Pojkvän som höjer rösten till sonen på första träffen ?

Samtidigt måste väl den man är ihop med få säga till ens barn när det behövs. Många barn lyssnar bättre på främmande än mamma och pappa. Sen är ju frågan om Ts tycker att tillsägelsen var på sin plats.

Hmm, jag har bara läst lite snabbt men de flesta verkar vara överens om att pojkvännen gjorde rätt som la sig i och att mamman är en kass mamma som inte uppfostrar sin son.

Jag håller inte med om att det alltid är bäst att sätta ner foten ordentligt för att skapa disciplin. Det handlar om en femårig kille som träffar sin mammas nya för första gången. Jag tycker det är alldeles för tidigt att klampa in och kräva respekt innan han vunnit barnets förtroende. Att han satt och störde beror med största sannolikhet på att han kände sig osäker i situationen och på hur hans och mammans relation ser ut om det kommer in en ny och främmande man i ekvationen.

Jag säger inte till andras barn som stör när jag sitter och pratar med deras förälder, det är upp till föräldern anser jag. Sen är det skillnad om barnet gör något farligt eller om föräldern inte är där, eller om vi är hemma hos mig och barnet gör något som inte är okej hemma hos mig. Då säger jag självklart till.

Nej jag hade också blivit lite fundersam över den killens beteende.

Tack alla för ert engagemang och svar. Jag förstår att det är svårt att svara när man inte har alla ingångsvärden, men ni som tycker jag är en kass mamma, och som undrar om min kille kommer stanna pga min son- er kan jag bara skratta åt :). Så mycket vet jag att jag är en bra mamma. Jag är rolig,omtänksam, generös,kärleksfull och dessutom snygg. Jag har aldrig slagit eller skrikit åt någon av mina barn och de är omtyckta kamrater, söta och den lille kille som detta handlar om är en otroligt positiv, gladlynt och omtänksam liten kille. Men sedan är han FULL av energi, och i matsituationer med nya människor blir han en pajas som ska synas och vägrar äta. Vid det här tillfället så satt både min son och pojkvän i kökssoffan och min son hade ätit lite och ville inte ha mer så han lade sig ner med fötterna mot mon kille och " tryckte " mot honom och lät högt olika läten som han tycker är kul. Jag sa till, flera gånger och min kille var rätt snabb att lägga sig i, det slutade med att jag bar bort honom från bordet och satte honom vid tv'n för att vi skulle få äta i lugn och ro. Det var INTE så att jag struntade i att uppfostra - det gör jag sällan. Tyckte att killen dock la sig i för snabbt , skillnad om jag struntat i situationen .... Och jag tycker också att det var fel tillfälle ( första gången de överhuvudtaget ses) och att han kunde blivit skrämmande för min son eftersom det var ett " hot" om att bli arg med i bilden och att ta tag i hans arm var för mycket tyckte jag. Det behöver ingen göra ... Inte ens jag. Så hemsk är han inte. Jag tolkar det mesta störande beteendet från honom som uppmärksamhetsbehov. Jag kan upplysa er som tror att jag blir lämnad att det tror jag inte då han är kär i mig och dessutom också sett hur underbar sonen är för det mesta. Och skulle han lämna mig pga något sådant som min son gjort, ja då pallar han inte mycket och jag skulle gladeligen se honom lämna vårt liv.