Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Kryper några av era? 

Tålamodet har varit bättre...

Först 2 veckors förkylning som avslutades med bihåleinflammation, sen frisk i typ en vecka, opererade sedan ut en visdomstand i måndags som jag enbart kan döva med alvedon som inte biter på mig ens för lite vanlig huvudvärk (nåja, tar en ipren/dygn och det på kvällen då jag vanligtvis har ett 10 timmars amningsuppehåll) så har såklart Noah blivit förkyld och extrastökig, började i fredags. Och i morse när man blir väckt är det givetvis med en svidande hals och kran till näsa... Huvud som dunkar och feberkänsla.

SKJUT MIG säger jag.

Jag blir lite orolig över hur ofta lillan sover om dagarna.

I morse vaknade hon till vid 7.30, somnade snabbt om och sov till 8.45.

sedan somnade hon igen strax innan 10 och sov till 10.45.

Nu somnade hon precis igen :-/

Iof hade hon svårt att somna natten till måndag och natten till idag. Igår somnade hon efter klockan 23. Hon tog två kortare tupplurar mellan 19.30 och 23.

Jag måste "gråta ut" litegrann.

Alltså, jag vet inte ens vart jag ska börja men jag HATAR i princip min sambo nu - låter kanske hemskt men jag är så jävla trött på honom.

Hade jag vetat att det skulle bli såhär hade jag varken köpt hus eller skaffat barn med honom, missförstå mig rätt jag ångrar inte pigan för en sekund hon är min största kärlek och utan henne hade mitt liv varit grått.

Förra veckan var jag och Pigan sjuka, förkylda/snoriga/hostiga och jag hade sprängande huvudvärk och jag skötte pigan som vanligt. I veckan började sambon bi förkyld och sen kommer hans standardreplik "host host jag är så hiiiiiimla sjuk och feber har jag också, jag känner det" bad han kolla tempen och det var ingen feber då, dagen efteråt fick han dock det - så han orkade inte göra nånting.

Jag har lagat mat/bakat/städat fast vi varit hängiga och detsamma har jag fått göra i veckan.

Pigan fick ju feber igår natt och jag tog henne (som vanligt) den natten, hela dagen igår och även inatt och nu på morgonen hör jag att han kliver upp före mig (sover i separata rum, annars får jag noll plats i sängen och därmed noll sömn) och pigan är vaken så ber han ta henne efter att jag tempat, gett alvedon och bytt blöja och säger att hon behöver få lite att äta och något att dricka då svarar sambon att han måste få äta först. Jag anser att de små går först för de förstår inte vad "vänta" är och så menar han att jag ska roa henne tills han ätit klar, själv får jag nästan aldrig äta utan ett barn i närheten och kan inte se varför han inte kunde ge pigan lite puré och vatten samtidigt som han äter?!

Efter tjat hämtar han pigan och jag tror jag ska få sova en stund men nej då sätter han henne i gåstolen och ger han henne en leksak som låter och spelar (högt) så jag inte kan sova iaf...

Jag blir förbannad och sen brakar 3:je världskriget lös - tycker det är så jävla fruktansvärt respektlöst att aldrig ge mig möjlighet till återhämtning, helt ärligt jag får inte ens duscha utan att han kommer in på toa med pigan. Jag funderar seriöst på att försöka hitta annat boende dock har vi sån grym bostadsbrist här så det är omöjligt, jag vill inte att pigan ska behöva höra bråk och ha en mamma som är arg hela tiden för att hon få plocka och fixa när jättebebisen i huset inte orkar eller inte fattar att göra saker.

Matade pigan själv istället (som vanligt) och nu vilar hon en stund, 39 graders feber på morgonen huvva

Förlåt att jag spyr galla här, men har ingen annan jag kan anförtro det här åt.