningen och får hjälp av vår kurator.