Ensambarn eller ni med ensambarn, saknar man syskon?

Det är min stora sorg i livet att min son kommer att växa upp utan syskon. Vi kan helt enkelt inte få fler barn. Mina systrar betyder så mycket för mig och jag önskar att min son skulle fått uppleva samma sak.

Jag tror dock inte min sons personlighet påverkas så negativt av att vara ensambarn. När han har kompisar och kusiner på besök är han alltid generös och delar med sig. Han har noll behov av att vara i centrum, vilket jag är väldigt glad över. Om han varit ett sådant barn som älskar att spexa och få uppmärksamhet, hade jag varit bekymrad över att den sidan kanske skulle utvecklas för mycket i och med att han är ensambarn.

Men det gör ont i hjärtat att läsa inläggen från ensambarnen här och tänka på min son.

PS om man tänker på trådstarten så skulle mitt råd vara att avvakta med syskon och känna efter igen om några år. Det skiljer 7 år mellan mig och min yngre syster och vi har alltid haft bra kontakt och stort utbyte av varandra. Man måste inte vara nära varandra i ålder för det. DS