Kan du förstå att man känner hat mot feminism?

Det finns inte en ideologi feminism - snarare finns det så många, att man behöver motsätta sig samma rättigheter och värden rakt upp och ner, för att hamna utanför helt dem alla.

Sverigedemokraterna har exempelvis också en feministisk inställning på tillvaron och går uttalat under särartsfeminism* samt liberalfeminism.

Här stör man sig också på dagen radikalfeministiska regim; den där feministiska ideologin som ger politikerna rätt att toppstyra folket och lägga sig i folkets privatliv, som förespråkar medel som toppstyrd kvotering, öronmärkt föräldraledighet och som även myntade begreppet "patriarkatet" och som inte tummar en sekund på patriarkatets existensgrad (då det berättigar deras existens överlag).

Som ideologisk motpol placeras då liberalfeminismen; som anser att folket själva ska forma ett jämställt samhälle, utan att politiker ställer och styr (politiker ska på sin höjd enbart förverkliga folkets vilja rent parlamentariskt, enligt liberalfeminismen), och som inte har minsta lilla anledning till att hålla begreppet "patriarkatet" levande i absurda grader.

* Särartsfeminism = en huvudfalang inom feminismen, som anser att könsrollerna allra främst har en biologisk förklaring. Motsatsen heter likhetsfeminism, som anser att könsrollerna har sin främsta förklaring i sociala konstruktioner.

Då feminismen aldrig någonsin kommer att upplösas i ett modernt samhälle - ingen feminism, betyder som sagt olika rättigheter och olika värden mellan könen - så bör man lyfta fram DEN feminism som man vill se i samhället (OM man då anser att könen ska ha samma rättigheter och ett lika värde, överhuvudtaget).

Anser trådstartaren att kvinnor och män ska ha samma rättigheter och värderas lika högt i Sverige? Om ja, så finns det garanterat en feministisk ideologi att placera sig i och som innebär någonting HELT annorlunda jämfört med dagens radikalfeministiska regim.

Ja, vänstervridet och speciellt i det här ämnet. Vänsterpolitiken förespråkar just radikalfeminism i Sverige och har jobbat hårt med att främställa radikalfeminismen som det enda som finns. Radikalfeminismen har lyckats skapa sig ett slags statsmonopol på feminism. Liberalfeministiska organisationer, större än till och med Feministiskt Iniativ när det går som allra bäst för dem, syns inte i media överhuvudtaget.

Statsmonopolet har upprätthållts så länge och så effektivt, att dagens svensk inte ens kan föreställa sig feminism utan exempelvis toppstyrd kvotering och fenomen som genusvetenskap (genusvetenskap utgår från att könsrollerna har konstruerats socialt, den bärande tesen för genusvetenskap - och man behöver inte alls tro på detta som feminist).

Högstadiebarn(?) som poserar som både radikal- och anarkafeminister representerar inte ens funktionell tanke i praktiken. Dock intressant vad folk väljer att ta upp och bemöta, för att känna sig bekväma och rättfärdiga i diskussionen.

"- Om vi tar ner det hela på lägsta möjliga nivå - så framstår jag som rätt vettig trots allt."

Ja, som det stod så representerar de inte ens en funktionell tanke. Det finns en uppsjö av feministiska ideologier och fundamentalt olika sådana - att därmed se random blogg som representativ för feminism, handlar bara om okunskap i ämnet.

Bloggar - eller helt enkelt det mänskliga slutresultatet av att verka på området - har även fruktansvärt lite med ideologierna i sig att göra.

Ingen feministisk ideologi menar att fokus ska ligga enfaldigt på kvinnor.

ingen feministisk ideologi menar att manshat står berättigat.

Ingen feministisk ideologi menar att ptariarkatet utgör något högaktuellt fenomen i Sverige.

Ingen feministisk ideologi menar att män ska behöva betala en särskild skatt.

Ingen feministisk ideologi menar att män har en kollektiv skuld.

Och så vidare..

Allt sådant har enskilda feminister, organisationer och partier helt på egen hand utformat, som någonting aktuellt och behövligt för jämställdheten i Sverige. Varför det också ter sig så viktigt med en sakupplyst och insatt folkopposition, för om inte det har märkts av än så har dessa feminister ohyggligt stor och bred samhällsmakt i de övre leden.

Medan folkoppositionen varken kan definiera sig själva eller motståndaren korrekt, står dagens feministregim med mer parlamentarisk makt än någonsin - trots det stora missnöjet som folket visar upp så gott som överallt. Varför? Jo, för att de fullständigt saknar ett motstånd som går att ta på allvar. Varför? Jo, för att gemene motståndare just sitter och länkar till ovesäntligheter, istället för att överhuvudtaget sätta sig in i området som de vill förändra.

