Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Och min pojk blir alltså 10 veckor imorgon.

Ja men så är det här med! Och det är inte det att han skulle vaknat ändå efter tio minuter, för de ggrna jag sitter med honom i famnen är det ofta det springer iväg en-två timmar. Men när jag liggammar och smyger iväg, så går det ibland. Hittills har han sovit i ca 30 min ;) får se om det blir fem minuter eller tre timmar till. Det är det värsta, ovissheten!

Sen har ju sambon tvingats flytta ut till soffan för känner inte riktigt att vi får plats alla tre i sängen samt att sambon är väldigt lättväckt..

Känner också igen det du skrev angående att man saknar sitt vuxenliv. Jag tyckte inte att jag hade nåt direkt liv förutom jobbet, men nu tycker jag att en tiominutersrunda på egen hand i livsmedelsaffären är riktigt trevligt! Min nya hobby ;) känner ingen här heller dit jag flyttat, har visserligen bara 3,5 mil till mina nära och kära men att hitta en lucka att komma iväg samt hitta en lucka då man kan åka hemåt igen är inte jättelätt (dvs en lucka då både jag och lillen är "nöjda" och redo liksom) och försöka vara någorlunda alert och social däremellan... Hmm. Hoppas det blir bättre snart!

Evelina är du kvar här nånting? Undrar om du sett mitt svar, skrev för snart en månad sen ;) du kanske inte ens orkade läsa allt ;) är väldigt nyfiken på hur det går för dig! <3

Ja jag hade det säkert på känn ;) jo men precis, var ju likadant för mig innan jag ens såg att du skrivit, satt då vid datorn vilket jag gör max en gång i veckan, i början inte ens det typ.. Hade inte lärt mig hur meddelandena funkade via appen heller så ;)

Vad skönt att ni ändå verkar ha hittat en rytm även om det med tider är olika. Och att matningarna fungerar mkt bättre sen du slutade med amningen.

Själv kämpar jag på än och i natt blev jag CHOCKAD. Noah somnade 22, vaknade och åt 02.00-02.20 (!!!) då han stendäckade fram till 04.15 då trodde jag han var vaken och drog fram bröstet men icke... 05.30 var det dags, då åt han i en kvart och sen var det dags för sömn igen, fram till 7!!! Jag bara låg där och tänkte att SNART vaknar han och gallskriker av hunger, hallå, 35 minuters amning på 8 timmar!!!! Det finns inte!!! Lär väl inte upprepas i första taget bara för det...

Sååå skönt att din sambo är hemma juli ut. Längtar tills min sambos semester börjar. Då kan jag vänta mig (rentav begära) lite mer av honom. Som det är nu har han jobb upp över öronen, jättelånga dagar och sen går många timmar både på kvällar och helger till mail, telefonsamtal och planering hemifrån..

Det är så härligt när de små är nöjda, Noah vaknar också glad allt oftare (bland annat idag) han hade t o m tålamod nog att låta mig byta blöja innan han fick mat.

Jag kan lägga ifrån mig honom upp till en halvtimme i sträck, kanske aldrig helt ensam utan man håller ju sig i närheten och tittar förbi då och då, men han är väldigt nöjd i babysittern och babygymet. Och igår var han jätteduktig i vagnen. Nojade över det i förväg, skulle ha besök av en kompis som jag inte träffat sen 3 dagar innan förlossningen. Då ville man ju ha flyt liksom, och inte behöva vända hemåt pga gallskrikande bebis och känna sig misslyckad inför henne liksom ;) men det gick som sagt jättebra!

Noah sover väldigt lite på dagarna, en lång period här nu har han knappt sovit på nätterna heller. (Inga långa pass åt gången iaf, och väldigt svårsövd och ännu svårare att söva om efter nattmålet/n) Hoppas det vänder snart. Inatt var det ju som sagt bra, får leva på det länge om inte annat. ;)

Detta blev ett rekordlångt inlägg också nu ju, hehe. Kramar!!

