Så förkrossad just nu. Är så jävla lurad. Förbannade droger!

Hur kan ni två ovanstående förringa användandet? Klart att beteendet är problematiskt när man är småbarnspappa oavsett om TS inte märk några omedelbara konsekvenser förens nu. Jag förstår att TS är upprörd och i panik för pojkvännens beteende sätter ganska mycket på spel. En framtida socanmälan ligger troligtvis inte allt för lång borta.

Jag har själv suttit i din situation TS och upptäckten kändes som ett slag i ansiktet. Mina barns pappa riskerade hela vår familj genom att använda "den vita skiten". Jag upptäckte det hela genom att jag vaknade en natt och hörde två röster i vardagsrummet. Kliver upp och ser min sambo och en okänd kvinna (ingen otrohetshistoria) och ett vardagsrumsbord med amfetamin på (både i påsar och utspillt). När jag kommer upp går båda och sätter på sig skorna och ska gå ut. Jag säger åt min sambo att han åtminstone kan torka upp på bordet då vår dotter brukar äta frukost där tittar han och säger att han ska göra det sen och går ut. Ordet sen och dess innebörd d.v.s. att man sket i konsekvensen för vårt barn om hon skulle råka få i sig någon av skiten fick mig att packa en väska och mig och min dotter och flytta dagen efter. Jag var inte beredd att offra henne (eller min ofödda son jag hade i magen) för någon som uppenbarligen satte ett bruk/missbruk/problematiskt bruk (kalla det vad ni vill!) före sin familjs välmående.

I dagsläget har han varit både drogfri...sen sprutmissbrukare...återigen drogfri...för att nu sitta fast i annat missbruk.

TS ställ krav och är han inte beredd att uppfylla dom kraven har han en missbruksproblematik. Vad ska du göra då? Är du beredd att ta eventuella konsekvenser av det om du stannar kvar?

Ja det är skillnad mellan bruk och missbruk men gränsen är skit samma när man riskerar sin familj och deras välmående. Kan man inte/vill inte bryta sitt droganvändande när konsekvenserna för ens familj riskerar att bli stora och du dessutom använder skiten öppet inför andra är man troligtvis ingen brukare utan en missbrukare.

Du en brukare eller hur? Brukar du oxå droger runt dina barn eftersom du anser att det är normalt?

Jag vet mycket väl hur denna resa är. Har suttit hos socialen många gånger på grund av hans missbruk trots att han vare sig bor här eller tar hand om barnen. Har inte slitit upp en framtida stabil familj då han tydligt visat att "brukandet" inte tog slut där.

Han "brukar" hellre än ringer sina barn.
Han lägger hellre pengar på sitt "bruk" än köper kläder till sina barn.
etc.

Han anser sig vara brukare (precis som ni uppenbarligen är) men i själva verket är han en missbrukare. Bruk/missbruk/problematiskt bruk ...och beroende kan vara hårfin och vad man egentligen är är man inte själv alltid kapabel att avgöra.

Daxare: vi är helt olika som människor men vi har troligtvis även olika erfarenheter av bruk och missbruk och personliga samt familjära konsekvenser av det hela.

Jag tycker droger är skit på grund av erfarenheter med mina barns pappa.

Jag dricker inte och tycker alkohol är skit på grund av min missbrukande pappa.

Ni får göra som ni vill i eran familj och uppenbarligen är droger i samma hus som ert barn okej för både dig och din tjej. Om du någon gång skulle bli tagen av polisen för att ha använt narkotika eller ni skulle få den där "skit anmälan" skulle du sluta då? Den som svarar nej är i mitt tycke i ett gränsland mellan bruk och missbruk om man inte bryr sig i de konsekvenser som brukandet även kan medföra andra.

Tagga: Socialen har inte lyckats åstadkommit något. Dom bor med mig 24 timmar om dygnet och jag sköter mina kort rätt. Det är ändå inte kul att bli granskad p.g.a. andras beteende. Han däremot får inte se sina barn själv trots att han i sina ögon bara brukar.

Om inte mina personliga erfarenheter räknas gör inte era det heller. Varför? Det ni skriver är personligt utifrån även vad ni har varit med om. Alla åsikter är personliga och uppbyggda av erfarenhet och ens personliga värdegrund.

Du dravlar bara...

Min situation är unik.
Din situation är unik.
TS situation är unik.

Vi har alla rätt att framföra våra åsikter även om vi inte tycker lika...ser du skillnaden? Utifrån ditt resonemang har jag inte rätt att ha en åsikt om TS situation men utifrån samma resoneman borde inte du få ha det heller.

Ser det ur en annan synvinkel. Det är bra att vi har olika åsikter samt erfarenheter och kan ge olika perspektiv på situationen.

Vart har du fått för dig att socialtjänsten kör över mig? Varje gång han åker fast för narkotikabrott lämnas en orosanmälan in då polismyndigheten har en skyldighet att göra så då det finns barn med i bilden. Dom bor med mig på heltid därför åker jag på den orosanmälan trots att han bor 20 mil bort. Även om möterna är snabbt avklarade då barn inte har något större umgänge (till största del hans val men även mitt) är det ändå inte roligt att sitta där för fjärde gången. Nu är jag en lugn, stabil person som man alla gånger har bedömt kan säkerställa mina barns välmående men hade han bott här hade ärendet inte varit avklarat lika snabbt...garanterat. Tvärt om mot vad du skriver backar socialtjänsten mig och mina beslut gällande te.x. gällande "övervakade" umgängen (övervakade av mig ska tilläggas). Bryr mig inte om ni tolkar detta som rabiat och puckat. Mina barn kommer först och gällande pappan kan han handskas med sin problematik först innan han blir en naturlig del igen.

