Trolla skrev 2014-06-26 07:10:05 följande:
Hej tjejer. Jag känner mig lite ledsen. Igår när jag berättade för mannen var hans första reaktion besvikelse över att lai inte kommer kunna dricka på vårt bröllop i höst. Jag svarade att allt blir inte alltid som man tänkt (vi har båda lite räknat med att det skulle ta längre tid att bli gravid). Då säger han "man kan ju ta bort det". Jag blir helt ställd och säger att jag inte vill det, vill du det? Då säger han att det inte spelar någon roll. Sen säger han att den inte är oönskad (det var ju vansinnigt fina ord...) Jag försöker tänka att han är lite chockad, men efter en stund börjar jag gråta. DÅ säger han att det blir perfekt och att det är dags för dottern att få syskon. Men ändå. Jag känner mig så ledsen över hans första reaktion. Även om han hade varit överlycklig så hade han inte visat det, hans känslouttryck är alltid väldigt milda, åt alla håll. Jag känner mig bara ledsen och besviken. Var bara tvungen att säga det till nån.
Förstår absolut hur du känner. Så trist med en sån reaktion. Men jag tror inte han riktigt förstod det hela.
Både när jag plussade med sonen och nu så har jag fått en kram och sen har han inte sagt ett ljud mer om det på ett par veckor ( dock har han senaste dagarna blivit helt annorlunda och pratar om syskonet och pratar till magen). Jag tror männen blir lite chockade trots att de är med i beslutet att "skaffa" barn och de är i allra högsta grad med i hela "processen".
Men jag kan ju tala om att jag blev både arg och ledsen när han för nån vecka sen kom hem överlycklig från jobbet och skuttade in genom dörren. Med stooort leende säger han "jag ska bli morbror, syrran är gravid"!
Ja jag kan ju säga att jag blev besviken över att han var så himla lycklig för sin syster men inte för oss. Och det retar mig fortfarande. Men idag är han iallafall lycklig för bebisen i magen!
Kram! Hoppas du mår bättre snart och att gubben din ber om ursäkt rejält!