Ca 3 veckor kvar till syskonet kommer, nån som vill följas åt?

Åh, kramar till dig! Har sett hur svårt det varit för min ena vän som förlorade sitt barn, varje år när det närmar sig födelsedagen blir det extra svårt att bära sorgen. Hoppas att allt går bra nu. Håller tummar och tår och allt som kan hållas för dig och barnet!

oh hjälp, hoppas de hinner hem innan bebis kommer :) Har du möjlighet att få barnvakt annars?

Själv funderar jag bara på att maken kommer vara på arbetsresa en dag nästa vecka, 3 dagar före bf. Min mamma kommer vara här med oss då, men ifall förlossningen startar just när han är borta så blir det ju att föda ensam :-O Men oddsen att bebis skulle komma just precis de där 8 timmarna han är borta är ju inte så stor... jag får knipa den dagen :D

Undrar förresten ifall ens förlossningar ofta startar liknande tider på dygnet? Jag är en kvällspigg typ annars (fast INTE just nu), och båda ungarna är födda mellan 3 och 4 på natten (fast den första förlossningen höll ju på mycket längre började ju nästan över ett dygn före, men lyckades sova natten innan, sen drog värkarna igång igen på morgonen). Den andra förlossningen började kl 20 på kvällen. Och tänker på något vis att man alltid kommer att börja föda på kvällen då... men det stämmer kanske inte alls?

Och hormoner... det är nog något på gång med dem idag, för jag brukar ofta få nässelutslag på huden när hormonerna ändras på olika sätt. Hade kliande utslag på armbågarna idag... Till exempel när amningen kommit igång förut har jag haft benen alldeles täckta av nässelutslag. Kliar och hettar, men går över av sig själv på ngn timme (eller med antihistaminpiller, men det kan man ju inte ta nu när man är gravid, eller hur?)

Wow, fantastiskt! Lycka till!!

bluegrass: Tavegyl, tack för tipset!

Roligt att det börjar hända i tråden! Snart har Besa sitt barn :)

Här är det lugnt... Bebis var väldigt lugn igår, ovanligt lugn. Fick peta på liten flera gånger för att kolla att allt var ok. I dag är det lite mer hålligång. Men undrar om det kanske börjar vara för trångt för stora rörelser nu. Det är mest rumpan som åker lite av och an. Och känner armar/händer längre ner. Har mvc-besök först nästa ondag, och det känns som evigheter till det. Skulle vilja höra lite hjärtljud, eller veta ifall det hänt något med livmoderhalsen.

Har jobbat lite idag. Har just nu ett teckningsuppdrag för en damtidning där jag ritar bilder på hur man sköter olika kroppsdelar (hur man lackar naglar, hur man putsar bort ögonsmink, osv), och i dag handlade det om fotvård. Så har ritat fötter som filas och smörjs och sånt. Haha. Det påminde mig sen om att jag ju borde sköta mina egna fötter... har haltat omkring med förhårdnader (liktornar, uäk) under fotsulan hela våren och inte ens tänkt en sekund på att man kanske borde göra något åt det! Och att det kanske skulle vara lite skönare att gå ifall man tog bort dem! Underligt att man inte fattar att sköta sig ibland... Det har blivit värre nu när jag väger så mycket också, det känns mer under fotsulan. Bäst skulle det ju vara att gå till en specialist, vet ju inte ens om jag riktigt når mina fötter nu :-/

Grattis till Besa!! Så skönt att höra att det gått bra

Hej till nya på tråden! Det kom så många på en gång, så hängde inte riktigt med...

Frågan om hur långt det är till sjukhuset för oss: bara 15-20 minuter med bil som tur! När jag födde första barnet bodde vi faktiskt bara någon minut från sjukhuset, ett par kvarter alltså, promenadavstånd, men kunde så klart ändå inte gå dit med värkar osv. Men mvc och sjukhuset är inte samma hus.

BM kollar inte tappen hos oss, utan det har jag fått kollat på läkarbesök och när de kollade moderkakan och sätesbjudningen på förlossningsavdelningen. Så jag vet inte när de kan kolla läget nästa gång... Här hos oss går förstföderskor oftare. Det blev 2 veckor emellan nu för mig när nästa besök är inbokat på onsdag (39+3). Jag har fått ovanligt mycket UL och besök pga lågt liggande moderkaka och sätesbjudningen... Men nu när bebis ligger rätt så får man "vara i fred" lite :) Men det har känts bra att de hållit så noga koll på mig den här gången. Med tvåan var man ju knappt alls på mvc och inte heller på förlossningen före flickan sedan kom ut.

bluegrass: wow sjukt spännande!! Badkar är världens bästa grej alltså! Med tvåan fick jag bada på förlossningen, och det varma vattnet tog bort allt illamående och obehag jag haft i tarmarna och gjorde värkarna väldigt starka men regelbundna och bra! Sen flöt det på superfint efteråt! Visst det gör ju mer ont hela tiden sen, men man vet att det är på väg åt rätt håll. Jag har tagit lustgas i slutet av öppningsskedet och det har funkat bra. Man har något att fokusera på genom värkarna då också. Ooh vad spännande för dig

Igår hade jag mycket ilande känslor neråt i slidan på kvällen när jag låg ner. Och i dag har jag haft 2-3 starka förvärkar som höll i sig rätt länge, flera minuter åt gången och det molande samtidigt... mådde väldigt illa också när vi var av och an inne i stan, särskilt att sitta i bilen var hemskt. Men sen när jag stod upp och gungade runt lite mer höfterna så lättade obehagskänslan. Bubbligt och jobbigt i tarmarna också... Bebis rumpa tyckte jag var väldigt långt nere. Började tänka att den kanske fixerat sig och sjunkit längre ner i bäckenet och att det gjorde magen så orolig, och att det trycker på nerver och sånt så att man mår illa... Så kanske detta är bra tecken

Sex har jag inte alls klarat på länge, känner mig så enorm och klumpig, och maken vågar nog inte föreslå något när jag är så trött hela tiden... Dessutom fick jag inte heller ha sex under den perioden som moderkakan låg lågt, kan bli blödningar tydligen. Och så har det bara inte blivit av mer efter det...

