Sent missfall v 17

Beklagar att du har förlorat din son!

Är själv i samma mycket sorgesamma situation. Vid rutinultraljudet i v 19 konstaterades att vårt barn inte levde. Allt hade sett så bra ut vid kub-ulj och min mentala beredskap var låg för att någonting skulle vara fel. En dag senare fick jag migegyne och dagen därpå cytotec så den 15/5 föddes vår son i hemmet. Enligt riktlinjerna skulle man egentligen vara på sjukhus men vi valde att vara hemma. Vi kommer att begrava vår lille son. För mig var det mitt femte barn som vi förlorade för en vecka sedan och tårarna strömmar ned för mina kinder. Många kramar till er!

Jag förstår verkligen din känsla. I detta hav av sorg så är det de fyra barnen jag har (2 år, 3år, 5 år och 14 år) som gör att jag trots den stora sorgen överlever. Varje dag strömmar tårarna. Jag är heltidssjukskriven. 
För mig har förlusten av vår lilla pojke väckt en enorm skyddsinstinkt av de andra barnen: vill skydda dem från allt miljögifter, människor med onda avsikter.
Jag har en stark längtan efter ett femte barn, men vår son var inte planerad och jag tror tyvärr att min man inte delar samma längtan. Jag fyller 39 år i år så åldersfaktorn finns verkligen där...Provar många olika tankar, men frågan som ekar i mitt huvud är är kärleken till min man tillräckligt stark för att kunna välja bort möjligheten till ett femte barn?