Stoppa Ensamvårdnad till Fadern.

Med tanke på barnets bästa så ska fadern inte ha vårdnaden!
Anledningarna är många.
Han vill bl.a låta barnet bo i en fosterfamilj de första åren så han slipper ta hand om det från början!
En sådan kommentar fick i alla fall mig att anse att den här mannen kommer göra större skada än nytta för barnet.

Jag vill ge det här barnet en familj som älskar det, må hända att fadern gör det men är man då villig att låta det växa upp hos någon annan så att han kan ta över när den kan äta och gå på toa själv? Sedan ta bort det från sitt hem och sin trygghet... Nej det är fel i mina ögon!

Jag kommer göra ALLT som står i min makt för att han inte ska få någon vårdnad om barnet! En sådan egotrippad människa som han är så är han verkligen inte redo att ta hand om ett barn, allra minst ett spädbarn!

Då får det bli domstol om han stämmer mig! Jag jobbar utifrån vad som är barnets bästa och det är inte att vara hos nån av oss!

Tackar för svaren.

Anledningen till den här hemska graviditeten hör inte hemma här så tänker inte gå in på det...

Känns som moment 22 hela vägen, så länge det ligger och gör livet surt för mig i magen så bestämmer jag och har egenvårdnad. Men när jag vill lämna bort det så får han chansen till vårdnaden. Varför får jag inte som ensamstående mor fatta beslutet själv?

Snart ger jag upp och struntar i vad som sker. Han kan ta ungen om han nu vill ha den men jag försöker ju bara göra vad som är bäst för barnet och se till att de kan få ett bra liv... Men överlåter det nog åt myndigheterna!
Ångrar skarpt för barnets skull att jag medgett att jag vet vem fadern är, hade varit bättre om jag inte gjort det samtidigt som ungen iaf ska ha rätt att få veta... Att det innebär att den kommer få en idiot till far hade jag inte räknat med...

Ja du, försök att få genom en abort i vecka 23 utan att riskera ditt egna liv eller på något olagligt sätt.... Hade jag kunnat stoppa detta hade jag gjort det... Varje dag bönar och ber jag om att få ett missfall - inte minst för barnets skull!

De vill inte ordna faderskapet innan födsel då ett test krävs.
Var visst ganska riskfyllt att ta prov på ungen, iofs inte mig emot...

Men detta kommer sluta med domstol om inte jag får medhåll av myndigheterna. Jag hoppas att han säger samma sak till dem som han sagt till mig innan jag avslutade kontakten med honom. Då finns det inte en chans i världen att han får bli vårdnadshavare.

Faderskapstest är det enda ordet jag hört angående det här. De tar ett prov på fostervattnet men sist sa BM att det kunde vara försent för även det då jag är i v. 30.  Och att de nu kommer vänta till förlossningen.
Så barnet kommer med stor sannolikhet att hamna i en s.k jourfamilj och sedan slussas runt tills något blir bestämt... Om nu fadern vill ha vårdnaden och låta barnet spendera sina första år i en annan familj så han kan ta över lagom tills den kan äta och leka själv ( hans egna ord)
Det är han som vill göra ett test. Jag vet ju vilka jag har varit med under den tiden och han är den enda som kan vara far.

Det har jag berättat för dem och sagt anledningarna.
Det bästa för barnet vore att få komma till en familj med  föräldrar som verkligen vill ha barn och av rätt anledningar. Har Många gånger poängterat detta för Familjerätten.

Tack för ditt kloka svar i den här röran... =)

Det är en stor möjlighet att utforska. Tack för ett mycket bra svar =)
Att barnets bästa kommer i första hand för min och myndigheternas del, det är det absolut viktigaste.
Det är därför jag kämpar hårt om det här...

Tack!
Jo, det tär mycket på krafterna kan jag lova. Vet att detta inte är något vanligt fall i Sverige. Myndigheterna står lika handfallna som jag och jag har kontaktat olika kommuner för att få mina svar.

Tyvärr finns det inte längre något som heter "öppen" eller "sluten" adoption längre utan vid en adoption inom landet är det adoptionsfamiljen som bestämmer umgängesrätten med biologisk förälder.

Har föreslagit detta för honom ( att finna en familj som vill ha umgänge då man kan ställa det som ett stort önskemål ) men han vägrar utan vill ha egen vårdnad och placera barnet i fosterfamilj de första åren för att sedan komma och bo med honom. Så att han slipper den första tiden. Var extremt svårt för honom att inse att barn är på heltid och nej, man kan inte lämna en nyfödd på dagis! Och skulle han begära pappaledighet anser han att hans anställning kommer upphöra.
Så han vill i teorin ha ett barn på 4-5 år redan nu som han kan använda till att leka i parken med eller öka sina chanser till att träffa en partner ( hans egna ord).... Hur mogen är man då när man vräker ur sig sånt?

