Göra så här?

Jag och min sambo har varit ihop i sju år, två barn på 5 o 3. Vi var nykterister när vi träffades, jag är det ff. I ett par tre år har min man pratat om att han nog skulle vilja ta ett glas ibland. Han har varit beroende men inte av alkohol. Jag blev helt förstörd men han fortsatte att ta upp det då och då. Jag gillade det inte men tänkte sen att ett par glas för att man tycker det är gott är okey. Till saken hör att han haft en skituppväxt, alltid känt sig annorlunda och att vara nykterist är annorlunda och han är trött på det, vilket jag kan förstå. Han drack första gången för ett år sen. Det har visat sig att "ett glas för att det är gott" var en skönomskrivning. När vi väl är på fest så blir det massor av glas, han blir full sluddrar men är aldrig otrevlig, vilket han är väldigt noga med att påpeka. För så länge han är snäll så dricker han hur han vill. Ska också sägas att våra barn alltid är med oss när vi är bortbjudna eller på resa, för vi har nästan inga barnvakter. På semestern i julas drack han en flaska vin + drinkar, två-tre kvällar. Pratar runt med folk, håller låda medan jag tar hand om barnen. Han flirtar inte, det är inte problemet. Ju trevligare hans kväll blir, desto otrevligare blir min. Man blir ju inte smartare ju mer man dricker direkt fast man oftast tycker det själv (jag vet för jag har druckit själv). Sista kvällen höll han på att dricka öl in på småtimmarna, när vi skulle packa för att flyga nästa morgon. Grejen är att han skulle köra till flygplatsen, ojdå hoppsan, bra att inte vara full då. Han tycker att jag ska säga något i stil med att nu räcker det kanske. Men jag tycker att han är vuxen och borde veta själv, jag är inte hans morsa. Inte en enda gång vi varit ute har jag hört honom säga tack det är bra när någon frågar om han vill ha något. Igår var vi på firmafest med hans jobb och han var skitfull när vi skulle åka hem. Innan dess tyckte han det var ok att vår minsta sprang utanför altanen själv, utan vuxen, med stenar och höjdskillnader, han är 2,5 år! Kan ju springa iväg vart som helst. Jag jobbar idag och skulle upp tidigt och vi åkte hem 23.30. Halv 3 vaknar jag av stönanden och han sprang och drack vatten, sen spydde han som en hund. Han undrar vad som hänt och tror han blivit magsjuk! Jag gick och la mig i soffan. På morgonen toaletten nedspydd, som tur var har vi två, fick låsa den från utsidan så inte barnen skulle trassla in där. Jag hatar detta, tycker det är så botten och vet inte vart jag ska ta vägen. Fylleångest fast jag inte druckit en droppe. Vi är 40+ och har levt runt så varför dricka så mycket!!!! När man har småbarn dessutom. Jag fattar inte det. Min magkänsla säger mig att hans förhållande till alkohol är osunt, att han har alkisbeteende. Eller överreagerar jag? Han tar ansvar för barnen, och är självklar med dom men jobbar rätt mycket. Eftersom jag jobbar deltid så tar jag mycket av markservicen men han gör mycket också. Han tror att jag är avundsjuk för att jag vill dricka (så är det inte) Han hänvisar till andra som dricker mycket eller mer. Han blir aldrig otrevlig minsann och då är det han som bestämmer hur mycket han vill dricka. Han försvarar detta drickande med näbbar och klor det är som hans nya lilla skötebarn. Vi kan aldrig resonera om detta, det blir alltid bråk. Aldrig; "jaha tycker du så"utan försvar försvar försvar. Råd, någon?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-05-30 14:55
Ursäkta skriver från i-padden, styckena föll bort!