Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Kramar om.

Du får så gärna gråta ut, spy galla och allt vad du behöver här! Vi finns här för varandra!

Känner igen mig i mycket av det du beskriver. Och visst blir man PISSless verkligen.

Vet inte vad riktigt jag kan säga eller göra för dig, annat än att jag verkligen beundrar dig och din styrka! Du kämpar och försöker hålla igång allting samtidigt som du nästan håller på att rasa inombords. Inte många som ens klarar av det så länge!

Men om vi nu bortser från din sambo. Det finns INGEN annan som står dig nära som kan avlasta dig lite då? Någon förälder, syskon eller nära vän?

Nu är ju just det här med amning ett "problem", särskilt om man fortfarande nattammar. Inte lätt att lämna bort då heller. Men exempelvis om både du och pigan sover hos nån som sen kan göra det din sambo borde ha gjort, dvs ta över pigan tidig morgon osv så du kan ligga kvar en stund.

Är själv smått förbittrad, men kan inte låta bli att ge min sambo världens dispens för att han jobbar så mkt, jag kommer på mig själv att jag styr upp helgerna för att avlasta honom så mkt som möjligt så han jämt får vila, sova ut och leva på precis som vanligt. Verkligen extremt orättvist!

Han är dålig på att rycka in och ta över "i vardagen" liksom, däremot om jag planerat nåt och ska iväg, då har det funkat bra att han "passat" noah i några timmar.

Sen har vi svärmor, som vi faktiskt bor granne med. Jag har dock svårt för henne och vill inte involvera henne mer än absolut nödvändigt (alltså hon får ju träffa noah men hon har ingen gräns för vad som är normal besökstid och hur mkt man bör lägga sig i ang skötseln av honom osv så jag blir skvatt galen på henne) hade nog krävts trillingar med kolik för att jag självmant skulle be henne om hjälp, sorgligt men sant...

Du underbara starka mamma.

Känner också igen mig i vad du skriver, även fast det inte är knackigt men gubben här är förjävla bortskämd. Beror väll på amningen. Så blir det fler barn ska det del ammas mest för att han ska/kan bli mera del aktig.

När vi blir sådär osams så brukar jag aldrig få ur mig allt. Så har satt mej och skrivit ner allt efteråt varför jag är arg. Sen tar vi upp det när vi lugnat oss och det funkar för oss. Mina lappar brukar oftast bestå av dessa punkter

- Avlasstning

- Städning

- Att han inte lyssnar

- Tar mig förgivet

Glöm inte att din lilla piga inte kunnat fått en bättre mamma än just du.

All styrka till dig min vän <3

Tusen kramar till dig din krigare! Fan vad stark du är och du är en underbar mor, glöm inte det!

Här har vi också lite knackigt för karln inte riktigt ser på saker som jag gör. Däremot är han guld med lillgrisen! Som idag: jag har legat magsjuk (helvetes vinterkräksjukan) hela dagen och jag har inte behövt hjälpa till någonting utan bara legat i sängen och sprungit till toa såklart. Nu verkar det dock som om mina grabbar står på tur till kräksjukan så nu är det min tur att backa upp dom. Men det var så befriande att det liksom inte var något snack, han bara drog hela lasset.

Jag kommer dock på mig med att vara lite för positivt överraskad över all hjälp, det ska ju vara en självklarhet. Men det problemet tror jag är mest i mitt huvud.

Krama om pigan ikväll och inse hur grym du är! <3

Åh, kära du! Om det ändå fanns något jag kunde göra. Du borde inte behöva undanhålla alla dessa känslor för dina nära och kära! Jag är säker att dom kommer stötta dig. Att vara småbarnsförälder är inte lätt och med en sömnbrist som heter duga på det blir det allt annat än bra. Du gav mig modet att öppna mig för mina vänner och min familj i en jobbig situation, det var det bästa jag kunde ha gjort för jag fick ett sånt otroligt fint stöd. Att hålla jobbiga saker inom sig sliter sönder en, inifrån och ut. Jag hoppas verkligen att du kommer känna att du kan prata med din familj snart. Du kanske kan berätta en del i alla fall? Man behöver ju inte berätta allt. Men att ni har det jobbigt nu och att du skulle må bra av att sova hos dom ett par nätter? Få komma ifrån lite, få ett annat stöd, rensa tankarna, duscha ifred!! Om det till och med har gått så långt att du vill skaffa eget boende, då kanske det är dags att få lätta lite på hjärtat. Massor med styrkekramar till dig! Du är en underbar människa och förtjänar bara det bästa!!!!!!

Jag har förstått ett tag nu att du har det kämpigt och just undrat över hur det går. Har ju läst hur din lilla flicka är "bunden" till dig dels pga av amningen men också för att hon är rättså mammig... Rätt? Som mamma vill vi ju finnas där hela tiden för våra små, närhelst de behöver oss. Då är det lätt att man till slut vänder ut och in på sig själv. Detta är kanske en dum fråga, men har du försökt prata med honom på skarpen. Satt dig ner och med eftertryck förklarat hur det är? Kanske hjälper det med att drämma i ordentligt och förklara att om det inte blir en förändring så flyttar du och lillpigan? Och hjälper inte "hotet" så gör slag i saken. Flytta eller kör ut honom, om så bara för ett tag bara för att markera. Usch, jag förstår verkligen att du har det jobbigt. Du gör ett grymt jobb som mamma åt ditt lilla hjärta! Många kramar!

Du har inte övervägt familjerådgivning?

Usch! Stackare! Du verkar behöva ett ställe att skriva av dig så gör det bara. Vi finns ju här!

Hoppas dock du kan finna lite tröst hos nån du kan prata med där hemma.

Jag skulle bli galen på människan. Skulle bli så himla arg o bara skrika på han. Men det beror nog på att jag vet att i mitt förhållande funkar det o min sambo tjaffsar emot men inser sen hur fel han göe och kommer o ber om ursäkt. Tack o lov hjälper han till så mycket han orkar o kan.

Jag hoppas ni kan lösa det och tar er ur det men i värsta fall att du kan hitta en bra lösning för dig o lilltjejen!

Nu har det ÄNTLIGEN lossnat med maten för alfred.

Han vägrar fortfarande gröt och fruktpure men han vill ha mat. 1/2 burk på lunch och 1/2 burk på eftermiddagen. Underbart att det börjar falla på plats.

Vet att ni har skrivit mycket om era mat schema och så. Men är en 1/2 burk lagom portion tror ni? Tänkte mest om jag med gott samvete inte behöver erbjuda bröstet efter. Han tar ju bröstet men vet inte om det är för att han är mer hungrig eller om det mest är ett bekvämt insomnings sätt för han.

Skulle va så skönt att ge han mat och sen gå ut och gå och försöka få han att somna där. (nu sover han ju mestadels på mig dagtid)

Hur äter era hjärtegryn?

Imorgon blir mina småmonster 8 månader! Vart tog tiden vägen!?