Det finns inte en enda tanke som positivt berör jämställdhet och som inte går under en feministisk ideologi eller flera. Att hamna utanför samtlig femimistisk ideologi, betyder det samma som att inte önska jämställdhet överhuvudtaget.

Därmed existerar det bara olika feministiska ideologier, för den som överhuvudtaget önskar ett jämställt samhälle i Sverige. Ser man då ett problem med dagens feminism (men önskar jämställdhet i allmänhet) så får man lobba för ett regimskifte - och INTE sitta och försöka avveckla feminismen. Att försöka avveckla feminismen, på grund av missnöje med dagens feminism; kan direkt liknas med att försöka avveckla politiken i Sverige, på grund av ett missnöje med dagens regering. Exakt så bortkommet ser det ut för en insatt människa på området - och DÄRFÖR går det inte att ta motståndet på allvar och DÄRFÖR står dagens feministregim helt utan något kännbart motstånd.

Hur många politiker skulle ta en folksamling på allvar, när de vrålar "Ner med politiken!!" för att de känner ett missnöje med dagens skattesatser? Ingen - och just det problemet skapar denna bisarra okunskap om feminism.

De mest radikala radikalfeminister, närmare bestämt. Den som kan peka på en radikal men liberalfeministisk blogg som står i rampljuset, får gärna förvåna med hänvisningar.

Här finns en men knappast en radikala eller välbesökt sådan: tenebrism.wordpress.com

Observera mediaexotiska rubriker så som "Även manshat är sexism" och annat som man knappast ser i radiakalfeministiska sammanhang. Helt enkelt något annat än radikalfeminism, detta.

Observera även att en liberalfeminist inte vill att politiker och parlamentet sköter jämställdhetsarbete, utan anser att folket ska göra detta och helt uteslutet. Så även om en liberalfeminist låter väldigt extrem så vill denna likväl inte föra sin världsbild genom något politiskt tvång överhuvudtaget. Sådant tvång står radikalfeminister för, som just ser tvång som en naturlig del i jämställdhetsarbetet (vilket i praktiken märks av i medel som toppstyrd kvotering, öronmärkt föräldraledighet och allt annat tvång som springer ur just radikalfeminismen i Sverige).

När det just råder statsmonopol på feminism, så som i Sverige - så förs gärna folket bakom ljuset. Att framställa radikalfeminismen och dess företrädare som det enda alternativet som existerar, kan ses som ett sällsynt effektivt drag för att få behålla makten över området.

Ta särartsfeminism som ett rätt talande exempel; den feministiska grundhållningen som förklarar könsrollernas främsta existen genom BIOLOGISKA skillnader och orsaker. Hur många förknippar en sådan hållning med feminism idag? Exempelvis Sverigedemokraterna har denna feministiska grundhållning (samt en liberalfeministisk hållning rent ideologiskt, de då utesluter politiska tvångsmedel likt toppstyrd kvotering, öronmärkt föräldraledighet och så vidare). Särartsfeminister har även ingenting med genusvetenskap att göra, då de inte ser genus som ett avgörande fenomen för individsutvecklingen överhuvudtaget.

Det finns massor, som sagt - allt som tänkas kan på området jämställdhet, återfinns någonstans i feminismens olika ideologier eller i en blandning utav flera. Feminism har utvecklats i över 300 år och man kan sammanfatta en så lång utveckling med att väldigt lite saknas.

Dagens regim i Sverige består utav socialistisk radikalfeminism (och istället för särartsfeminism, går dessa under likhetsfeminism - det vill säga att de inte anser att könsrollerna främst springer ur biologi, utan ur sociala konstruktioner). Här finns då allt det här med att "Alla är likadana."-tänket (socialismdelen) och tvångsmedel så som toppstyrd kvotering, öronmärkt föräldraledighet och så vidare (radikalfeministdelen) - och allt annat som nog känns igen allt för väl.

Där återfinns fienden och så heter den, om man då ser ett problem med dagens feministregim. Om alternativen till dessa skulle råda i Sverige så skulle feminismen här se helt, helt annorlunda ut.

Kan även påpeka att just radikalfeministerna myntade begreppet "patriarkatet" i modern mening och att de har all anledning i världen att hålla saken högaktuell, då det ger dem ytterligare existensberättigande. En annan feministisk falang, har ingen anledning till att hålla föreställningen om patriarkatet så levande i Sverige (för i Sverige kan patriarkatet ses som tämligen upplöst som så, om man betraktar det sansat och relativt till omvärlden - medan radikalfeministerna gärna likställer Sverige med typ Iran på denna punkten).

