Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Usch jag hörde idag att en tjej här i byn som va beräknad förra veckan har förlorat sitt barn.. Förlossningen hade gjort jätte fel och det hade slutat med syrebrist och tillslut fick de stänga av respiratorn.. Kände vara till föräldrarna men kan inte sluta gråta.. Va tvungen att väcka lilleman och krama om han extra mycket... Usch och fy va livet är orättvist för vissa.. Och samtidigt så glad över att jag har min lilleman och kan inte tänka mig vad jag skulle ta mig till om nått skulle hända han.. Får panik känsla av att bara tänka tanken att förlora honom..

Dagens i-landsproblem. När man ammar och det börjar akut klia på sidan. Fick ställa mig upp tillslut med lilleman mitt i maten och stryka mej mot en dörrkarm.. Hehe..

Hur gör ni med vatten? Ger ni era barn det? Alfred är galen i vatten och brukar få några droppar att skölja ner med när vi äter smakisar, men vill inte ge för mycket. Men det enda han vill ha när vi äter är hans vattenflaska. Hur gör ni? Hur mycket vågar man ge dem? Nu är det som sagt en sipp ur flaskan med en 3:a napp.

Idag har vi fått åkt till barn akuten. Alfred fick 5 månaders vaccinet i torsdags. Och har tappat aptiten och har inte ätit sen 8 imorse.. Bara gallskriker så fort vi försökt. Nu äntligen ligger han och äter. 11 timmar senare.. Och såklart har jag precis pumpat ur så stackarn får väll inte i sig tillfälligt för det. Förhoppningsvis vill han ta flaskan sen.. Usch va jag har mått dåligt idag.. Han va lite röd i halsen så säkert därför trodde doktorn och att det kan va en bieffekt från sprutorna .. Min stackars gosse.. ????

Blir att åka tillbaka idag igen.. Han åt inatt efter att han fått alvedon men nu på morgonen när han åt så vrider det sig i hela kroppen på han.. Usch. Kan knappt få han att ta nappen :(

Usch och fy vilken jävla dag.. Satt på akuten från 11-15 tiden och då vi hade fått träffa en sköterska som sa :

Sköterska: det är nog tänder.

Jag: nej det tror jag verkligen inte. Det är halsen eller magen.

Sköterskan: han ser så pigg och glad ut så.

Jag: men han äter inte.. Hjälp mej..

Efter 4 timmars väntan och ingen doktor kom så fick jag honom att amma lite och så fick vi i han lite banan..

Då när jag frågade om doktorn kommer om typ en eller 3timmar får jag till svar:

Sköterska: hur ska jag kunna veta det?

Jag: förhoppningsvis mer än mej?

Sköterska: men åk hem då om det inte passar!

Jag: men om han inte äter nått mer då?

Sköterska: jag kan inte svara på det.

Jag: men va faan fick du din service känsla i ett kinderägg eller?

Vi bestämmer oss för att åka hem.

Jag grina hela vägen hem.

Men när vi kom hem vid 16.30 ungefär så åt han utan problem, sen fick han gröt som han med glädje åt och nu ligger han vid bröstet och mysäter.

Har inte en kraft kvar i kroppen, är helt utmattad och så himla trött och besviken på sjuksköterskan.. Alltså det kom in gamla gubbar med skrapsår före Alfred. Va är det för jävla prioriteringar?

Ja jag va antagligen ganska så tvär mot henne också men hon borde väll veta hur man tar en orolig mamma tycker man väll?

Känns iallafall bra att han äter igen. Det är ju huvudsaken.