7-åring som blir mobbad av sin kompis

Ang vad? Det som behövs är ständig övervakning och kontroll så de kan punktmarkera

Nu har läraren precis fått veta så jag borde väl gå till henne först, eller?
Det känns sjukt att anmäla när vi har god kontakt med föräldrarna och de vill att vi meddelar så fort det hänt nåt så de kan ta det hemma direkt.

Extra resurs har jag inte pratat om, däremot att den befintliga personalen ska finnas där.
Jag visste inte att kuratorn kan lägga tid på att umgås med barnen för ändamålet. Läraren nämnde inget om det heller?

Nej de kommer inte lösa det själva, däremot hoppas vi ju på att föräldrarna ska kunna påverka henne på nåt sätt. I första hand i kombination med övervakning från lärarna, men det kanske är dömt att misslyckas? Kan det slå över åt andra hållet om vi avvaktar och kollar om den här planen funkar?

Hur länge ska man vänta? Detta uppdagades förra måndagen, alltså att det handlade om fysiska slag och psykiska genom skitsnack, skrik i hennes ansikte osv. Enligt min dotter så har de andra barnen gått emellan och försvarat min dotter när flickan skrikit till henne att hon är dum och dålig m.m så jag tror mitt barn känner stöd och att hon inte är ensam.

Vad är din erfarenhet kring föräldrar som tar tag i detta med sina mobbande barn? Jag har en känsla av att mobbing är ett uttryck för frustration och ilska, kanske kring nåt som händer hemma och som inte blivit taget hand om.
Det här barnet är tydligen såhär även hemma mot syskon så de blev inte helt chockade ialla fall.

Vet inte hur de kommer att agera och jag blev lite sur på sambon som är den som ansvarat för hela det här, att han inte frågade rakt ut vad dom kommer göra. Nu sitter vi mest bara och väntar på att dottern ska komma hem och berätta att nåt har hänt. Samtidigt känner jag att det kanske är lite för impulsivt att dra in kurator när man inte ens gett chansen till lärare/fritidspersonal? usch jag vet inte..

Föräldrarna har uttryckt att de inte blev förvånade över beteendet då det är något de känner igen hos barnet som har dominanta drag och mycket ilska. Men eftersom det nu tar sig uttryckt på andra barn (mitt barn) så vet jag inte hur pass dom verkligen jobbat med det hemma och hur pass jobbet har påverkat barnet. Uppnebarligen inte mycket. Min dotter är väldigt "snäll" men har ändå vågat säga ifrån lite grann. HOn har blivit behandlad illa tidigare av en dagiskompis så det känns som att hon blir ett tacksam offer för barn som saknar social vissa förmågor.

Det är jättedåligt med fritidspersonal ute på gården så de har verkligen ingen koll på dem. Igår när jag hämtade satt dom ihopkrupna längs med ett staket och under ett träd. Under hela terminen har jag inte sett personal i närheten en endaste gång. Barnen får då givetvis lösa sina konflikter själva.

Jag kanske ska ringa kurator då och prata men det känns som att gå bakom ryggen på läraren? Borde inte läraren vara med på hela det här?
Tveksamt om min dotter vill prata med någon utomstående om detta. Hon har tom svårt att säga till fröken eller annan personal om det händer nåt.

Jag tror jag ska ge det ett par dagar, tom imorgon och kanske nån dag nästa vecka, sen säga ifrån på skarpen till läraren att jag aldrig ser någon personal när jag hämtar och att jag vägrar låta det gå så långt att det händer igen innan nån reagerar. Tyvärr kommer ju sommarlovet snart så det blir inga seriösa handtag från personalens sida kan jag tänka mig.

Iså fall hellre att kuratorn är med rent praktiskt. Men ändå tveksamt om det skulle funka. Det här barnet agerar bara när personal inte är i närheten. Klassläraren hade ingen aning om det här utan tycker att allt har funkat så bra, hon fick en liten chock.

Vi föräldrar har inga svårigheter känner jag. Vi varken pressar eller pratat illa om kompisen så hon känner sig trygg att berätta om det som händer. Ibland frågar hon också om vad hon skulle kunna svara till kompisen när hon säger elaka saker, tex skriker att hon inte får leka med någon annan eller likn. Så vi bollar kring hur man kan tänka och vad man skulle kunna säga. Jag försöker uppmuntra henne att komma med egna tankar om vad som skulle funka. Jag tror inte på att säga till henne "du ska slå tillbaka" eller "hon är lika dum hon, så du får skrika ifrån". Såna färdiga lösningar levererar jag inte eftersom jag själv inte skkulle gilla att någon sa så om jag tex hade problem med en kollega. Jag tänker utifrån hennes perspektiv och få in att hon FÅR säga ifrån och att vi har koll på läget och kommer hjälpa henne med allt som är svårt. Nu blev hon glad men även lite orolig när vi berättade att kompisens föräldrar vet och att läraren vet. Men hon kände sig trygg med att hämta fröken om något skulle uppstå.