Ca 3 veckor kvar till syskonet kommer, nån som vill följas åt?

Jaa! Men jobbigt att det håller på så där länge och man inte hinner sova! (det har ju jag fått nu iaf)

Lycka till idag och hoppas det drar igång ordentligt när ni kommer in!

Utflykt är ett bra tips! I dag ska vi i varje fall åka till mina föräldrars lägenhet och få lunch av dem. Och tänker åka in till biblan när vi hämtar skolbarnet också :) (men tänker att man kanske måste ha bb-väskan med sig i bilen för säkerthets skull då hinner man ju snabbt in till sjukhuset sen ifall det skulle börja hända mitt i stan helt plötsligt!!

Åh, måste vara tungt med två så små barn samtidigt som det kommer en till!

Är det förresten någon här som testat dricka hallonbladste? Lär vara bra för starkare sammandragningar. Kom precis ihåg att jag fick det tipset förra gången, och drack faktiskt lite då, men omöjligt att veta ifall det har någon skillnad...

Men är så desperat nu så ska nog köpa och testa. Det smakar ju inte illa ändå. Problemet är väl bara att man borde ha druckit det i flera veckor redan?? Om det nu alls funkar...

Ojoj, har en känsla av att vi är i lite samma läge! Har inte fått någon inre undersökning förstås, men gissar att jag ligger på något liknande... Håller tummarna för att det går igång för dig ändå! (Eller att du får sova ut ordenligt före)

Gått omkring på stan nu, köpt kort åt dagispersonal osv. Fick sedan en lång stark värk i bilen. Men så stannade det vid det :/ Så promenader sätter nog igång sammandragningarna, men det finns sedan ingen garanti för att det går igång ordentligt sen. Men antar att varje värk ändå gör någon liten nytta på livmoderhalsen osv.

Nu ska jag dricka en kopp av det där teet och vila.

Och grattis till Sissan06

Grattis Tiger grr!!! Underbart :)

Här har det varit en lugn natt till. Bara enstaka värkar igår. Var på mvc i morse och allt var bra och jag mår ju bra (förutom tålamodet). Efteråt var jag på lunch med min mamma och handlade mat, och har precis börjat få lite svaga värkar igen. Får se om det fortfarande är latensfas den här gången. Kom med 20 minuter emellan så...

Men i morse var jag riktigt låg. Känns som om det inte kommer att hända något alls. Så kommer dessa enstaka värkar ibland och liksom retas med en :/

Är på 41+3 i dag. Ångest.

Har tid för överburenhetskontroll på måndag, då det blir 42+1.

Men får fortsätta ta det lugnt och göra trevliga saker. Femåringen har sin sista dagisdag någonsin idag. Och sen kommer skolavslutningarna här (ni har kanske senare i Sverige?).

Får se om man hinner få en majbebis...

Jo jag tycker att rumpan sticker ut mer nu i slutskedet, och när bebis trycker på med fötterna lyfts rumpan jättehögt upp! Bebis växer ju fortfarande, trots att huvudet sjunker neråt.

Prövar verkligen på tålamodet det här att gå över till vecka 41 och 42...

Svar finns i din inbox :)

Jag irriterar mig mest på att varje gång jag eller mannen ringer till någon så tror de att man fött barn... och man måste börja varje samtal med "inte ännu!".

Mannen har varit på jobbet i dag, men som tur är det inte så svårt för honom att komma hem om det sätter igång (tar 30-45 minuter nog).

Min mamma är som tur tålamodet själv. Det man behöver är precis någon som finns till men inte frågar så mycket eller visar någon otålighet själv... Nyss dammsög hon lite här

hej på er!

nu är jag hemma med vår flicka Astrid! Hon kom igår 13.25, efter att vi åkte in på torsdag kl 13... började plötsligt blöda helt utan smärta, så det var lite i panik man åkte in, kan ju vara blod från navelsträngen t.ex. Men bebis mådde bra, blodet var troligen ett brustet blodkärl, men förlorade lite mer blod än normalt pga av det. Vi blev intagna och väntade på värkar. Satt fast i ctg-maskin nästan hela tiden pga blödningen. Och dropp också pga GBS. Men på fredag morgon var värkarna fortfarande svaga och oregelbundna. Var tvungen att försöka sova i förlossningssalen. Helt slut var man ju. Så kl 8 ngt spräckte de hinnorna. Värkarna ökade lite, men fick också oxytocindropp, och då tog det fart. Vid 4 cm öppen  8men väldig tunna kanter på livmoderhalsen, ändå sjukt knäckande att ha skrikont och få höra att det bara är 4 cm!) var värkarna helt ohanterbara, och var på väg att få spinalbedövning. Precis när de skulle lägga den blev värkarna krystvärkar och klämde ut bebis på någon minut. Det var alltså en rätt jobbigt förlossning, från tråkigt frustrerande till panik, av och an. Men nu är det över, lättnaden är enorm Och jag och Astrid mår fint!

jo det var bra att vi åkte in, det sa de på förlossningen också. De tog det på stort allvar. Nu var det tur att det bara var jag som blödde...