Träffade en gammal bekant inne i stan som har bf 15.5! Visste inte om det... vi kanske är på sjukhus samtidigt då :) skojigt.

bluegrass: åh stort grattis, vilken ljuvlig liten pojke!

Kanske vi också får en Ivar, hah (men just nu är jag väldigt inne på att det är en tjej...)

luspudel: kanske det sätter igång på riktigt när som helst nu :-O spännande!

Kanske också snart dags för EQ85

Här har det varit en lugn och lång natt, sovit bra och känner mig ganska utvilad. Vaknade till en förvärk nog, men det var ett rätt milt molande och en slitande känsla där nere. Bebis sparkar till då och då och håller mig lugn och glad

Jag har 39+0 i dag! Man är inne i vecka 40 alltså! Har svårt att tänka mig att den här bebisen kommer vara kvar i magen ännu 2 veckor (som miona två tidigare), min tippning liggen nu på 5-6 dagar till... men det kan ju vara helt fel och kanske det går över till vk 41 igen... Pust det är ansträngande det här gissandet! Men då när jag trodde att vi skulle få KS pga fot-sätesbjudningen så tyckte jag inte så värst om känslan att veta vilken dag det blir heller, på något vis väldigt nervöst då! Det skulle ju troligen blivit imorgon i så fall eftersom planerat KS görs c. en vecka innan bf... Ganska skönt att inte veta heller alltså... Åh dessa tankar

Ja värkappar vill jag också ha tips på! Förra gången hade jag ingen smarttelefon så satt vid datorn och klockade värkarna, men minns inte vad den webbsidan hette (går säkert att googla fram nåt jag vet)...

Igår var det väldigt lugnt i magen. Inga förvärkar. Men hade svårt att somna på kvällen och sov väldigt oroligt. I dag kör skolskjutsningsruljansen igång igen och väntar dessutom på att få lite jobbfeedback så jag kan göra klart ett uppdrag. Dersa svar skulle gärna få komma i dag så man får det överstökat och inte behöver oroa sig för att det blir paus pga förlossning...

Och usch ja höfterna gör ont hela tiden. Kan inte vara i samma ställning länge så man måste vara i rörelse emellanåt. Rumpan domnar om man sitter för länge, haha. Och min vänstra hand svällde upp på natten också, mycket obehagligt. Har inte annars haft så mycket problem med att samla vätska i händer och fötter, men nu börjar det kännas av :( Dessa sista dagar kommer ju vara en enda lång plåga med alla extra besvär som kommer nu. Gör ju ont som fan att vända sig i sängen på natten också :(

På gnälligt humör idag...

Med första hade jag förvärkar och "falska alarm" ons-torsdag, och då gick slemproppen gradvis. Lördag mitt på dagen började jag få regelbundna värkar med 10 minuters mellanrum. Vi var inne på förlossningen kl 1 på natten, och då var jag öppen 1 cm, men de skickade hem oss igen efter att BM gjorde hinnsvepning. Tog värktablett och sov OK. Hade enstaka värkar på natten. När jag steg upp på söndag kl 10 började värkarna igen med 5-10 minuter emellan. Men de ökade inte i styrka alls under dagen. Vi åkte in igen kl 18 och nu var jag 3 cm öppen. Samma svaga värkar höll på till kl 1 på natten och var bara 4 cm öppen. Sen fick jag välja mellan värkstimulerande dropp eller EDA och sömn. Vi var så otåliga och trötta så tog droppet, och sen öppnades jag plötsligt 6 cm på ett par timmar (och det var HEMSKT, man trodde kroppen skulle gå av, och lustgasen bet inte mycket på det, var som en lång konstant värk bara). Så svårt att säga när det började, himla utdragen latensfas. Var rätt mörbultad efter det... särskilt det där slutskedet när sonen ungefär kom ut som ur en kanon

Med tvåan hade jag oregelbundna förvärkar med slempropp som lossnade ons-to, och på fredag kl 20 började de riktiga värkarna helt tydligt. 5 minuter emellan. Och jag visste direkt att det var på gång. Vi var hemma till kl 24 och sen åkte vi in. Fick bada en timme, och barnet föddes 3.40. Då gick allt hur jämnt och bra som helst. Slutskedet var mycket mycket trevligare men naturliga värkar och utan dropp... och var inte alls trött efter.

Vattnet har för mig gått i slutet av öppningsskedet, bara någon minut innan krystningsvärkarna sätter igång.

Hur är det förresten, har ni andra upplevt öppningsfasen eller krystningen som mest smärtsam? För mig är det definitivt de där sista 7-10 cm av öppningsfasen som är värst, sen kickar endorfinerna i för fullt och krystningen har varit som en enorm lättnad, helt euforiskt egentligen... och bara tagit 10 minuter dessutom