Jämställdhet (i vissa ideologiska fall kort och gott rättvisa) på ett annat vis och i övrigt? Egen idé och vision, exempelvis, skulle utan problem falla in här - då det, som sagt i ett lite senare inlägg, inte finns något om jämställdhet som inte kan placeras i en eller i en blandning av de olika feministiska ideologierna.

Beskriv egen idé och vision. Äter sedan upp hatten om det hela inte skulle gå att placera inom feminismens bredd (förutsatt att konceptet jämställdhet/rättvisa önskas mellan könen överhuvudtaget).

Den som tror att 300 år utav ideologisk utveckling, enbart har resulterat i feminism ala Gudrun Schyman - har missat tråkigt mycket. Man kan tycka att kvinnan har sin plats i köket och kring barn, medan mannen ska skydda henne och strypa älgar om dagarna - och ända kalla sig för feminist! För att ge smakprov på den faktiska bredden som finns.

Jämställdhet (i vissa ideologiska fall kort och gott rättvisa) på ett annat vis och i övrigt? Egen idé och vision, exempelvis, skulle utan problem falla in här - då det, som sagt i ett lite senare inlägg, inte finns något om jämställdhet som inte kan placeras i en eller i en blandning av de olika feministiska ideologierna.

Beskriv egen idé och vision. Äter sedan upp hatten om det hela inte skulle gå att placera inom feminismens bredd (förutsatt att konceptet jämställdhet/rättvisa önskas mellan könen överhuvudtaget).

Den som tror att 300 år utav ideologisk utveckling, enbart har resulterat i feminism ala Gudrun Schyman - har missat tråkigt mycket. Man kan tycka att kvinnan har sin plats i köket och kring barn, medan mannen ska skydda henne och strypa älgar om dagarna - och ända kalla sig för feminist! För att ge smakprov på den faktiska bredden som finns.

Ser att det postades två gånger av misstag. Vardagen tog vid så nu kommer responsen.

Särartsfeminister anser att könsrollerna har ett främst BIOLOGISKT ursprung. De önskar då att forma samhället RÄTTVIST UTIFRÅN könsrollerna (rättvist känns bättre beskrivande än jämställt, i det här fallet). Som exempel, bara för att bringa förståelse för hur det kan se ut i praktiken, så kan kvinnans traditionella roll i hemmet och med barnen värderas lika högt som mannens traditionella arbete och sysslor i hemmet och kvinnan kan upprätthålla en penning för sina insatser så att självständighet uppnås i allmänhet. Bara exempel det här, som sagt, det behöver inte alls se ut på det viset.

Särartsfeminism har flera hundra år mer på nacken än dagens moderna radikalfeminism som uppstod omkring 70-talet. Det råder alltså ingen tvekan om att det här handlar om en falang av feminism - den utgör till och med en HUVUDFALANG varav övrig ideologi kan kombineras med denna. Motsatsen till särartsfeminism heter likhetsfeminism; när man då anser att könsrollerna har ett främst SOCIALT konstruerat ursprung (det vill säga vad som vanligtvis finns idag).

Sverigedemokraterna hör till ett exempel på tidsaktuell särartsfeminsism, i en blandning av liberalfeminism (det senare vill säga att de motsätter sig politiska tvångsmedel likt kvotering, öronmärkt föräldraledighet och så vidare och som ideologiskt anser att det feministiska arbetet ska utgå ur folkrörelsen, helt och hållet, och utan något parlamentariskt inflytande (mer än information, upplysning och - på sin höjd - motivation). Sverigedemokraterna beskriver sig även helt uttalat som särartsfeminister; nyheter24.se/debatt/767489-paula-bieler-sd-jag-ar-sarartsfeminist

Thats it.

Tycka vad man vill rent ideologiskt men arbetet ser i dessa ögon snarare besvärligare ut, då något som påminner om konceptet "rättvist" ter sig en aning mer komplext än "50/50". Så vad en särartsfeminist skulle "slippa" - utöver att forma samhället på ett, för dem övertygat, skadligt vis - tål sin förklaring. Men ja, visst vill en särartsfeminist "slippa" jämställdhetsarbetet, på samma vis som en EU-motståndare vill "slippa" arbetet i Bryssel.

Ingen aning och det lägs ett rätt onödigt fokus här, på exempel som till och med två gånger förklarades som blott förståelsegivna.

Det där beror på vem man frågar och som sagt så anses "rättvist" bättre beskrivande. En annan skulla säkert kunna beskriva det som det högsta nåbara överhuvudtaget, inom jämställdhet, alltså det egentliga taket innan det uppstår skadliga konsekvenser. Hur som helst så kan det allt beskrivas som mer jämställt än fasta könsroller ihop med all dess historiska orättvisa, för det finns ju en botten på skalan "jämställdhet" också.