Om umgänge vid ensam vårdnad

Det är inga träningar inplanerade på helgerna öht men barnen blir ju medbjudna på saker och skoldiscon och annat som kan dyka upp och som man inte vet på förhand. Barnen vill gå men pappan vägrar att skjutsa och anser att det inte är lönt att hämta på t.ex lördag förmiddag istället för kvällen innan. Jag anser att det är barnen som ska få bestämma om dom vill gå på sådant eller åka till honom, dom går i skolan (lägre klasserna), då det ju är dom som har umgängesrätten och inte pappan. Likaså om dom bara vill vara hos honom en sammanhängande vecka under sommaren så ska dom inte behöva vara där mer. Det är det som är problemet, vi kan inte kommunicera eller egentligen så är det han som har svårt för det då han bara tror det värsta om mig alltid. Han misshandlade mig unde flera år när vi levde ihop och när jag till slut anmälde och lämnade honom så känns det som om han har bestämt sig för att göra mitt liv till ett helvete. Familjerätten kan inte hjälpa oss, har redan varit där.

Enligt någon paragraf så är det vårdnadshavaren som har rätt att bestämma i umgänget och pappan får då ansöka om mer tid. Jag tänker inte gå emot mina barns vilja då det är dom som har umgängesrätten och vill dom inte dit så tänker jag inte tvinga speciellt när jag vet att dom inte har det så bra när dom är iväg heller och har fått beskåda när han bråkar med sina flickvänner och misshandlade den före detta också.

Så barnen har ingen talan alls då menar du trots att det är barnen som har umgängesrätt och inte tvärtom?? Pappan vill inte ta ansvar och vill/klarar inte av vårdnaden. Det finns kanske en anledning till att jag inte ville skriva ut barnens ålder men visst, eftetsom man anses dum när man vill vara anonym. Dom är 10 och 12 år gamla, fyller 11 och 13 i sommar.

Nåja, jag tänker aldrig tvinga dom dit mot deras vilja och att uppmuntra dom är absolut helt omöjligt med tanke på hur han betett sig emot mig och hur osunda hans värderingar och levnadssätt är. Som ett par redan skrivit så kan man göra lite som man vill så länge det inte finns några papper skrivna och det får isåfall komma ifrån honom och det är ingenting som han pratat om under alla dessa år.

Men jag strävar inte efter ett fast umgänge så jag tänker verkligen inte lägga tid på det också, har tillräckligt mycket att stå i som det är. Att han skulle behålla barnen har aldrig oroat mig, han har alltid lämnat när han ska.

.Varför har barnen insyn i din och pappans konnunikations- och samarbetssvårigheter? [/quote] För det första så har den äldsta sett honom misshandla mig och båda har hört oss bråka. Polisen kom och hämtade honom vid ett tillfälle. Barnen vet vad jag anser om hans beteende, att han fortsatt att misshandla flickvännen efter mig, bråkade med henne när barnen var där, han dricker för mycket, sovet bort halva dagen när barnen är hos honom och lägger över allt ansvar på flickvännen. Sen sitter han framför datorn och spelar poker och låter barnen sköta sig själva. Vi kan knappt se varandra utan att börja munhuggas och han ringer och skäller på mig för minsta lilla så fort han får chansen. Han pratar skit om mig inför barnen, ja även farmor och moster gör det samma för att dom anser mig som en svikare som polisanmälde honom osv. Barnen vet att vi inte gillar varandra och med vetskapen om vad som händer/hänt när dom är där så tänker jag aldrig någonsin tvinga dom att åka dit mot sin vilja. Ofta så försöker han att muta dom med olika saker för att dom ska vilja åka men det är långt ifrån varje gång det uppfylls. Detta plus att han aldrig tagit något ansvar, har t.ex aldrig någonsin satt sin fot på ett dagis eller skola. Han vill inte ta ansvar och skrev över vårdnaden på mig då ena barnet utreddes och fick en diagnos eftersom det ju innebar ännu mer jobb. Jag har fått rådet att anmäla till Soc men vill inte utsätta barnen för det då skolan bl.a kontaktas då och jag vill inte att dom ska utpekas på något sett.

Har jag någonstans skrivit någonting om att barnen inte fått stöd!!????? Varför, jo för att jag är så illa tvungen att skicka dit dom för det finns ju inga egentliga bevis på att han inte tar hand om dom utan det är ju hans ord emot deras. Dock så har jag pratat med hans ex som bekräftat misshandeln av henne samt en massa bråk, dock så har hon inte anmält. Är det på något sätt konstigt att jag reagetar på ett negativt sätt när barnen kommit hem och berättat om vad han gjort!!??? Jag tror att de allra flesta mammor skulle reagerat på samma sett. Barnen har dock sagt att dom inte sett honom dricka så mycket/ofta längre så det känns åtminstonne skönt. Jag kan upplysa om att jag aldrig i vanliga fall pratar om honom för han är på sätt och vis en del av mitt liv som jag bara vill glömma men när barnen kommer och berättar saker och dessutom själva säger att det är ju olagligt att misshandla och att han kan åka i fängelse för det så kan jag ju inte annat än att bekräfta att det stämmer. Jag har inte pratat mef soc och som jag tidigare skrivit så finns det ju en anledning till det. Dessutom så har jag ju hela tiden vetat och även fått bekräftat ifrån andra håll att han inte kan tvinga dit dom när dom är större vilket jag anser att dom är nu. Pappan har t.o.m för några år sedan sagt att när dom är 12 år får dom bestämma själv, är ju en gammal lag som inte gäller längre men då bekräftade han ju att det skulle vara ok att utan tjafs ifrån hans sida om dom inte ville komma.

Ibland känns det som om han bara vill att dom ska komma för att det är en rättighet, inte för att han egentligen vill. Det är ett väldigt märkligt beteende att inte bry sig mer när dom är där och låta flickvännen ta ansvar för mat, aktivitetet osv medan han sover till 11-12 och sen spelar dator. Sen har jag fått höra gnäll och detta var senast i förra veckan hur mycket pengar han lägger på dom vilket jag inte begriper då dom både lördag och söndag åker till släktingar och äter middag?? 1000 kr varje helg han har dom har jag hört honom prata om mer än en gång och i dagsläget har han dom var tredje-fjärde helg. Han har eyt väldigt konstigt synsätt på saker och ting ocj när jag har kontrat med att ja, barn kostar mycket då får jag bara nästan avundsjuka svar som att, du har ju underhåll. Jo visst, jag har både underhåll och barnbidrag men jag betalar ju också allt för dom klädet, aktivitetet, låter dom växa upp i ett ordentligt hem. Jag har aldrig bett honom om pengar men han klagar till mig om hur dyrt det är för honom att ha dom. Oj, ja nu spårade jag ur lite här..

Bitter och svartsjuk på vad? På ett trash med skulder upp över öronen, som spelar bort sina sista pengar och sen gör sig till offer för att han inte har pengar, bor i en sunkig lägenhet i en mindre attraktiv stad och nöjer sig med det sämsta alltid. Dessutom tror han att det är ok att misshandla folk i sin omgivning och att dom sen ska vara snälla och lojala emot honom och fattar än idag inte vad jag har emot honom. Nej du, jag är allt annat än svartsjuk på det avskummet, det är snarare han som är det på mig.

..Oj du låter bitter och svartsjuk... sorry[/quote] Jag blev bara nyfiken på hur du får fram något sådant ur min text eftersom jag är allt annat än svartsjuk. Bitter låter jag kanske men det beror isåfall enbart på hans beteende????