Göra så här?

Jag ser i din beskrivning exempel på beteenden som kanske på ett sätt antyder en osund hållning - men å andra sidan inte nödvändigtvis är tecken på en sådan. Emellertid vill jag uppmärksamma dig på en sak, som kanske kan vara lite svår att se i sig själv - nämligen att vi är olika känsliga för att känna igen mönster i tillvaron. Vad jag menar är, skulle du exempelvis vara i ett förhållande med t.ex. mig eller min partner (som båda dricker alkohol) - så är det mycket möjligt (nästintill troligt) att du skulle lägga märke till beteendemönster som du likväl skulle finna oroväckande.

Vad jag säger är inte att jag och min sambo har alkoholproblem - utan att vi säkert, liksom de flesta - i största allmänhet har en hållning gentemot alkohol och därtill ett mönster/vana. Huruvida den kommer visa sig vara osund är emellertid omöjligt att veta - och av samma anledning är det viktigt för oss att vara medvetna om att hur vi strukturerar upp vår samvaro i förhållande till alkohol inte alltid är lätt att synliggöra för oss själva. M.a.o. det är svårt då vi alla har bristande självtransparens - förmåga att se hur vi strukturerar upp och känner igen mönster i omvärlden utifrån oss själva. Och detta gäller även dig. Men såklart även din sambo.

Därför kan det hjälpa, att inte forcera på din sambo, den bild av hans alkoholbruk som du har. På samma sätt medger du ju själv, om än enbart genom att insinuera det, att du inte kan lära dig eller förstå hans egen självuppfattning (hans uppfattning om sitt alkoholbruk). Detta är helt enkelt omöjligt! Och du skriver här i ditt sista inlägg att "han ska veta hur du reagerar" - men kom då ihåg att du redan från första stund varit i någon mån upptagen med att ständigt om och om igen förkunna din position! Eftersom att du i varje läsbar händelse eller omständighet inför situationen läser in "missbruk"! Jag säger inte att detta är fel - men om något borde det väl förtydliga att du har redan etablerade mönster för ditt sätt att förstå omvärlden, och som jag tidigare drivit i mitt meddelande - du kan inte påtvinga någon ditt eget tankemönster för att det är omöjligt.

Så var ska man börja någonstans? Försök i högre grad förstå hans position, och för att vidare närma dig honom - försök få honom att förstå att inte alla dina anmärkningar på hans beteende är uttryck för hans stundande missbruk, utan även faktiskt din egna oförmåga att se saker objektivt (se ingen skam i det, detta gäller oss alla!!! Och därigenom kanske du kan få honom att förstå att detta även gäller honom själv, inte sant?!)