Hur skulle ni reagerat på detta? Jag har skrivit till rektor!

Tyvärr är det vanligare än vad folk förstår, jag jobbade inom skolan i många år men har nu gått tillbaka till att jobba på förskola istället för jag stod verkligen inte ut.
Det du beskriver är verkligen vardag i skolorna i dag, i vilket fall här i Södertälje.
Att som lärare bli kallad både det ena och det andra, att få saker kastade på sig, att barnen stör på lektionerna, att de slåss med både vuxna och barn är vardagsmat i dagens skola.

Jag vet ärligt talat inte vad som har hänt men det är skrämmande att tänka på att dessa människor ska ta hand om samhället om några år, är bara att hoppas på att de växer till sig och lär känna empati.

Här i Södertälje har det kastats massor av pengar på de största problem områdena men inte tusan har det hjälps ett dugg :-/

Det sjukaste av allt är att det är upp till föräldrarna att bestämma om barnen bör gå i en liten klass eller inte, många inser inte hur mycket deras barn faktiskt stör och gör att de andra barnen inte får sin utbildning och hävdar starkt att deras barn minsann har rätt att gå i en vanlig klass :-/
Här tycker jag att samhället ska kunna gå in och säga att det går inte och att barnet måste gå i en liten klass, det ska tusan inte vara upp till föräldrarna att bestämma en sån sak. 

Det är en annan sak tyvärr det har skolan rätt att säga nej till, lika fel det
Men du som förälder har rätt att kräva att ditt barn ska gå i en vanlig klass och att de ska få det att fungera, vilket det sällan gör om barnet är väldigt stökigt, inte ens med en assistent hjälper det alltid.

Nu vet jag inte vilka diagnoser ditt barn har men har han rätt till LSS? Du kan försöka gå den vägen och få dem att antingen betala för skolgången eller en del av den, eller bara hjälpa till att övertala skolan om att din son måste få gå i en annan skolform.

Fy tusan vad såna här kommentarer sårar, jag har fyra underbara barn som alla har ADHD och Asperger och betrakades som väldigt stökiga och bråkiga, jag kan garantera er att jag uppfostrade mina barn och har till och med varit en ganska hård mamma då jag tror att det viktigaste är att uppfostra ungarna till trevliga medborgare som bidrar till samhället och som faktiskt ser folk i sin omgivning....under många, många år så kämpade jag hårt för att få ordning på mina ungar, jag tog semestrar för att vara med dem i skolan i perioder när det var som stökigast, jag pratade mig sönder och samman och försökte få dem att inse att vissa beteenden är bara inte okej...sen till slut så fick de sina diagnoser och jag insåg att det var tusan inte mig det var fel på utan de behövde extra hjälp.

De fick sen medicin och den har funkat kanon på dem och nu kan jag lova att de är ibland de trevligaste och mest väl uppfostrade ungarna man kan träffa för med medicin i kroppen kan de agera ut i från vilka de är inte i från vilka impulser som kommer in i deras huvud för stunden...så även om den del inte uppfostrar sina ungar så betyder det inte att vi alla som har barn med diagnoser skiter i att göra det, jag tycker att diagnosen är en förklaring men aldrig en ursäkt för ett dåligt beteende.