Ångest över att ha farföräldrar till barnvakt

Det känns skönt att jag inte är ensam Michaela92.

Jag förstår som alla skriver och jag känner mig som en bov i det hela nu men jag hindrar inte relationen  mellan mitt barn och farföräldrarna men när jag känner mig överkörd av svärmor och det känns som hon "knuffar" undan mig när vi ses och att hon hela tiden ska vara med mitt barn och se till när hon inte alls accepterar vad jag säger eller respekterar hur jag uppfostrar min dotter är det konstigt då om jag inte alls känner mig trygg med henne jag vet inte om jag är knäpp eller om det är modersinstinkt men när man får den känslan att barnet blir taget ifrån en så är det inte så lätt och ska jag då ligga och födda och koncentrera mig på det så måste man väl känna trygghet med den som har hand om ens barn? Min man tycker att hans mamma är tjatig när det gäller barnvakt och annat för svärmor tjatar rätt ofta om det och hon kör över även honom när det kommer till hur vi vill göra och hur vi gör vad hon får äta och inte t.ex. Sen är det väl som någon skrev lite extra om man får godis en ons och inte en lör när man är hos framor eller mormor men de ska väl ändå acceptera och inte vara så gåpåiga när det inte är deras barn???

Tack för alla svar. Det jag tycker är jobbigt med min svärmor är att hon tar sån plats och tjatar så på min dotter hela tiden hon kan ju knappt röra på sig utan att farmodern skriker vara försiktig. Hon svara ju till och med när min dotter ropar mamma och det skär i mamma hjärtat något fruktansvärt därav min ångest och panik om fattar hon att det är jag som är föräldern det är min dotter mina och pappans regler som gälelr men  hon lyssnar inte  när vi säger ifrån. tycker det är jobbigt att åka dit.

Jo det är väl klart de har men här handlar det ju om hur jag känner mår över det. Han vet ju hur hans mamma ä och han kan stänga av henne som han säger det kan inte jag och han säger heller inte ifrån till henne när han vet hur jag känner för han blir mer j men dina föräldrar så är pajkastningen igång sen

Usch det är hemskt att läsa egentligen att fler har problem med sina svärmödrar samtidigt som jag känner mig lugn för att inte bara jag som har det problemet. Min svärmor tjatar om att hon vill gå med min dotter och gunga och massa och de ska hitta på massa skoj när bebisen kommit men jag väljer ju inte bort mitt äldsta barn för det minsta och jag kommer inte vilja ha hjälp inte av henne iaf jag menar jag är ju inte ensam om att skaffa fler det är ju människor innan mig som gjort och det har ju gått bra menar svärmor har själv 3 barn och tjatar om hur hon kommer ihåg att det var och jobbigt ibland och man vill ha egen tid men när hennes barn var små bland annat min man så de lämnade ju aldrig bort sina barn och då tycker jag hon borde förstå mig att jag inte vill göra det om jag absolut inte måste eller är man egoistisk? Likadant när vi är och hälsar på dom och vi ska åka hem och dottern säger nej då hjälper hon ju inte heller till direkt att få henne till hallen utan blir mer Nej men kom här vi kan måla eller göra något annat och detta tjat så fort hon rör sig eller om hon är i ett annat rum med sin pappa t.ex. skriker svärmor NI kollar väl henne nu så hon inte slår sig eller stoppar något i munnen. Min dotter är 2 år och jag vill absolut inte att det ska hända henne något men de måste väl få undersöka? Det är väl det denna tiden går ut på och jag har sådan ångest den dan jag kommer hem ifrån BB. Sambon och jag har iaf kommit överrens om att så fort bebisen är född ska han åka hem till vår dotter vill inte ha barnvakt längre än nödvändigt. Suck... Hoppas ni hänger med på vad jag skriver.

Nej inte när de tror att barnbarnet är deras barn och hon tror hon är mamman och knuffar undan mig som är hennes mamma!