Oj vilken bra födelsedagspresent man fick av sin lille gosse nu då! Noah sov från 21-05 utan någon som helst insats från min sida däremellan! Åt sen i knappt en halvtimme och somnade om till 06.30. Hade funkat för mig att ta morgon nu så att säga, men ligger väl kvar här en stund till och myser så får sambon sova en stund till (i soffan)

Ni vars barn sovit sina första långpass, hur gick det sen, höll det i sig??

Så hade vi det med, de första 8 veckorna sprakade det rejält i blöjan minst en gång om dagen, samt att det nästan vid varje blöjbyte gick att se en liten liten klick bara.

I måndags hade han inte bajsat på 9 dagar och då kom det, en rejäl omgång och kort därefter bara lite till. Sen dess ingenting, fem dagar har gått nu ju. Så är det oftast vid amning, ger man flaska bör de bajsa varje dag däremot.

Man är lite nervös när det börjar springa iväg dagar mellan gångerna, tänker att när det sätter igång blir det väl ett redigt bajsmaraton och gärna att det kommer komma väldigt olägligt också, typ i bilen eller när man är iväg nånstans! ;)

Ja verkligen! Även om man själv inte sovit i mer än 4 timmar av dom så blir det mycket när de blir såpass sammanhängande, och allmänt ligga och vila är också skönt. Har svårt att somna och vaknar jag av lillens livliga drömmar blir det ju lätt att man tänker att när som helst vaknar han, så man gör sig nästan beredd mentalt iaf.. Särskilt när man är van att han sovit 3 (nu de senaste två nätterna före denna dock upp till 4) timmar i sträck första sovpasset.

Nästa natt blir spännande sen!!

Hoppas att det vänder till rätt håll snart igen även för er!

Noah var beräknad till den 3/4 och han kom samma dag verkar vara väldigt många "för tidigt" födda i vår aprilgrupp!

Jag tror att många män när de tänker på att skaffa barn inte ser sig själva ta vaknätter och blöjbyten osv. De ser sig själva sparka/kasta boll med en 1,5-åring typ. Den mer "roliga" biten.

Sen har nog rätt många fått pusha på sina sambos/män i barnfrågam. De betyder ju dock inte att de inte ska ha delat ansvar.

En annan sak som spelar in, om man ammar då är vaknätterna givna för mamman.

Och pappan jobbar vanligtvis heltid, antar jag de flesta andra här inne också gör. Det är den där relationsbiten, man måste verkligen kunna prata med varandra utan att bli irriterade. Man är i varsin värld ett tag nu. Underskatta inte den tröttheten (som jag antar ni också känt om ni jobbat) som man kan ha efter en lång stressig dag på jobbet, i kombination med att man blir väckt ett par ggr varje natt (även om man får lov att somna om kanske man inte gör det direkt) och ens sambo ringer och sms:ar några ggr varje dag med uppgifter/ärenden man ska utföra.

Samt direkt när man kommer hem får man en sur kommentar om varför det tog sån tid, och en grinig bebis i famnen och ordern: byt blöja!

Ett ord: kommunikation. Berätta gärna för papporna om hur jobbigt ni haft det idag, men inte i någon anklagande ton. Får en bild av att många lätt blir bittra och fäller dräpande kommentarer i stil med: ja men du fick ju iaf äta lunch i lugn och ro, eller fick äta över huvudtaget rättare sagt! Osv.

Förklara för sambon hur mycket det skulle betyda om han faktiskt tog fram dammsugaren någon gång då och då UTAN att man måste be om det innan. För de som inte verkar så intresserade av sina bebisar, berätta att det är nu den jätteviktiga anknytningen sker. De behöver vara nära sin bebis och ta hand om den också. De växer så fort, denna tiden kommer aldrig igen och det vore ju tråkigt att behöva ångra det för resten av sitt liv. Att man inte stannade upp och tog tillvara på denna underbara tiden, utan föredrog att festa med polarna eller jobba obetald övertid (eller betald för den delen, men vad är väl några tusenlappar hit eller dit jämfört med att lära känna sitt barn?Att få se denna lilla försvarslösa bebis växa upp och bli en människa med din hjälp, det är en gåva!

Vad skönt för er att ni pratat ut! Låter som ett jättebra upplägg! :)