10000 funderingar :/

Hej! jag och min man har varit i ivf karusellen ett tag och har två betalda försök kvar, dock känner vi att vi redan nu mer eller mindre är färdiga med detta. För oss spelar det ingen roll var barnet kommer i från, så vi har mer och mer dragits in i adoptionsvärlden.

vi har huuur många funderingar o frågor som helst, försöker läsa mig till en del men känns som en helröra bara..här är lite om oss iaf.

Vi är 28 respektive 29 år. Har vart tillsammans i 10 år och gifta i 8 månader. Jag har pco vilket har inte resulterats i några barn. Har kämpat med hjälp i ca 5 år.
jag har dessutom astma (har läst om många som inte fått något medgivande pga detta, och känner mig orolig) min pappa har haft hjärtinfarkt och blodpropp ( även läst om folk som inte fått medgivande då någon i familjen är/har varit sjuk?) även hört att man måste ligga under 29 i BMI och ligger på 31.
 Vi bor i hus och även min man är själv adopterad från colombia. vi båda har fasta jobb med bra inkomst. Jag har även en utbildning i botten men ej min man.

...så vad tror ni? kanske är olika från kommun till kommun? vart börjar man? skulle vi möjligen passa in på något land? jag har förstått att man vänder sig till organisationerna för o se om man passar in på något land, men vad jag läst mig till så är det alltid något som gör att man inte passar in :/    ... tänkte att ni med kanske mer erfarenhet vet något? eller tror något? fast det kanske inte är någon idé att tro? 
känner oss (mest jag) så nedstämd och ledsen över detta. Har sagt sedan jag var yngre innan jag ens visste hur svårt jag skulle ha att få barn att jag vill adoptera.

undrar hur långa är köerna idag? är det ca 200.000kr som det brukar gå på?
snälla, finns det något vänlig själ där ute som skulle vilja skriva en rad eller två ?