Vår äldsta dotter har diagnoserna autism, ADHD, DCD, selektiv mutism och språkstörning. Hon kommer också genomgå en fördjupad neurologisk utredning framöver. Sonen har autism och DCD, men en helt annan problematik egentligen som fokuseras just i det sensomotoriska. Hade vi velat, hade han nog kunnat få en handfull diagnoser till, men vi vill bara veta grundorsaken. Han kommer utredas vidare nu under sommaren. Minsta dottern har ännu "bara" autism.
Vi började jobba när sonen var 3,5 år gammal, och där märkte vi skillnaden väldigt snabbt. Inom kanske en månad eller sex veckor. Sen har det gått sakta men säkert åt rätt håll hela tiden, ibland snabbare och ibland långsammare. Stora tjejen gick det lite trögt för i början. När vi efter några år till slut hittade rätt hjälp (vi jobbade med begränsat stöd i början), och jag själv började utbilda mig, så gick det snabbare. Stora tjejen har fått oerhört mycket bättre balans, ganska mycket bättre koordination, mycket bättre fokus, och hennes matematik och läsning funkar oerhört mycket bättre idag. Tidigare var hon nog nästan på väg mot en dyslexidiagnos. Sonen har fått jättemycket (!) bättre balans, mycket bättre motorik, hans ögonproblem som var helt groteska under LÅNG tid har blivit enormt mycket bättre. De är båda lugnare, mindre ångestfyllda, somnar lättare och sover bättre. Vi har hållit på med träningen i totalt 2,5 år nu (med stöd av olika handledare, dock i begränsad omfattning). Men sedan i september med riktigt stöd, och nu utifrån mitt eget bättre utbildade huvud.. =)
Det är väl en delvis beskrivning. Jag bloggar om det här och en massa annat på www.unikfamilj.se, även om det varit lite stiltje senaste månaderna pga hemmasituationen och just är på väg att komma igång igen...