Behöver prata av mig..

Hej Mared! Jag och min fru har genomgått hela processen och fick en dag för ett par år sen besked om 0 % spermier. Beskedet kom som en riktig käftsmäll. "Det måste ha blivit något fel" tänkte man men...Efter att den värsta chocken hade lagt sig resonerade jag precis som din man, att gå direkt på adoption: "Inte min avkomma", "vad ska folk säga när de ser skillnaderna?", "ett misslyckande som alfahane."

Men efter en tid ändrade jag uppfattning och vi bestämde oss för att ta hjälp av donerade spermier. En liten gnutta hopp och liten chans tänds/es att vi ska/skulle få genomgå en gravitet.

När man får ett sådant besked till sig gäller det att acceptera sanningen, sluta älta, försöka gå vidare och ta tillvara på alla möjligheter som ges.

För det som har hjälpt oss att orka med hela denna process, är att redan från början tänka och diskutera möjligheterna med adoption och se ev lyckade steg innan start av adoption som en bonus. Allt handlar egentligen om hopp, att förstå att det finns fler vägar att en dag få bilda familj.

P.S Vänd er till professionell hjälp och tala ut och dela med er av era tankar och funderingar.

Lycka till!