Jag vill att barnet hamnar i en och samma familj tills den är redo att flytta hemifrån! Självklart nekar jag inte fadern att ha umgänge med barnet - men anser inte att han är lämplig vårdnadshavare som tänker så egoistiskt.

Han kunde inte ens gå ifrån sitt jobb 20 minuter för att ringa ett samtal och få svar på sina frågor angående det här när jag meddelade honom om situationen. Berättade även ordagrant steg för steg hur han skulle få fram ett telefonnummer och vilken del som skulle kontaktas ang. detta!  När jag ordnat ett möte med mig och kommunen i mitt län ( vi bor inte i samma) så sa jag till honom att det datumet vill jag ha ett svar om vad du vill! Du har nu 3 veckor på dig att ta reda på alla svar på dina frågor och det är dags att sätta igång!
Samma morgon mötet ska ske så ringer han och säger att han inte hunnit på grund av sitt jobb...

Kan man inte avvara 20-30 minuter till ett samtal samtidigt som man kan fika med jobbarkompisarna en timme så undrar jag i alla fall hur lat och egotrippad man får vara.  Andra löser inte ens problem - utan det får man göra själv!

Myndigheter är kontaktade och hjulen i rullning därifrån. De har varit på hembesök hos EN familj som de anser lämplig. Men det är ju upp till familjen också då det finns många frågetecken om barnet får stanna hos dem eller inte...
Om jag ensam fått bestämma hade det underlättat en hel del. Enda positiva är att Familjerätten håller med mig om att det bästa för barnet är att få komma till en trygg och bra familj som vill uppfostra det och ge det ett bra liv.

Pappan får gärna dra upp det här i Tingsrätten, jag tänker inte låta honom få vårdnaden så lätt. All kontakt via skrivna konversationer har jag kvar, men har avslutat samtalskontakten med honom då jag inte orkar lyssna på hans privata problem och hur hans senaste dejt var! Sa det flera gånger - NU måste vi tala om det som är viktigast och det är barnets framtid INGET annat!
Fick då till svar att han planerar att åka till någon sommarstuga på Gotland i sommar och att han såg framemot det...
Då gav jag upp så all kontakt med honom sker via Familjerätten.  Jag har berättat för dem vad han sagt till mig angående barnet ( det som står i ovanstående inlägg) och de såg ganska förvånade ut kan jag lova. Men de ska träffa honom på fredag.
Är uppenbart förvånad över att han tar så pass mycket ansvar att han kan ta ledigt från jobbet en dag och åka hit! Det ger honom i alla fall ett plus i kanten.

Han ser ju det som en positiv sak att gå en föräldrakurs, för då kan han få kontakt med andra föräldrar och kanske hitta en partner (hans egna ord). Men han skulle uppskatta om det kom någon från kommunen och hjälpte honom hemma med barnet. Och om inte det går, vore det bättre att en annan familj fick ta hand om det de första åren.
Han föreslog även att hans egna fostermor kunde ta barnet. När jag frågade om den kvinnans ålder så fick jag till svar att hon är strax över 70 men då skulle han hjälpa henne....

Nej han lever i sin egna drömvärld. Jag gav honom alla medel för att själv kontakta myndigheterna med sina frågor men han hade inte tid... Vore bäst för hans del om jag skötte det hela...

Det värsta är att jag vet att han menar allt han sagt på fullaste allvar.
Jag har frågat flera gånger om han verkligen är seriös och svaret är alltid ja.

Men som läget ser ut nu, så får han dra upp det i tingsrätten. Jag kommer absolut inte godkänna honom som vårdnadshavare. Ångrar att jag erkände att jag visste vem som är far till barnet men tycker ändå att ungen har rätt att veta.
Tyvärr kan det nu leda till att barnet hamnar i helt fel händer och av fel orsaker :(

Jag hoppas bara att pappan säger samma saker till Soc som han sagt till mig.
Då anser inte de heller att han är en lämplig förälder.
De ska träffa honom på fredag. Jag håller mina tummar att han klantar till det!

Precis, anledningen till varför jag undrar vill jag inte gå in på då det inte hör hemma i detta forum.
Men skälen är många och stora till varför jag vill adoptera bort barnet. Mer än så behöver jag inte gå ut med.

Finns skräckhistorier om allt även i lilla Sverige! Och dessa artiklar har INGENTING med tråden i sig att göra!

Men visst tycker ni att det är bättre att ungen hamnar hos sin pappa som inte kan ta ansvar alls och ser den som ett dejtingredskap så varsågoda.

Jag gör det här och tro mig, jag har mina skäl!

Nu är bara frågan hur jag går tillväga då jag har ungens bästa som mål!