Att bli familjehem för en nyfödd

Jag hade ju tatt det utan att tveka en sekund!    Vilken lycka liksom att få förmånen att anförtros en nyfödd-inte alla unnat.  Jag känner till ett par som fick en liten direkt från bb och h*n blev som deras egen,de fick behålla barnet som fosterbarn.  Sen beror det ju bakomliggande orsak till varför mamman fråntas vårdnaden,det kan ju hända att hon får tillbaks den. Men tar man nyfödda brukar omständigheterna vara extrema.

Jag tycker att ni låter nästan barn-giriga.. att vara familjehem är en jättefin sak men det är ju faktiskt någon annans barn.. och målet för alla placerade barn är väl att de ska kunna komma hem tillslut.

Kan ni inte adoptera längre eller?

känns som att ni mest vill vara familjehem för att få ett till barn :( av att bedöma från trådstarten då.

Ja, absolut och det är just därför jag är lite tveksam...

Adoption är vi för gamla för och att bli kontaktfamilj var ett sätt att få fler barn i huset, att vår son skulle lära sig att inte vara ensambarn hela tiden och att jag tror att det skulle ge en enorm tillfredsställelse att hjälpa ett barn som far illa. Men så kommer ju det här med att när som helst kan ett kontaktbarn tas ifrån oss och jag kommer nog ha svårt att låta bli att älska barnet...Då är ju detta ett sätt att slippa lämna tillbaka.
Jag håller med dig om att målet är att barnet ska tillbaka till sina föräldrar men om barnet aldrig har träffat sin biologiska föräldrar utan har knytit an helt och hållet till oss under flera år, är då verkligen blodsbandet det viktigaste? Det tycker inte jag som själv är adopterad och bara ser min biologiska pappa som vilken gubbe som helst medans jag älskar min adoptivpappa mest i hela världen...  

Ni ska inte låta bli att älska barnet. Ni ska älska det ut i fingerspetsarna! Varse sig hen stannar i en vecka eller 18 år.

Det är därför man ska ställa upp och göra en sån här grej, barnet är i fokus.

Rädslan att barnet flyttar till sin biologiska familj ska inte hindra er, ni kommer att vara oerhört viktiga i send liv.

Det kommer vi absolut att göra oavsett!  

Säg JA såklart! Vad roligt för er!

Kör på säger jag!! Det finns så många barn där ute som skulle behöva ett kärleksfullt hem att komma till.

Sen förstår jag rädslan över att få lämna barnet. Vet ni något om placeringsanledning? Är barnet under SoL eller LVU? Efter 3 års placering ska ni enligt lag bli erbjudna vårdnaden. Detta sker dock inte så ofta men tanken är att det ska fungera sonen trygghet både för familj och barn.

Eftersom vi är helt nya i sammanhanget så har jag ingen aning om vad är SOL eller LVU innebär. Det enda handläggaren sa var att det lutar åt att det blir en uppväxtplacering även om hon förstås inte kan ge några garantier. Du skriver att det inte är så vanligt att familjehemmet erbjuds vårdnaden, gäller det även i såna här fall där det handlar om spädbarn? 

Vi har funderat i helgen kan jag säga och mycket sömn har det inte blivit precis.....
Vi känner att vi nog inte kan tacka nej även om vi är livrädda för att detta kommer innebära en av dom största sorgerna i vårt liv (att behöva skiljas från ett barn som man har följt från start och man har varit den enda modersfiguren i barnets liv) men samtidigt känner vi att vi skulle ångra oss resten av livet om vi tackar nej.

Om man inte vågar kan ju inte inte vinna heller.......

Det hade varit kul att höra lite från någon i liknande sits också......  

Nu har jag tagit reda på att det heter LVU.