Ja jag delar med mig av MIN erfarenhet. Behöver dock inte prata av mig. Du vet inte heller om det rör sig om ett bruk, missbruk etc. och det respektlöst att förringa någon som t.ex. TS att få ha den känslan hon har inför situationen. En rättfärdigad reaktion eller inte det vet varken du eller jag men jag förstår mycket väl varför hon känner som hon gör.

Hur kan ni ens jämföra fildelning med en situation som är beskriven i trådstarten? Är det ens jämförbart?

Vet inte vad ni två är inne i för "dimma" men visst f*n bryter man ett förtroende om man väljer att undanhålla en sådan viktig sak. Den som behöver ljuga om sitt bruk är troligtvis inte heller en brukare längre utan passerat den gränsen för länge sedan. Självklart berättar man för ens partner om man gör något som kan påverka ens gemensamma liv. Gör man inte det är man fett respektlös gentemot sin familj.

Personligen skiter jag i om det är olagligt eller inte. Det finns fullt med beteenden som inte är accepterbara när man har barn. I mina ögon är det inte lämpligt att dricka sig berusad heller runt sitt barn även om det är en laglig substans. Det är socialt accepterat av många att göra så och därför nöjjer jag med med att det är min åsikt som går emot gällande norm. När du dock dricker i den grad att det riskerar att få konsekvenser för din familj som helthet är man illa ute anser jag då man passerat ett normalt bruk. Detsamma gäller droger. Det finns dom som kan hantera situationen men det finns även dom som inte kan det. Döljer du ditt användande för din parner har du problem. Detta oavsett om det är ett missbruksproblem eller om du bara är respektlös som människa. Att förvara droger hemma som barnen kan få tag i är att äventyra sitt barns hälsa anser jag är ett problematiskt beteende.

Det finns många offer för just droger. Barn/sambo/föräldrar/"brukare". Det finns det många som vittnar om. Människor som har dött av sitt bruk känner jag flera (säkert ni med). Min lillebror är hjärnskadad sen han var 15 år av att ha använt metadon 1 gång. Brott utan offer säger ni. Djupt tragiskt och full med konsekvenser för han själv och resten av min familj. fick det valet han tog. Känner dock ingen som har dött av att ha gått i en trappa (dum jämförelse). Känner ingen heller som satt sin familj på spel genom fildelning.

Nu dricker inte jag nämnvärt och har aldrig gjort. En cider/smirnoff ice kan slinka ner till nyår, ibland blir det någon till under året. Något år har jag inte druckit alls. Känner dock inte att jag behöver dölja "min nyårscider" för någon. Hade jag suttit och druckit i hemlighet hade jag troligtvis haft problem som jag inte varit medveten om. Hade jag lovat min partner att inte dricka men gjort det i smyg hade jag varit respektlös.

Det är ingen som påstått att man ska rapportera varje sekund, minut och timme av ens liv till någon partner. Men jag anser att man kan vara ärlig när man väler ett beteende som kan få konsekvenser även för andra i familjen. Den som kräver att ens partner ska rapportera varje gång man går ut, varje gång man går över gatan sätter sig i en bil har ett extremt kontrollbehov och i en sådan relation ska man inte stanna i. Man behöver inte heller rapportera in sitt dickande eller droganvändande till sin partner om båda är överens att detta är okej.

Jag har också testat en massa grejer innan jag blev gravid och fick barn för 11-12 år sedan. Jag hade mitt vilda halvår och gick igenom det mesta förutom kokain, heroin och hallucinogena droger. Jag kan mycket väl förstå varför människor använder. Den personliga effekten är i många fall behaglig ur olika perspektiv beroende på vilken drog du tar. När du blir förälder får man dock sätta vissa saker/behov åt sidan för sina barns skull.

Håller med om att man ska inrikta sig på att hjälpa i de fall där människor behöver hjälp. Hjälpen kan dock se annorlunda ut. I vissa fall behöver man sätta gräser gentemot personen som brukar/missbrukar...och det kan ligga en stor grad av kärlek och omtanke även bakom en sådan handling. Nu "får" jag (helst) inte nämna mina erfarenheter då dom är personliga men jag tänker göra det ändå. Har fått mycket uppskattning av mina barns pappa för att jag har satt den gränsen gentemot honom. Jag har varit den enda som gjort det och enligt honom själv har det hjälpt honom att "skärpa till sig" och bete sig mer ansvarsfull...ja i perioder d.v.s. Under dom perioder han brukat mycket droger har dock inte hjälpen varit lika uppskattad förklaringen till detta är enligt honom själv att det ger honom ångest bland annat över att han inte kan uppfylla sina föräldraåtaganden gentemot sina barn. För att döva ångesten tar man mer tills man hamnar på botten. Väl på botten kan man rannsaka sig själv och då kan man även ta till sig saker som jag har sagt. Man börjar förstå varför vissa gränser har satts och kan se att gränssittandet har varit en handling av kärlek...och det är det han är en fin person på många sätt.

Jag har även "hjälpt" till på andra sätt. Jag har låtit han flytta in hos mig två gånger under missbruksfria perioder för att han ska ha tak över huvudet och slippa bo med andra brukare/missbrukare. Andra familjemedlemmar hjälper honom med pengar. Dom är dock inte medvetna om (eller jo det är dom men dom stoppar huvudet i sanden) att det går till droger eller för att täcka upp ett pengaglapp som beror på att man tidigare under månaden valt att  köpa droger. Det här är också hjälp som getts ur kärlek men all sådan här hjälp (som även jag har gett) är hjälp som är av ondo för en människa som har en sådan problematik.