BF Januari 2015

Kan det inte vara ligamenten?

Jag är narkossjuksköterska, har inte så mycket tid för hobbies sen min första unge föddes, men innan dess spelade jag mycket datorspel, tränade och lekte med hunden. Och drack öl förstås! ;) Har alltid varit politiskt engagerad, i synnerhet vad gäller rättvisefrågor, nationellt som internationellt. 

Ja, förra graviditeten var löpning bara att glömma, tyvärr.. Det tog hårt på mig mentalt, joggningen är liksom min meditation och antidepressiva medicin. Styrketränade lite andra halvan, men led av att inte kunna ta i utan att bli supertrött. :( Den här gången är jag lite mer förberedd på att inte kunna träna, så förhoppningsvis blir det inte lika jobbigt!

Jag sprang till runt vecka 6-7, sen kräktes jag dagarna i ända till vecka 13-14 någonting, och då började det istället göra ont i underlivet när jag joggade.. Antar att det är uppmjukningen som gör det. Insåg iaf att det var dumt att riskera att förstöra sig för all framtid, så jag pausade det för resten av graviditeten. Needless to say fick jag som du säger svåra besvär med depp och ångest, som länge hållits i schack av strikta rutiner och själavård i form av träning, kaffe, öl och cigg. Alla mina "droger" var plötsligt uteslutna, och då blir man rätt bräcklig.. Se till att mota Olle i grind, förebygg problemen så gott det går.. Jag levde i total förnekelse, tyvärr, och det kostade. :(

Ta det lugnt på jobbet, prata med mvc så fort du känner att din kropp protesterar. Din och barnets hälsa är inte värt att offra för ett jobb! Jag hade också ett otroligt stressigt jobb när jag var gravid senast, blev sjukskriven för att jag inte klarade det längre till slut, var helt körd i botten både fysiskt och psykiskt. Tror jag sov en vecka i sträck första sjuktiden. Galet. 

Hehe, låter jag så gnällig? ;) Förra graviditeten var ingen höjdare, nej, men mest för att jag av någon anledning krävde av mig själv att jag skulle vara stålkvinnan och inte accepterade att kropp och själ inte orkade. Fast så här i efterhand har jag lärt mig massor om mig själv och fått massor av bra hjälp av vården, så det känns inte längre som ett misslyckande att be om hjälp. Tänker att det kan vara bra att dela med sig lite, har man tur kanske man hjälper åtminstone en annan i samma sits och då är det ju värt det. :)

Isch, jobbigt för dig.. :( Vilken vecka+dag har du nu?

Fy för att redan må så dåligt, jag hoppas att klara mig ett tag till iaf. Fast på sätt och vis är det väl en slags bekräftelse på att du verkligen är gravid, om vi nu ska tänka positivt! ;)

Jag har verkligen inga tips att ge, annat än att undvika allt som får dig att må illa, och äta lite men ofta. Jag tålde inte stekt mat, kaffe och tobaksrök sist, spydde rätt ut av det. Ganska svårt att undvika de dofterna tyvärr, speciellt kaffe..

Oj, har nog aldrig tänkt på hur krångligt det kan vara att vara gravid som typ 1a.. Men bra att de är medvetna om det så du får bästa möjliga hjälp från start. 

KUB fick jag bokat v 12, det var genom vanliga MVC. De tyckte väl jag var gammal.. ;( Nä, men det är säkert olika i olika landsting, vissa erbjuder alla, andra bara om man passerat en viss ålder eller har andra riskfaktorer antar jag. Du borde ju kanske kvala in med din diabetes, även om du är ung?

Hihi, ja kring jul börjar det ju bli dags att ladda upp rejält med energi inför förlossning. Fast tyvärr minns jag att det gick sådär att glufsa senaste graviditeten, det fick liksom inte plats så mycket i magen som jag hade önskat.. 

Illamåendet kanske tyder på en flicka nu då? ;) (jag vet att det bara är en myt..)