Håller med om att Haskel har ett vettigt resonemang.
Mina båda döttrar började båda att röka redan i 13-årsåldern när de börjat i sjuan (då fick de inte sina barnbidrag själva utan hade månadspeng). Jag lovar att jag under lång tid, medan jag själv tänkte att de inte hunnit bli jätteberoende, gjorde det mesta jag kunde för att de skulle sluta. Det var resonemang, ekonomiska konsekvenser, "bestraffningar" osv. Inget hjälpte och det var utifrån att jag kände mig tvungen att kapitulera som jag också gav dem förtroendet att ändå hushålla med sina barnbidrag.
Det är väldigt lätt att tycka i den här frågan om man inte varit där, ibland är det svart och vitt men minst lika ofta verkligheten mer komplicerad än så.
Jag har ju aldrig kommit på tanken att ge mina tjejer mer pengar som Haskel skriver. Däremot har jag samma erfarenhet att efter de förstod att jag motvilligt accepterat deras rökning så minskade konsumtionen betydligt. Det där är ju säkert individuellt, men i vårt fall funkade avdramatiseringen. Dock var ju det när de utvecklat ett riktigt beroende.