Ångest över att ha farföräldrar till barnvakt

Det är bara att skaffa en barnvakt som ni litar på... Spelar ingen roll om det är farmor, farfar, mormor eller morfar man måste lita på sin barnvakt... Min sons farmor ogillar mig eftersom jag inte litar på henne så hon får aldrig vara själv med mitt barn

Jag tycker du ska försöka fundera på vad som r bäst för dottern istället. Har hon en bra och trygg relation till farmor och farfar så kan det ju vara toppen att välja dem som barnvakt?
Eller har ni ett annat alternativ?

Jag tror att det är viktigt att rannsaka sig själv för att se var problemet ligger.

Man ska givetvis aldrig ha en barnvakt som inte är att lita på. Men är farmor pålitlig och tycker om ert barn så kanske det mer handlar om ditt egna kontrollbehov. I så fall är det kanske inte för ditt barns bästa som du väljer bort farmor.

Vad säger barnens pappa? Litar han på sin mamma och kan de ha en bra dialog om det är något farmor gör som går emot de regler som är väldigt viktiga för er?

Att mor- och farföräldrar gör vissa saker lite annorlunda än föräldrarna så länge det inte är farligt eller på tok för ofta tycker jag dock att man kan acceptera. Barn förstår skillnaden och det kan vara lite magiskt att vara hos dem om man får äta frukt före maten eller hoppa i soffan.

Vad gör du när farmor lägger sig i? Låter du henne fortsätta? Vad tycker pappan om att farmor och farfar är barnvakt?

Beror det på att farmor och farfar är just farmor och farfar eller behandlar de barnet illa? Skulle du tycka att det var okej om din man inte ville lämna barnet med dina föräldrar? Jag skulle aldrig lämna mina barn med min far som är en vidrig människa , men min mamma och mina svärföräldrar kan gärna ta hand om dem. Känn efter om det beror på att de är olämpliga barnvakter som individer eller om det beror på att de är inte dina föräldrar.

Är där en speciell andledning?

Själv litar ja heller inte på o lämna mitt barn m svärföräldrar då de ej lyssnar och gör precis gör som de själva behagar

Kan det inte få vara för ens egen skull då? Mina känslor räknas också. Jag vill inte heller att mina svärföräldrar ska sitta barnvakt, av ungefär samma anledningar som TS. Jag skulle aldrig förhindra barnets relation med sina farföräldrar, för jag förstår att det är viktigt.

Däremot tror jag inte att det är viktigt för barnet att just farmor och farfar sitter barnvakt. Det är dock viktigt för mig att ha en barnvakt som jag är trygg med. Även om jag rent rationellt tror att farmor skulle ta bra hand om barnet, så känner jag inget som helst förtroende för henne på grund av hur hon behandlar mig.

Just vid en förlossning tycker jag dessutom att det är extra viktigt. Det behövs att allting runt omkring är ordnat så tryggt och bra som möjligt, så att mamman kan fokusera på förlossningsarbetet.

Åh blev nästan glad av att läsa det här ( missförstå Mig rätt ) då jag själv sitter i samma sits. Och har enorm ångest över detta. Har ett barn sen innan med en annan man som vi lever under skydd ifrån, så man kan ju kanske förstå Oron lite ifrån det förflutna .. Men min nya man är underbar o fantastisk och han är pappa till syskonet som är beräknat om några dagar.. Men det som ger mig ångest är att behöva / känna mig tvingad att lämna bort mitt barn till någon jag inte litar allas på.. Hans föräldrar.. De här besvara nog inte dina frågor men du är inte ensam iaf!!!

Det känns skönt att jag inte är ensam Michaela92.

Jag förstår som alla skriver och jag känner mig som en bov i det hela nu men jag hindrar inte relationen  mellan mitt barn och farföräldrarna men när jag känner mig överkörd av svärmor och det känns som hon "knuffar" undan mig när vi ses och att hon hela tiden ska vara med mitt barn och se till när hon inte alls accepterar vad jag säger eller respekterar hur jag uppfostrar min dotter är det konstigt då om jag inte alls känner mig trygg med henne jag vet inte om jag är knäpp eller om det är modersinstinkt men när man får den känslan att barnet blir taget ifrån en så är det inte så lätt och ska jag då ligga och födda och koncentrera mig på det så måste man väl känna trygghet med den som har hand om ens barn? Min man tycker att hans mamma är tjatig när det gäller barnvakt och annat för svärmor tjatar rätt ofta om det och hon kör över även honom när det kommer till hur vi vill göra och hur vi gör vad hon får äta och inte t.ex. Sen är det väl som någon skrev lite extra om man får godis en ons och inte en lör när man är hos framor eller mormor men de ska väl ändå acceptera och inte vara så gåpåiga när det inte är deras barn???

Tack för alla svar. Det jag tycker är jobbigt med min svärmor är att hon tar sån plats och tjatar så på min dotter hela tiden hon kan ju knappt röra på sig utan att farmodern skriker vara försiktig. Hon svara ju till och med när min dotter ropar mamma och det skär i mamma hjärtat något fruktansvärt därav min ångest och panik om fattar hon att det är jag som är föräldern det är min dotter mina och pappans regler som gälelr men  hon lyssnar inte  när vi säger ifrån. tycker det är jobbigt att åka dit.