Och du har nog inte långt kvar nu heller, lycka till

Jo det är så skönt att det gick bra till sist :) Märker att återhämtningen nog blir lite längre nu än efter den förra "superenkla" (i jämförelse) förlossningen... pust (mjölken stiger och hela kroppen värker).

Har inte själv varit vid datorn nästan alls

Redan 16 dagar? Här är vi bara på fem dagar än så länge :)

Jag har haft värk och ont i underlivet senaste dygnet, men det är väl för att man inte mer har så mycket endorfin i kroppen och smärtan börjar höra av sig. Har ju en bristning som behöver läka osv. Men är inte riktigt lika stel i höfterna mer i varje fall.

Amningen börjar flyta på bättre, men det är fortfarande jobbigt emellanåt att få Astrids suggrepp bra så att det inte är för litet, och utdrivningsreflexen gör fortfarande lite ont. Men det värsta är nästan när hon vill ha mjölk ofta ett tag, en gång i timmen, och sedan tar hon plötsligt en lång sovpaus och brösten känns som om de ska explodera av trycket :/ Tycker också att det är väldigt bökigt på natten med bindor och avslag och amningen. Sover nog bra när jag väl ligger ner, men är helt yr i bollen varje gång jag vaknar för att amma. Och det värker mer i kroppen också på natten. Hoppas det börjar vända snart det här och man börjar vara lite mer normal i kroppen (och att avslaget skulle börjar minska snart).

Syskonen har reagerat på lite olika sätt. Äldsta var lite skeptisk till att det skulle komma en bebis, och när han såg henne på sjukhuset såg han nästan knäckt ut. Men ett par dagar senare vill han ha henne i famnen och klappa på huvudet hela tiden och ser riktigt förälskad ut :) Och han är väldigt lugn och glad också. Kanske han var lite nervös, och nu har det släppt.

Femåringen var ju väldigt entusiastisk och glad när jag var gravid, men nu har hon blivit mer trotsig (sexårstrotset på väg) och gråter för alla små saker som inte går som hon vill. Så hennes känslor är nog all over the place som det heter

Hejsan!

bluegrass: tagit smärtstillare på natten, så man kan sova bättre det värsta gick över på torsdag.

Men igår åkte jag på en mild infektion i livmodern. Fick jätteont i magen igår förmiddag och låg feber. Måste ta med bebis och åka till jouren (visade sig att jag skulle tillbaka till förlossningsavdelningen, kändes lite tokigt...). Läkaren kollade med ul och det fanns möjligen lite hinnor kvar. Men det verkar räcka med antibiotika i pillerform. Så nu äter jag två olika sorter samtidigt. Och blev otroligt paranoid igår över om det påverkar bebis. Tycker det känns så obehagligt att äta mediciner som man vet går över i mjölken. Dessutom ökar risken för svamp om man tar livet av alla baterier. Men måste så klart få bort infektionen... hade lite högre feber på natten, så det är nog inget att leka med... som tur har smärtan gått över helt, och underligt nog har avslaget minskat jättemycket igår. Underligt.

Så jag får fortsätta ta det lugnt. Har inte orkat gå ut nästan alls ännu. Längtar efter att gå vagnpromenader.

Lilla gullet

Fy vilken stress! Och med ny bebis och allt, så behöver man verkligen inte sånt :( (fast inte annars heller)

grattis!!

Grattis!! Jag blev också igångsatt med hål på hinnorna... men hann inte få epiduralen för det gick plötsligt så snabbt i slutskedet! Ser på dina klockslag att våra förlossningar var nästan precis lika långa

ja lite väl häftigt... de sa att jag bara var 4 cm öppen när det gått c. 4 timmar (iofs mycket mjuka kanter på livmoderhalsen), och skrek som en galning i det skedet, kunde inte fatta att var så lite öppen, så då föreslog de bedövningen, men när de skulle sätta den så kände jag krystvärkarna och det var dags att trycka ut tjejen... så det var typ 4 till 10 cm på några minuter bara (tycker synd om alla i rummet, så som jag vrålade i det skedet )

Jättesöt liten Eri