Osäker på om jag är grabbens biologiska pappa...

Min bror var med om något liknande för ett antal år sedan. Under en vårdnadstvist (båda ville ha enskild vårdnad) kläckte exfrun ur sig att han inte var biologisk pappa till barnet (som då var i tio-års åldern)). Ett DNA test genomfördes och det visade sig stämma. Han förlorade då alla rättigheter till flickan, hon fick inte bo hos honom alls, och han fick inte ha någon som helst kontakt med henne. Detsamma gällde hela hans sida av släkten, kusiner moster (jag) farmor och farfar osv. Det har varit fruktansvärt och en enorm sorg för oss alla, och det höll på att krossa min bror. Han hade absolut noll rättigheter till det barn han älskade och uppfostrat som sitt i så många år. Han drev frågan så långt det gick rättsligt och ville åtminstone få umgängesrätt, men när han inte var bioförälder var det blankt nej. Han var ju gift med mamman när hon blev gravid och behövde därför inte skriva på något faderskap, vet inte om det gjort någon skillnad. Den biologiska pappan hade inte vetat om att han fått ett barn, och var inte heller intresserad av att ta del av hennes uppväxt. Jag tänker på din pojke, och att det nog är en väldigt dålig ålder att som 13 åring få reda på att pappa inte är min pappa. Det kan ge oreparerbara skador i hans självbild och grundtrygghet. Hela hans värld kommer vändas uppochner, och tilliten till världen skakas om för alltid. Varför inte bara njuta av din fina pojke och av allt ni har gemensamt och strunta i vad hans DNA säger? Jag förstår att frågan gnager inom dig, men du kanske hellre bär den bördan själv än att din pojke får göra det? Du skriver ju att du älskar honom och att du vill vara hans pappa oavsett. Ett stort lycka till!