10000 funderingar :/

Hej

Det första du gör är att du anmäler dig till en organisation som AC. Då får ni en kötid, vilket är det viktigaste av allt. Om ni vill adoptera från columbia finns det en egen byrå om jag inte kommer ihåg fel. Ni kan med fördel stående i flera köer, det är bara er ekonomi som sätter gränser.

Glöm sedan alla spekulationer vilket land etc. Ni kommer till det sen.

Ring er kommun och be att få komma på ett första samtal. Därefter är det dags att gå föräldrar utbildning. När den är klar och ni bestämt er för att gå vidare skickar ni in alla papper så att utredningen för medgivande kan börja. Det kan ta mellan 6-12 månader med all väntetid och dylikt. Nu har det gått ett till ett och ett halvt år in i processen.

När ni har fått ert medgivande är det dags att titta på land. Varför jag säger detta är för att mycket förändras under tiden och det tar längre tid än man tror. Att lägga ner massa tid i början på land som man sen väljer bort gör att man förlorar tid till annat. Viktigt är ju att inte gå upp för mycket i processen så att man förlorar annat som ger en energi till att hålla ihop och ha roligt. Många par kan tyvärr spitta på sig under denna process om kraven blir för höga. Ta hand om relationen :)

När ni valt land är det "bara" att sammanställa alla papper och skicka in en ansökan. Sedan kommer den stora väntan som kan upplevas som mycket jobbig för många. Väntan på barnbesked. Vilket kan ta flera år. Tänk på att förnya ert medgivande efter två år. Gör ni inte detta blir ni tvungna att göra om hela processen. Räkna med minst två års väntan.

Till något annat. Jag såg att ni har gjort IVF. Är själv inne i den svängen och jag kan säga att med era problem finns det flera som blivit gravida när de skaffat sig en behandlingsplan utomlands från läkare som är specialister. Svensk sjukvård är bra, men fertilitetsvården är tyvärr kass. Ca 10-15 år bakom övriga Europa. Så lita inte helt på vad vården säger, det finns mycket effektiva behandlingar att tillgå som ger resultat.

Själv åkte jag till Aten och fick en behandlingsplan för mitt överaktiva immunförsvar. Första Ivfen hemma med mediciner etc blev den absolut bästa och vi fick två blastisar till frys, samt min lilla flicka i magen (går snart in i v35). Tidigare fick vi knappt ut ägg.

Det kan vara bra att fundera över när ni tar beslutet om vad ni vill göra.

Nej vi har inte adopterat tidigare. eftersom det gick så otroligt dåligt för oss när vi gjorde IVF blev adoption plan B. Vi hann så långt som att vi var på väg mot medgivandeutredningen när vi fick plus. Och då hade jag hunnit läsa på en hel del om adoption eftersom vi är lite äldre och tiden inte var på vår sida.

Det är stor skillnad på utredningen här och den vi fick i aten. i Sverige skyllde de bara på hög ålder och dåliga ägg, Men kunde inte ge någon förklaring eller behandling emot det. Bara att vänta på guldägget och investera i flera ivfer. I aten tog läkaren alla prover han tycket var nödvändiga, antikroppar, fertilitetsmarrkörer, koaguleringsprover etc. Tillsammans med ett vul så satte han ihop en behandlingsplan som skulle hjälpa mig vid nästa ivf. Han bedömde även vilken behandling (IVF,ÄD; insemination) som passade oss.

Ganska stor skillnad mot sverige som bara tycket vi skulle betala dyra IVFer och lita på turen...

Den läkaren som vi gick till får ungf 100 svenska patienter diagnostiserade för ofrivillig barnlöshet per år, varav han hjälpen ca 60 st till en graviditet. Fantastiska siffror.

Jag  betalade ca 25.000 för all behandling och mediciner. Plus resa och hotell, viket inte var dyrt i sammanhanget :)

Man köper mycket av medicinen i grekland, kniper det kan man få ett EU recept av läkaren i grekland som man senare hämtar ut på ett vanligt apotek i sverige. Utanför högostnadsskyddet dock.